Om jag förstått dig rätt vill du veta mer praktiskt hur du anmäler din hund. Alla jakthundklubbar inom Svenska Kennelklubben (SKK) äger rätt att arrangera viltspårprov. Svenska Spaniel- och Retrieverklubben (SSRK) är en av dem. I tidningen Apportören samt på www.ssrk.se kan du få reda på när och var proven sker. Där finns även möjlighet att per telefon få mer upplysningar om du känner dig osäker. Läs under den avdelning du tillhör så slipper resan bli alltför lång.

På anlagsprovet blir du bedömd av en domare som följer dig i spåret. Du blir antingen godkänd eller icke godkänd. En beskrivning och utlåtande på papper som du får med hem, och ett som registreras av SKK.
Lena
<< tillbaka

Grundlydnaden är viktig på jaktprov. Under provet ska retrievern vara lugn, lydig och uppmärksam på sin förare även de stunder den inte utför någon provuppgift.

Första jaktprovet?
Hej, jag har en jaktlabrador som är född mars 2002. När är det dags att starta på jaktprov för första gången?
Malin

Hej Malin!
När det är dags att starta på prov med en unghund är mycket individuellt. Åldersgränsen är nio månader, men alla hundar är inte redo vid den åldern. Även om din retriever har de grundegenskaper som vi förväntar oss av en apportör, måste du som ägare/tränare först befästa den vanliga grundlydnaden. Detta för att hundens egenskaper ska komma till sin rätt på provet.

Hunden ska på ditt kommando söka rätt på vilt och spontant apportera och leverera raka vägen till din hand. På provet testas hunden att apportera olika viltslag.

Den ska kunna gå vid din sida utan koppel och vänta lugnt och tyst tills det är dags för den att utföra ett arbete.

Hunden ska markera ett eller flera kastade vilt, den ska förhålla sig lugn och uppmärksam vid skott.

Den ska vara följsam och låta sig styras till ett anvisat område.

Men den ska ändå kunna ta egna initiativ och arbeta självständigt i ett större sökområde.

Domaren studerar hunden och bedömer dess arbetslust, skottreaktion, spontanitet, grepp, avlämning, sök, markeringsförmåga, följsamhet och vilja att arbeta i vatten. Hänsyn tas i unghundsklass givetvis till dess ålder, men den får inte uppvisa diskvalificerande fel för att gå till pris på provet. Jag råder dig till att först besöka ett jaktprov för att där lättare kunna avgöra var din hund står i träningen och om det kan vara dags att anmäla den till ett jaktprov.
Lycka till!
Lena
<< tillbaka

Är halsbandet farligt?
Hej!
Jag fick utskrivet ett så kallat fästinghalsband, Scalibor, av min veterinär. När jag läste innehållsförteckningen förvånades jag av att man använder trifenylfosfat som mjukgörare i PVC-plasten.

Hej Stefan,
Trifenylfosfater är en grupp ämnen som visat sig ha vissa negativa miljöeffekter (allergiframkallande hos människor, carcinogent och fertilitetsminskande vid djurförsök). Det finns runt om oss i miljön, bland annat i din datorskärm och datorlådan och i bilens säten, varifrån det sakta läcker ut i luften du andas…

Trifenylfosfaterna och andra fosfatestrar ska ersätta de bromerade flamskyddsmedel som man vill ha bort till 2004. De bromerade flamskyddsmedlen är dock etter värre än trifenylfosfaterna. De påminner mycket om de polyklorerade bifenyler som under samlingsnamnet PCB länge varit förbjudna. Liksom PCP lagras bromföreningarna i organismernas fettvävnad och omsätts därför väldigt sakta.

Ett val mellan pest och kolera alltså.

Jag tror inte att den exponering din hund får via halsbandet har någon mätbar inverkan på dess hälsa. Måhända kan en allergi uppkomma även hos hundar, men övriga förgiftningssymptom tror jag knappast på i hundens fall. Beträffande cancer handlar det såvitt jag förstår om exponeringstid och koncentration, och hunden bär ju bara halsbandet ibland och endast under ett, i människolivsperspektiv, fåtal år.

