Eksem?
Min tollarhanne på tre år fick plötsligt variga eksem
på kinderna. Jag smorde med celeston valerat comp och det torkade
ihop över en natt. Sedan upptäckte jag att han hade fullt
med mjälliga gråa skorvar runt öronen, halsen och lite
på ryggen. Men han kliar sig inte mycket. Vad är detta??
Undrar,
Susann
Sannolikt rör det sig om en generaliserad form av så kallat fukteksem, som grund och botten är en överreaktion på hudens egna bakterier. Hos vissa hundar återkommer detta relativt ofta, inte sällan säsongs- eller väderberoende.
Behandlingen är:
1. Klipp så rent som möjligt runt det drabbade området.
2. Behandla sårytorna lokalt med upptorkande och inflammationsdämpande
medel (till exempel din celston valerat comp kräm).
3. I svårare fall bör den lokala behandlingen kompletteras
med antibiotika allmänt (exempelvis clindamycin) och eventuellt
också kortison i nivån 0,5-1,0 mg/kg.
Även andra, men mindre troliga orsaker till din hunds problem kan
tänkas. Dit hör primär bakteriell hudinfektion (pyodermi)
eller rent av angrepp av rävskabb. Men dessa verkar mindre troliga.
Christer Nälser
<< tillbaka
HD grad D
Jag har fått min hund röntgad och fått bedömningen
D på båda höfterna, men inga pålagringar. Min
fråga är om det fel att träna med hunden som tidigare,
det vill säga jakt och lydnad. Hunden visar inga som helst tecken
på smärta eller hälta.
Birgitta
Grad D betecknar visserligen en rätt avancerad grad av dysplasi (vilket för övrigt betyder felaktig utveckling), men inte desto mindre anser jag att du bör träna din hund fysiskt så mycket som möjligt för att undvika eller åtminstone skjuta upp framtida problem. Du bör dock räkna med att sådana kommer, förr eller senare.
Tänk då bara på att motionera hunden i kuperad terräng med så mjukt markunderlag som möjligt. Hunden arbetar då med böjda leder och de facto blir det muskulaturen du tränar. Och det är just det som är meningen, så att lårmuskulaturen stärks och dels förmår pressa ledhuvudet bättre in mot skålen i bäckenet, dels kan avlasta själv leden i den viktbärande funktionen.
Motionering på fast, hårt underlag (exempelvis cykelmotionering) innebär tvärtemot detta att hunden arbetar med rakare ledställning och att därmed en större belastning tas upp direkt av skelett och leder, inklusive den redan svaga höftleden. Därmed ökar du snarare risken för problem än att minskar den.
Så småningom, ovisst om hur länge det dröjer, kommer hunden ändå att få problem. Du märker det endera genom att han börjar bli stel när han reser sig, eventuellt genom att han gnälla till vid vissa extrema belastningar eller rent av börja halta permanent. Det kan då bli aktuellt med någon form av symtomlindrande behandling. Den dagen, den sorgen, dock.
Vore hunden min, blev det alltså full fart framåt nu, men
under genomtänkta former som ger chans att förstärka
lårmusklerna utan att överbelasta skelett och leder.
Lycka till!
Christer Nälser
<< tillbaka
Skendräktighet.
Jag har en goldentik som är fyra år. Jag vill fråga
om tiken kan bli öm eller rädd att kyla ner juvrerna om hon
får mjölk i dem. Jag har stora problem varje höst att
få henne att gå i vatten när hon är skendräktig.
I vanliga fall är hon vattentokig. Kan man göra något
åt problemet?
Hälsningar,
Göran D.
Detta låter lite knepigt, tycker jag.
Om hon verkligen är vattentokig, som du skriver, borde egentligen
lusten att apportera ta överhanden, men det tycks den ju inte göra
trots det.
Får vi alltså om än med en smula desperation
försöka fokusera på skendräktigheten. Jag
ser då två möjligheter, eventuellt en tredje:
1. Behandla just skendräktigheten med Galastop, som är en
hämmare av det mjölkproducerande hormonet prolaktin. Tveksam
men glädjande om det skulle fungera.
2. P-spruta (eller kastrera) tiken, så att hon överhuvudtaget
inte löper mer. Här är nog chansen till framgång
något större.
3. Pröva eventuellt någon smärtlindrande behandlng,
kanske vanlig magnecyl i dosen 1/2 tablett en till två gånger
dagligen under den besvärliga perioden.
Observera dock rådande bestämmelser om doping om det gäller
att starta henne på jaktprov under inverkan av läkemedel
i någon form.
För min egen del sätter jag trots allt återigen ett
frågetecken för hennes verkliga ambition att apportera från
vatten.
Lycka till med tiken
Christer Nälser
<< tillbaka
Spolmask och kalkbrist.
Hej, jag har en flattik på fem år som snart skall paras igen.
Hon har haft en kull tidigare som föddes i september 1998. Hon blev
då hårt drabbad av spolmask när valparna var några
veckor gamla. Hon spydde upp mängder. Jag undrar nu hur jag kan gå
tillväga med detta så att det inte upprepas. Har läst
att hos infekterade tikar vandrar spolmasken ut i kroppen där de
lagras i en vilofas för att sedan aktiveras när tiken blir dräktig.
Sedan har jag varit med om tikar som råkat ut för akut kalkbrist.
Min tik fick en stor kull förra gången. Ligger hon i riskzon
för detta? Ska jag ge henne kalk?
Sussie K
Spolmaskens larver kan cirkulera via bukorganen (framförallt levern) till blodomloppet och till slut hamna i lungorna, för att där hostas upp och sväljas ner som infektionsduglig variant och mogna ut i tarmkanalen. Ett slags självspelande piano alltså. Denna kroppsegna cirkulation, vanligen kallad migration (=vandring), aktiveras i samband med löpen. Om du tar för vana att avmaska tiken i början av varje löp, motverkar du alltså effektivt det här fenomenet.
Man kan gott ge lite extra kalk i samband med framförallt stora kullar, men det gäller att ge kalk med eftertanke. Ge helst ingen kalk innan den första valpen kommit ut. Har du otur kan du då rent av förvärra tikens chanser att mobilisera kalk från sina egna depåer i skelettet. När väl den första valpen är ute, kan du räkna med att hon har ställt om sin egen hormonfunktion till att just mobilisera så mycket egen kalk som möjligt. Du kan då utan större risk ge extra kalk i form av exempelvis Calcium Sandoz brustabletter. Jag brukar rekommendera 0,5 till 1 gram per 10 kg kroppsvikt 1-2 gånger dagligen under förlossningsdygnet och senare vid behov om tiken verkar stressad, rastlös och flåsig, vilket kan tyda på sjunkande kalknivåer i blodet. Detta kallas eklamsi och är ett allvarligt tillstånd, som om det inte snabbt kan korrigeras kräver omedelbar veterinär insats.
Kulmen av mjölkproduktionen inträffar när valparna är
cirka tre veckor gamla och under just den veckan kan det också
vara vettigt att ge lite extra kalk. Observera dock, att om du försöker
ge FÖR mycket kalk, så kan tiken få diarré och
då ÖKAR OCKSÅ HENNES FÖRLUSTER av kalk. Ta det
alltså lite försiktigt. Och ge alltså helst ingen kalk
innan hon har börjat leverera sina valpar.
Christer Nälser
Alla fält utom gröna måste fyllas i.