Fertilitetsproblem – en reflektion.
Bara en reflektion på Christers svar angående fertilitetsproblem och eventuella tillsatser i foder.
Det kanske ändå kan ligga något i att misstänka importerat köttmjöl i hundfoder som en av orsakerna till en del fertilitetsproblem. Anabola steroider lär förekomma som tillsats till köttdjur och broilers ute i Europa och i USA. Detta för att djuren skall bli mer "köttiga" det vill säga utveckla rejält med muskler. Kanske kasserar man kött som visar spår av detta och så blir det köttmjöl till hundar i stället.
Vad är det då som händer om man får i sig anabola steroider? Jo de innehåller testosteron, det vill säga manligt könshormon. Problemet är att om man ger konstgjort testosteron till män så slutar de så småningom att producera eget. Testiklarna krymper och de blir därför på sikt också sterila – något som vi vet drabbar kroppsbyggare som använt preparaten en längre tid! Manligt könshormon till kvinnor ger också sämre fertilitet – det vet vi också från humanmedicinen.
Tyvärr vet vi (och polisen)också att höga testosteronhalter ökar aggressiviteten och gör människor mer våldsbenägna. "Testosteronstinna" hannar är ju inte precis det trevligaste som finns. Men – när det gäller fertilitetsproblem, dålig mentalitet och så vidare, så är säkert den största boven i dramat att vi ibland har en alltför smal avelsbas, inte alltid gör ett seriöst urval av avelsdjur, har dålig uppföljning och utvärdering av de resultat vi får och så vidare. Och det straffar sig ju både vad gäller fertilitet, immunförsvar, mentalitet, användbarhet med mera. Ibland är det nog lättare att skylla på fodret, men svårare att våga se sanningen i vitögat.
Tycker Anna T (som använder foder där det inte ingår importerat köttmjöl – för säkerhets skull)

Tack, Anna, för din kommentar. Den vill jag gärna sympatisera med.
Christer
<< tillbaka


Hälsovådlig vitamin?
Enligt övriga veterinärer så kan det vara hälsovådligt att ge vitamin C till hundar eftersom dom producerar det själv. Är detta påstående sant?
Robert Hirvelä

Tveksamt. Vitamin C är liksom vitamin B ett vattenlösligt vitamin och så länge njurfunktionen är normal utsöndras eventuellt överskott utan problem för hunden. Om C-vitamin ges obuffrat i mycket hög koncentration, sker en pH-sänkning i blodet eftersom det vitaminet är en syra (askorbinsyra). Detta kan vara till nackdel framförallt för äldre individer med nedsatt njurfunktion, vilket i sig ger en försurning av blodet. Att vitaminet skulle vara hälsovådligt på grund av att det kan produceras av djurarten själv är däremot rent nonsens.
Om du till exempel har en hund med symtom på urinvägsinfektion kan således du utan problem under en begränsad tid ge vitamin C i obuffrad form för att sänka pH-värdet i urinen och därigenom motverka bakterietillväxten. Och har du en äldre hund med stela leder kan du under mycket lång tid – flera år – utan några problem ge kalkbuffrad vitamin C för att underlätta hundens ledfunktion.
Christer Nälser
<< tillbaka


Akut "förlamning" vid jakt.
Jag har en sjuårig flathane som har problem i nacken men "bryggor mellan kotorna". Detta är konstaterat på djursjukhus för två år sedan. Han blir totalt stel i frampartiet och får jätteont, detta har hänt cirka fyra, fem gånger sedan första gången för tre år sedan. Nu i dagarna var jag på duvjakt men honom. Han är lättstressad och satt fullt uppmärksam bredvid mej i drygt en timme när han helt plötsligt ville fly därifrån, han vinglade omkring och såg ut som han skulle ramla vilken sekund som helst. Detta tillstånd lugnade sej och jag satte honom bredvid mej igen och klappade honom på bringan för att lugna honom. Efter cirka fem minuter stöp han rakt fram och försökte åla sig in i en buske och såg alldeles hysterisk ut på ögonen. Han blev liggande på sidan och lugnade sig efter en kort stund. Efter detta gick vi direkt till bilen och då sprang han omkring som om inget hade hänt och kissade/bajsade med mera. Nu märker jag inget på honom, han är som vanligt. Jag har varit i kontakt med en vän som har en hund med diskbrock som har exakt liknande "anfall". Tror du att detta kommer från nacken/ryggen, vad tycker du vi ska göra? Normalt jagar vi änder och fasan på höstarna (storjakter). Detta är inte typen av hund som man "bara" låter vara familjehund, han bör få jobba.
Tackar på förhand!
Anette

