Jaktlabbe, jaktgolden eller...
Jag har en fråga angående val av hund. Min familj består av fru och ett drygt ettårig barn. Jag jagar huvudsakligen rådjur men har även tillgång till småviltjakt (hare, fasan och änder).

Vi hade tidigare en terrier som av oförklarlig anledning utvecklades till att bli aggressiv i de mest oväntade situationer, helt oprovocerat. Trots att vi var mycket fästa vid hunden kunde vi inte – särskilt mot bakgrund av familjesituationen – behålla den. Vi vill gärna ha hund och jag har blivit rekommenderad jaktlabrador som ska vara lättdresserad och en bra familjehund. Vi vill med andra ord ha en hund som vi vågare lita på. Det har även föreslagits jaktgolden och jaktspaniel.

1. Min undran är: är alla dessa raser lika bra familjehundar?

2. Har spanieln samma förmåga som en labrador att koppla av när den inte ska jobba eller är dem mer nervösa?

3. Är det enklare att träna en labrador än spaniel om man som vi inte har haft jakthund tidigare?

4. Är det någon skillnad generellt sett mellan jaktlabrador och jaktgolden när det gäller arbetsglädje, temperament eller skärpa och anses dem lika lättdresserade?

5. Är det lättare att hitta en bra jaktlabbe än jaktspaniel eller jaktgolden eftersom de verkar vara populärare och har därför kanske en bredare avelsbas?

Tack på förhand för ert svar.
Med vänlig hälsning,
PG med familj

Jag vill att du tänker på en sak när du läser mitt svar, PG:

Alla hundar är individer, därför går det inte att dra alla inom en och samma ras över en kam. Men för att kunna svara på din fråga, måste jag generalisera en hel del.

1. Ja, alla är bra familjehundar.

2, Ja, det har den. Men en spaniel är lättare att ”stirra upp”, vilket man måste tänka på hela tiden under umgänge med och träning av hunden, så att man inte vänjer den vid att stressa upp sig när något kul ska hända.

3. De flesta skulle nog säga att det är enklare att träna en labrador, men det innebär absolut inte att man kan tillåta sig att vara släpphänt bara för att det är en labbe. Det finns så mycket go i en jaktlabbe, att den kan bli en utomordentligt jobbig hund om den inte vet sin plats från början och tränas till samarbete, lydnad och uppmärksamhet. Det är samma sak med en spaniel.

Dessa raser har så mycket arbetsvilja i sig att de måste hållas i Herrans tukt och förmaning från tidig ålder och från början läras göra och uppföra sig rätt. Då får man en helt underbar hund som bara har ögon för föraren och öron för hans/hennes önskemål.

Ger man däremot valpen/unghunden chansen att själv lära sig en massa hyss och dumheter, får man en hund som kan vara outhärdlig att ha och som tar varje tillfälle att göra vad den själv vill, men husse/matte inte vill. Beteenderepertoaren omfattar då oftast oskick som rusa efter vilt, rymma från tomten, inte komma på inkallning, behålla apporten för sig själv och så vidare.

Hade alla som skaffar dessa raser insett hur viktigt det är och vilken fantastiskt följsam och lyhörd hund man får om man är konsekvent (men vänlig) från första början och leder valpen/unghunden in på den rätta men smala stigen från tidig valpålder, skulle vi nästan kunna stänga den här frågespalten. Läs de inledande kapitlen i min bok ”Jakthundar”, så förstår du vad jag menar. Annars kan jag meddela ett ton hundkunskap i en enda mening:

Tillåt aldrig valpen att göra vad den vuxna hunden inte ska få göra!

4. Det ska väl egentligen inte vara någon skillnad, men jaktgolden är en liten ras och det tycks som om man har en del problem. Min tveklösa rekommendation i valet mellan dessa är jaktlabbe.

5. Ja, det har du nog rätt i. Men var försiktig och akta dig för jaktlabbar som saknar det riktiga, fina och lugna labbetemperamentet. En labbe ska kunna vare helt nollställd i timmar, fast all världens saker händer runtikring, och ändå på order kunna sätta upp högsta fart för att utföra sin herres önskemål, utan att bry sig om vad övrigt som sker runtomkring.
Sten Ch
Tillbaka

El eller ej?
Hej,
Jag läste nyss en fråga och ett svar om eldressyr. Jag har funderat på detta som ett sista desperat försök att kunna få gå lugna, trevliga skogspromenader med min viltgalna hund, som inte är av jaktras och som definitivt aldrig kommer att användas i någon som helst förarledd jakt.

Hur kommer man i kontakt med någon som kan hjälpa mig? Kan hunden på något sätt ta skada av det – bli rädd för fel grejer, få minskad kapacitet i bruksarbetet?

I det jag läste nyss stod att hunden måste vara utan positiva upplevelser av jakt – min har massor av positiva upplevelser av speciellt rådjursjakt – är det kört för oss? Måste vi gå i koppel resten av hennes ännu unga liv?
Katarina

El har kritiserats mycket som dressyrhjälpmedel, i stort sett med rätta. Sett ur ett avelsperspektiv är det fel att använda el, eftersom risken då är stor att hundar kommer i aveln, som inte borde på grund av att de inte kunnat dresseras med vanliga metoder. Dessutom är el ett kraftfullt, om ock icke i smärthänseende, hjälpmedel som lätt kan missbrukas. Jag tror vem som helst kan göra en hund till ett nervvrak på ett litet kick med hjälp av ett elhalsband. Men jag tror också att en skicklig ”eldresssör” skulle kunna få bukt med din hunds olater på ganska kort tid med hjälp av el.