Och, som du själv påpekar, brandskyddet får du ju som bonus på köpet…
Sten Ch
<< tillbaka

Ur askan i elden?
Hej!
Jag har en Springer av vanlig utställningstyp. En trevlig hund men inte vad jag i min okunnighet förväntade mig. Jag hade hört om och erfarit springerns samarbetsvilja och mjukhet. Fick även rådet från uppfödare att satsa på en hane eftersom de skulle vara följsammare. Var ute efter en mjuk och följsam hund som jag kunde arbeta med i lydnad och viltspår.

Hej Maria,

Du är inte den första jag stöter på som anser sig blivit pålurad fel hund av en uppfödare,

Lugn och fin. Förmågan att kunna koppla av när det behövs och lägga in högsta växel direkt när det vankas arbete, är ett adelsmärke hos alla jakthundar. Denna jaktcocker tillhör den absoluta svenska eliten, men antar skepnaden av en lättjefull knähund när hon ska flyga med husse till Stockholm.

även om du själv tar på dig en del av skulden på grund av din ”okunnighet och naiva tilltro till uppfödares ord”. Frågan är om det beror på okunnighet hos uppfödaren eller på ren och skär bluff. Vet man verkligen så lite om sina egna hundar? Jag har svårt att föreställa mig det. Var finns hederligheten?

Jag tycker också det låter märkligt att man rekommenderat dig att ta en hanhund. De flesta tycker nog att tikar är lättare att handskas med. Även det faktum att de flesta valpköpare vill ha tikar och att hanvalpar kan vara svåra att bli av med talar för att uppfödaren korsat fingrarna bakom ryggen när han/hon sade att du skulle ta en hanvalp ”eftersom de skulle vara följsammare”. Var finns hederligheten?

Jag är faktiskt lite nyfiken på om du själv nämnde alternativet jaktspaniel när du talade med uppfödaren. Gjorde du det vore det trevligt att höra hur din uppfödare beskrev dessa hundar. Av ditt eget ordval när du skriver om jaktspaniel tycker jag mig ana att du själv inte har någon förstahandsinformation om rastypen. I stället verkar det som om någon som knappast tillhör jaktspanieln vänner gjort sitt bästa för att bibringa dig sin föga initierade uppfattning om denna rastyp. Var finns hederligheten?

Visst kan en jaktspaniel vara enormt energisk. Den egenskapen behövs hos en hund som ska arbeta så som en spaniel ska arbeta – energiskt och outtröttligt. Men energin är kombinerad med en sällsynt samarbetsvilja. Ställer du krav på valpen och unghunden och samtidigt är vänlig och belönande får du en hund vars högsta önskan är att göra som du vill. När det går snett handlar det snarast om kommunikationsproblem (Jag förstår inte vad du vill att jag ska göra, matte!) än olydnad (Trodde du ja, men jag gör som jag vill!). Bland våra jakthundraser finns denna egenskap i någon större utsträckning enbart hos jaktspaniel och jaktretriever av bästa stam. Känner du ingen värdig representant för någon av dessa raser, förstår du vad jag menar om du tänker på en väldresserad bordercollie – kontakt, lydnad, samarbetsvilja i en kropp fullproppad med muskler och energi.

Jag vill inte påstå att man behöver vara hård mot hunden för att tygla en jaktspaniel. En erfaren dressör behöver sällan lyfta ett finger och träningen går som en dans. Men jag har sett exempel på motsatsen också. Hussar och mattar som enligt min mening varit för släpphänta under unghundstiden och inte insett att gränserna måste finnas där från första början och att konsekvens är viktigare än allt annat. Jag vet inte vilken typ du är, men som du beskriver dig själv mellan raderna tycker jag inte att det verkar vara någon fara på taket.

Men osvuret är alltid bäst och sedan är det ju frågan om du behöver en jaktspaniel. Har du markerna, viltet, jakten?
Sten Ch

  << tillbaka