Kennnelhosta och träning
Jag har en hund som fått kennelhosta. Hon har nu hostat i fem dagar.För
utom hostan har hon mått helt bra. Hur länge smittar hon?
Vad jag förstår är risken att hon kan få lunginflamation
om hon inte tar det lungt. När kan vi börja träna igen?
Med träning menar jag apportering, lydnad och viltspår.
Med vänlig hälsning,
Hasse
Räkna med att hon kan smitta tills hon varit symtomfri en till två
veckor, även om virusutsöndringen minskar drastiskt när
hostan upphört. Det föreligger inte bara risk för lunginflammation
utan än värre, spridning till hjärtats muskulatur. Undvik
alltså all kraftig ansträngning tills hunden varit symtomfri
några dagar.
Christer Nälser
<< tillbaka
Info om ärftliga sjukdomar
Jag, en 25årig tjej ska skriva ett arbete om flatcoated retrieverns
sjukdomar. Har du någon information om dessa som du kan delge mig?
Tack på förhand,
Cathrin
När det gäller rasbundna sjukdomar hänvisar jag till sammanställningen
Sund Hundavel, som går att få via Svenska Kennelklubben, och
till avelsrådet för rasen. Det kan också vara idé
att höra efter om försäkringsbolagen har någon tillgänglig
information i frågan.
Christer Nälser
<< tillbaka
Analsäcksbölder
En av mina borderterrier-tikar har problem med analsäcksbölder.
Varför uppkommer sådana och är det en indikation på
att jag kanske bör överväga bortoperation av båda
analsäckarna? Jag tycker inte att hon i övrigt verkar ha problem
med tömningen av analsäckarna, det vill säga hon åker
sällan kana på mattor och dylikt eller uppvisar andra symtom
på analsäcksproblem.
Annika
Bölder i analsäckarna förekommer ibland och de brukar nästan alltid öppna sig som sår endera framåt längs grovtarmen eller, vanligare, bakåt genom huden. Jag brukar dock inte kalla just detta för bölder utan talar om brustna eller fistulerande analsäckar.
I analregionen ses också ibland hos äldre hundar en form av tumörer analadenom som mer liknar bölder. Kan det möjligen vara sådana din tik har?
Brustna analsäckar brukar jag behandla med att efter sedering (behandling med lugnande medel) av patienten spola ur säckarna ordentligt och deponera lite antibiotisk salva i dem. Därefter sätter jag in antibiotika i cirka tio dagar. Även efter flera omgångar brukar då de flesta läka ut. I annat fall är det operation som gäller, men det är då en fördel att först reducera inflammationen genom en tids behandling.
För den andra varianten adenom i analregionen är
det bara kirurgi som gäller.
Christer Nälser
<< tillbaka
Blodig svans
Jag har en vorsteh som har fått problem med att han slår sönder
svansspetsen när jag jagar med honom, problemet blir att han inte
går i närkamp med riset på samma sätt längre
på grund av smärtan, med missade fåglar som följd
samt att han blodar ner hela huset med sina svansviftningar.
Vad jag förstår så är den vettigaste utvägen
att helt enkelt kapa svansen och min fråga är då: hur
länge får jag räkna med att det tar efter operation tills
han är klar för jakt?
Göran
Ja, amputation är i regel enda vettiga lösningen. Om allt går
bra, läker såret på 10-12 dagar och du bör kunna
börja låta hunden arbeta redan då eller i vart fall en
vecka senare. Det kan ändå vara klokt att få hunden opererad
under försommaren, eftersom du då också har gott om tid
att hantera eventuella komplikationer av ingreppet.
Christer Nälser
<< tillbaka
För höga ALAT-värden
Jag har en vorsteh-tik på två år. Hon har fått
lite för höga levervärden och äter just nu Specific
CKD.
Förhoppningsvis ska det bli bättre. Vilket foder ska jag fortsätta
med då? Hon har normal aktivering med daglig motion, bruks och lydnad.
Under jakttider så jagar vi mycket och på vintern kör
vi även drag.
Tacksam för svar.
Susanne
Om du vill, kan du utan problem fortsätta med CKD-fodret även
efter att levervärdena normaliserats. Det kan vara en fördel
eftersom jag förmodar att varken du eller någon annan känner
till orsaken till leverskadan på hunden. När levervärdena
varit normala i sex månader eller så, bör du dock utan
problem kunna övergå till vilket vuxenfoder som helst.
Christer Nälser
<< tillbaka
Hosta och kortison
Jag har en retrieverhane på sex år som för ett år
sedan fick en besvärlig hosta. Efter lång utredning och röntgen
av lungorna fick vi svaret att han hade eusinofila bakterier.
Han fick penicillinbehandling och kortisonbehandling i 50 dagar. Han blev hostfri och förtätningarna i lungorna försvann. Vi har minskat ner hans kortison till 1/5 tablett per dag, kan hosta lite ibland, han är pigg glad och nyfiken igen.
Är det så att han alltid skall gå kortison?
Hu mycket kan vi motionera honom? Jag tänker på cykling skidåkning och jakt.
Vår veterinär är jättebra men har tyvärr
inte så stor erfarenhet av dessa bakterier. Har du träffat
på detta?
Lotta
Här föreligger en del missförstånd i terminologin, vilket vi först rättar till så att du kan få en bättre bild av din hunds sjukdom. Vad röntgenundersökningen troligen har visat är förtätningar eller andra fynd i lungorna som tyder på en lunginflammation. Sedan har det tagits vävnadsprov förmodligen ett så kallat aspirat, vilket vanligtvis tas genom att man för ner en smal slang (kateter) i luftvägarna och sköljer upp lite vätska ur lungorna och sedan har man gjort mikroskopisk undersökning och bakterieodling på det provet. I mikroskopet har man sedan funnit eosinofila celler och kanske också någon typ av bakterier. Med ledning av bakterieodlingen har man sedan kunnat fastställa typen av bakterier och valt lämpligt antibiotikum (penicillin).
Eosinofila celler är en typ av vita blodkroppar som tar åt sig färgämnet eosin. Därav namnet. Man ser eosinofila celler framförallt i samband med allerigiliknande reaktioner (men även i samband med till exempel parasitangrepp). Bakgrunden till kortisonbehandlingen är alltså att hunden har en eosinofil pneumoni, det vill säga en lunginflammation av allergisk typ.
Eosinofila lunginflammationer kräver ofta långa
behandlingar, ibland livslånga. Andra gånger kan man avbryta
behandlingen efter en tid. Jag tycker att du ska göra så här:
Undvik alla former av ansträngningar för hunden till dess att
han svarat på medicineringen och har varit symptomfri (även
radiologiskt) i minst tre veckor. Därefter kan du diskutera med din
veterinär om successivt nertrappad kortisondos med röntgenkontroller
var tredje vecka, tills man ser om hunden klarar sig utan kortison eller
om långtidsbehandling krävs.
När man sålunda funnit lägsta fungerande dos kortison (noll eller annan), kan du successivt pröva med att öka på graden av motion och fysisk ansträngning, allt med regelbunden veterinärkontroll. När allt stabiliserats, räcker det med kontroll en till två gånger per år, och om du inte har otur kan du använda hunden i full fysisk funktion.
Som du ser krävs det alltså tålamod och regelbundna
kontroller i ett sådant här fall. Lycka till!
Christer Nälser
Alla fält utom gröna måste fyllas i.