Swimmervalpar
Så sa i vart fall en veterinär om en valp jag hade som inte tog sig upp på benen. Nu är jag intresserad av att veta om det är vanligt förekommande (pratar om labrador) eller om det finns någon orsak till att det blir så i bland. Det var första gången jag råkade ut för detta och har inte hört talas om det heller.
Karina

”Swimmer” eller ”simmare” betecknar en valp som ligger platt på magen med alla benen ut åt sidorna från kroppen, oftast oförmögen att själv ta sig upp eller hålla sig kvar i stående ställning. Ses ibland – men inte särskilt ofta – hos främst raser med stora, tunga valpar, som labrador retriever i ditt fall. Kan förebyggas i någon mån genom att man ser till att ha ett bra liggunderlag som ger bra fäste för valparna. När det väl inträffat kan man med sjukgymnastik och ”träning” förbättra benmuskulaturens bärförmåga och eventuellt också behandla med E-vitamin. De flesta valpar som drabbas av det här brukar till sist komma på benen och utvecklas normalt.
Christer Nälser
<< tillbaka

Svullnader
Hej!
Jag har en Labradortik på sex och ett halvt år. Hon har fått ett litet hudveck på insidan av ena låret. Denna har även blivit en aning röd. Hon har även fått en liten svullnad på ena armbågen. Är detta något farligt?

Bör man göra något åt det? Tacksam för svar. Tack på förhand.
Från Anna = en orolig ägare

Troligen inget allvarligt, men för säkerhets skull bör du låta din veterinär titta på det, framförallt om förändringarna har tendens att öka i storlek.
Christer Nälser
<< tillbaka

Vad är kennelhosta?
Hej!
En kompis hundar har troligen fått kennelhosta, och jag undrar hur och när det smittar, och lite mer allmänt om kennelhosta.

Våra hundar har inte träffats sedan på ett tag, så vi borde väl inte vara drabbade, men det vore intressant att få veta lite mer.
Tack på förhand!
Maud

”Kennelhosta” är ett samlingsnamn för olika infektioner i de övre luftvägarna. Vanligast är något virus som till gruppen parainfluensa, men också andra mikroorgansimer kan förekomma (till exempel mycoplasma). Gemensamt för dem alla är att de är tämligen smittsamma och det är inte ovanligt att man får mer eller mindre lokala utbrott en tid efter till exempel en hundutställning, där hundar från olika regioner sammanförts till ett begränsat område. Inkubationstiden – tiden från smitta till att sjukdomen börjar visa sig – varierar med smittämnet från några dagar till någon vecka och även tiden hundarna visar sjukdomssymtom varierar från någon till några veckor.

De första sjukdomstecknen brukar vara harklingar och rent av enstaka kräkningar och typiskt är att man söker veterinärhjälp i övertygelse att hunden har något ”föremål som fastnat i halsen”, vilket det alltså inte är fråga om. Efter några dagar brukar symtomen gå över i mer tydlig hosta, som ofta är av torr, skrällig typ. Så länge hunden är pigg krävs ingen behandling, men om hundens allmäntillstånd blir påverkat bör man söka veterinärhjälp. Det är viktigt att hålla hunden isolerad från andra hundar, eftersom smittan annars lätt sprids.

Det finns vaccin mot parainfluensa att tillgå på marknaden, men dessa är effektiva mot bara en del av de olika smittämnena, så fullgott skydd kan de än så länge inte ge.
Christer Nälser
<< tillbaka

Avföringsproblem
Hej Christer,
Vi har en engelsk springer spaniel hane på snart två år som plötsligt har fått dålig avföring. Den är lös, men inte som vid diarré, rödaktigt och man kan se spår av blod i den. Det verkar dessutom som han har svårt för att hålla sig. Han markerar vilt när det är dags att rusa ut för att lätta på trycket. När han skall bajsa verkar det som det är svårt för han snurrar runt flera var mer än normalt. Kan du hjälpa oss med lite råd? Har han ätit något olämpligt, är det infektion eller...

Han får endast hundfoder men de sista dagarna har vi gett honom lite filmjölk för att hjälpa magen lite grann.
Vänliga hälsningar,
Peter Göranson
Oslo

PS. Han var på besök hos veterinären häromdagen för att få hjälp med en skärskada på tassen. Han var inte speciellt glad för bedövningssprutan.

Av din beskrivning att döma – frekvent defekering och blodinblandad, lös avföring – tycks det röra sig om en grovtarminflammation (kolit). Flertalet av dessa är av kronisk typ, som då och då kan blossa upp i akutiseringar. I första hand brukar jag sätta in en fiberrik diet eventuellt tillsammans med medicinsk behandling med sulfasalazin (Salazopyrin®). Dieten blir ofta långvarig – ibland livslång – under det att läkemedlet kan sättas efter några veckor. I mindre vanliga fall är koliten av allergisk typ som utlöses av något protein i hundens kost. I sådana fall blir behandlingen ofta både besvärligare och dyrare för djurägaren.

I det här fallet är det alltså dags att åter söka upp veterinären och diskutera hur hundens tarmbesvär kan behandlas.
Christer Nälser
<< tillbaka

Funderingar angående kräknigar
Du skriver i ditt svar på brevet "Kräkningar" att detta troligen är "mild ospecifik kronisk gastrit". Om man nu inte gör någonting vad händer då?

Min hund kräks också gult slem då och då på morgonen, likaså rapar han ofta och främst efter att han druckit. Bör man göra något åt detta? Lider hunden tror du?
Catarina

Om man inte gör någonting alls ökar risken för att sjukdomen fördjupas och omfattar allt större del av magsäcken. Besvären för hunden kommer då sannolikt att öka med tiden. Det bästa är väl om du kan låta undersöka din hund hos en veterinär med tillgång till fiberoptisk utrustning. Om du hellre vill göra någonting själv, kan du i första hand pröva med att ge hunden några hundkex till natten. Det ger magsafterna någonting att bearbeta och minskar då irritationen på morgonen.
Christer Nälser

  << tillbaka

 
Startsida