Ja, jag tror att detta har med halsryggen att göra. I och med att han ”stöp rakt fram”, är det nästan säkert att orsaken till det neurologiska bortfallet står att finna där. De ”bryggor mellan kotorna” du talar om är sannolikt en så kallad spondylos, något som av och till ses hos vissa hundar. Ofta förekommer spondylosen i bröst- eller ländregionen av kotpelaren, och många gånger också utan att ge hunden besvär. Benbryggorna byggs ofta på undersidan av kotkropparna och de uppkommer ofta på grund av att ryggen är instabil, vilket innebär att det finns en oönskat stor rörlighet mellan två eller flera intilliggande kotor.
Just när det gäller halskotpelaren är instabilitet extra vansklig, eftersom halsryggen i sig har inbyggt en stor rörlighet i sig själv redan när kotorna länkas normalt till varandra. Pröva själv vilken del av din egen kotpelare – hals-, bröst- eller ländkotpelare – som är mest böjlig! Om nu någon av kotorna i halsryggen får en patologiskt ökad rörlighet, uppstår lätt tryck mot ryggmärgen som löper inne i kotpelarnas kanal. När ryggmärgen trycks ihop försämras – eller rent av upphör – också transporten av nervimpulser, varvid muskulaturen bakom tryckpunkten tappar sin motoriska förmåga; hunden "faller ihop".
Benbryggorna – spondylosen – är egentligen ett försök från kroppens sida att själv reparera den uppkomna instabiliteten i kotpelaren Och till slut – när benbryggan helt vuxit ihop – sker också en fixering av kotkropparna till varandra och då kan också symtomen försvinna om allt går väl.
Vad kan man då göra åt ett sådant här problem?
Om besvären blir stora och ofta återkommande bör man överväga kirurgisk behandling. En sådan går i regel ut på att anlägga just en fast benförbindelse mellan två sinsemellan instabila kotor. En annan kan vara att – om diskbråck med framträngd diskmassa i ryggmärgskanalen föreligger – försöka avlägsna sådan diskmassa via ”taket i kotpelaren. Andra metoder förekommer också. De har dock alla en nackdel att väga mot hundens symtombild: Ingen av metoderna har fullgod prognos, vilket innebär att det finns en inte obetydlig risk att operationen inte gör hunden särskilt mycket bättre, i sämsta fall rent av sämre!
Medicinsk behandling är heller inte botande i ett sådant här fall, är jag rädd. Kortison är i regel det bästa valet av läkemedel, men just ifråga om halsryggen kan det tyvärr ibland krävas mycket hög dos för att hålla patienten symtomfri från sin skada.
Det krävs alltså här ett noggrant samarbete med din veterinär för att försöka finna ut den behandling som kan vara mest lämpad i ditt fall. Innan en eventuell kirurgi tillgrips, bör absolut en kontraströntgen (myelografi) utföras, så att skadans totala omfattning kan kartläggas. Allra bäst är egentligen en undersökning med magnetresonanskamera, men sådana förekommer inte i veterinär praxis i nämnvärd utsträckning i Sverige.
Så länge det är som du skriver avslutningsvis i din fråga – du märker inget på honom – behöver du dessbättre dock inte göra någonting alls. Och då blir det ju heller inga vare sig biverkningar eller tråkigt misslyckade operationsresultat.
Hur som helst: Lycka till med din flathane!
Christer Nälser

  << tillbaka

 
Startsida