Vad som är speciellt med el är definitivt inte smärtan som sådan. Den är obetydlig jämfört med vad man kan tillfoga en hund med hugg och slag. I stället är det fenomenets oförklarlighet för hunden. Däri ligger inte bara styrkan, utan också svagheten med metoden.

Styrkan är att en skicklig förare med hjälp av ett elhalsband snabbt kan få hunden att koppla ihop obehaget med till exempel förbjudet vilt, och på så sätt varaktigt ”bota” hunden.

Svagheten är att en oskicklig förare kan få hunden att förknippa stöten med fel sak, i värsta fall honom själv. Han kan dessutom, om han mister tålamodet och besinningen, fullständigt förstöra hunden genom att ett antal gånger trycka på grund av egen ilska, inte i just det ögonblick elen skulle kunna ha avsedd verkan.

Jag håller med om att det är lättare att med hjälp av eldressyr påverka en hund som första gången jagar rådjur, men jag har hört talas om många som blivit har-, ren- eller rådjursrena med el även efter en lång karriär som viltförföljare. Men i det sistnämnda fallet är risken betydligt större att hunden förknippar elstöten med platsen eller tillfället, snarare än med det djurslag hunden jagar. Det har ju alltid varit ofarligt tidigare.

I ditt fall skulle det säkert gå att få ordning på hunden med hjälp av ett elhalsband. Alternativet är att springa efter varje gång hunden jagar och släpa tillbaks den. Hur det går till har jag nyligen beskrivit i ett frågesvar under rubriken ”Rymmare och fasttagare”.

Frågan är bara var du får tag på någon som har elhalsband. Du kan försöka med Svenska Jägareförbundets avdelning i ditt län. Man genomför renrenhetstester med el i förbundets regi, och det finns därför några utbildade eldressörer inom förbundet. Försök komma i kontakt med någon av dessa och hör dig för om möjligheterna. Du kan också fråga runt bland fågelhundsfolk och bruksdressörer, de två grupper som jag förstår är de mest frekventa när det gäller elanvändning.

Vill du veta mer om eldressyr ska du läsa min artikel i ämnet i nästa nummer av Svensk Jakt, nummer 4/2002.
Sten Ch
Tillbaka

Var får man träna hund?
Hej,
Jag vill börja med att tacka för en mycket bra sida. Nu till mina frågor. Måste man ha jakträttsinnehavarens tillstånd för all slags träning med hund; jakt, bruks och så vidare?

Är införstådd med Jaktlagen §6, samt tillägget i Jaktförordningen, men detta gäller väl bara apporterings-träning och släpspår?
Nicklas

Tack för vänliga ord om birddog.nu!

Jo, du måste ha jakträttsinnehavarens tillstånd där du tränar din hund. Tränar du spår med kopplad hund är det inte säkert att du behöver tillstånd. Jag kan tänka mig att det är OK att lägga ett blodspår och sedan gå det med sin hund i lina, utan att egentligen fråga först. Men det är alltid bättre att fråga. En del brukshundfolk tränar människospår på mina jaktmarker, men de frågar alltid, och jag ger alltid tillstånd. Då passar jag på att berätta om vad jag inte vill att de gör, och vi skiljs i bästa sämja och jag vet att de kommer att hålla sig inom ramarna för vad jag sagt, helt enkelt för att vi står på god fot med varandra.

Vad gäller all annan jaktträning, som apportering eller stötande, drivande, ställande av vilt etcetera, måste man ha tillstånd från den som har jakträtten. Dessutom måste denna träning ske under den tid det är tillåtet att släppa en hund på jakt eller träning för just detta ändamålet. När det är tar man reda på i jaktförordningen. Den finns här på nätet, så det är alltid lätt att kolla själv.

Under hundförbudstiden får ingen, alltså inte ens markägare eller jakträttsinnehavare, släppa sin hund eller jaktträna den i marker där det finns vilt. Apportering och spår kan man dock tillåta sig om det inte finns risk att hunden stör vilt. Det utesluter till exempel vattenapportering i vass.
Sten Ch
Tillbaka

Promenad och träning
Hur dresserar man en stående fågelhund? Måste man, som det står i Sten Christofferssons bok, koppla ihop att ha hunden lös med träning. Jag tolkade det som att man annars inte får ha hunden lös. Att man inte kan gå ut och ta en avkopplande promenad med hunden i skogen utan då är det träning som gäller? Dum fråga kanske, men så är jag novis i ämnet också.
Tack på förhand,
Cathrin

Skriver jag så – att hunden bara får vara lös vid träning? Jag har inte läst boken, och exakt vad jag skrev den gången för drygt tolv år sedan har jag glömt. Vad jag kan tänka mig mena är att du inte ska låta hunden springa hur som helst på promenad. Du måste ha sådan uppsikt över den att den inte gör sådant den inte får göra. Alltså är det OK om hunden springer lös och har kul i vilt-tom terräng. Men när du går ut i fågelmarker ska du ha stenhård koll, så att inget som kan skada hundens dressyr inträffar. Då blir det i realiteten träning av den promenaden.

Alltså, ta ut hunden i skogen, men låt den inte springa utom synhåll, var på din vakt och du måste vara säker på att behärska de situationer som kan uppstå.
Sten Ch
Tillbaka