Fredagen den 24 mars 2000 for ett antal entusiaster till Ritsem för att träna sina hundar. Det finns traditioner i denna resa, dit hör ärtsoppa på fredag kväll. Denna gång var det Håkan som stod för den. God ärtsoppa, armens, hårdbröd med ost samt naturligtvis varm punsch. Pannkakorna uteblev. Nu var det så att Robert och Disa kom så sent att de valde att vara utan ärtsoppan. Detta hade inte Håkan något emot utan åt några extra portioner, vilket vi andra märkte av dagen efter…

Klockan 08.00 lördag morgon bar det av med skoter upp till Seukokfjällen. Avlämning av skotrar och på med skidor. Fågel fanns det gott om och vädret såg ut att bli fint, vilket det också blev fram på dagen. De som hade lite äldre/tränade hundar fick ett antal fina situationer och de som hade unga hundar fick möjlighet att se ripor och hund fara fram över hela fjället.
För er som inte vet vad en ”fin fågelsituation” är kan jag berätta: hunden går långt före sin förare och söker fågel, när den hittat fågel står den helt still med nosen pekande mot fågeln (engelska ordet pointer). I denna situation skidar föraren fram till hunden, ber hunden med kommando att resa fågeln och så fort fågeln går upp ska hunden stanna eller sätta sig så att föraren har möjlighet att skjuta fågeln. Man skjuter med lösa skott vid träning.

Dagen flöt på bra med några sköna fikaturer på fjället och framåt fyratiden var det dags att fara tillbaka till STF:s förläggning.

Lördagkvällens middag hade Disa lagat, den bestod av fläskfilé med potatisgratäng, mycket gott då alla var hungriga efter att ha varit ute hela dagen. Under middagen blev det mycket hunddiskussioner, vilken hund hade skött sig bra och vad behövde vi träna på mera, ja det finns hur mycket som helst att diskutera inom dessa kretsar och allt handlar om hundar. Vi fick också en föreläsning av Per och Håkan som har konstruerat en pip som man sätter på hunden. Den fungerar så att när hunden står för fågel börjar det pipa efter cirka 10 sekunder. Detta innebär att husse eller matte hittar igen hunden inom rimlig tid. Det finns mycket björkar som kan dölja hunden till fjälls.

Söndag morgon blev det tidig avfärd från anläggningen, klockan hade nämligen flyttats bakåt en timma under natten vilket kroppen inte riktigt kände till.
Denna dag, med strålande sol, for vi lite längre, det blev Kätsakfjällets ripor som fick känna på våra hundar. Vi delade upp oss två och två och ganska snabbt hörde vi att ripa fanns det. Detta på grund av att någon hund inte skötte sig riktigt som den borde och då hörs det tydligt på husse eller matte att något inte är som det ska.

Fågeljakt med stående fågelhund kallas ”den tysta jakten” men ibland funderar jag vad ordspråket kommer ifrån. Man kan bli vansinnig när man får en fin situation, går fram till hunden, säger avance, hunden far fram som ett jehu, stannar inte utan fortsätter över hela fjället tillsammans med riporna. Där står man och kan inte göra något annat än att bli himla arg. Denna ilska uttrycks ibland med höga eller fula ord som hörs över hela fjället. Då gäller det att försöka skärpa sig men det är inte lätt. Söndag eftermiddag var det dags att åka hemåt. Alla var nöjda efter två härliga, soliga dagar med gott om ripa.