Byter dummy.
Hej!
Min labbe, som är en unghund på ett år, har börjat byta dummy när han söker apport. Han tar den första dummyn, därefter fortsätter han att söka med den i munnen. Jag har prövat att kalla in honom direkt då han tar dummy nummer ett, men det ignorerar han.

Jag tränar ofta roliga inkallningar med pipan och det fungerar klockrent, men när han arbetar är det som om han inte vill höra.

Nu är frågan om jag ska gå bakåt i träningen och bara lägga ut en dummy och träna snabba inlevereringar och därefter sakta öka till två och så vidare. Eller kan man när han inte kommer direkt med dummyn gå ut till honom ta dummyn, lägga tillbaka den och börja om tills han gör rätt och då får han beröm?

Jag vill ogärna komma i konflikt med honom om han inte riktigt har förstått vad jag vill att han ska göra. Ge mig några förslag på träning att lösa detta problem.
Med vänlig hälsning,
Atlas matte

Sluta träna apportering och lär Atlas lyda! Hur ska du kunna hindra den hunden att till exempel jaga efter en pigg och frisk fasan eller hare den finner under apportsök, om du inte kan kalla in den under övningar med dummies? Dessutom är det viktigt att du för ett tag slutar träna apport med mer än en apport eftersom det annars finns risk att du förstärker felbeteendet än mer.

Ditt förslag, att ”gå ut till honom ta dummyn, lägga tillbaka den och börja om tills han gör rätt” tror jag inte alls på. Det skapar bara förvirring och kan göra honom osäker på om han över huvud taget får apportera.

Förutom lydnadsträning och förstärkning av ditt ledarskap, som du bland annat tränar genom att med hundraprocentig konsekvens alltid vara den som bestämmer vad han får och vad han inte får göra (speciellt när det är något han vill göra, som att äta, leka och så vidare), kan ni ägna er åt ”smarta” apporteringsövningar som ger dig ett övertag varje gång han försöker göra fel.

Vid vattenapportering kan du till exempel kasta en dummy och skicka hunden. När Atlas tagit dummyn, kan du till exempel kasta en rejäl sten i vattnet. Han tror det är ytterligare en apport och vill kanske styra dit. Nej, säger du och kallar in honom. Lyder han är allt OK. Lyder han inte har han inget för sin olydnad.

På land kan du lägga ut två dummies. Den ena så att du är säker på att han finner den först, och den andra så att du kan ingripa om han bryr sig om den. Den kan ligga nära dig och så att han passerar i vind av den på väg in med den första. Då kan du ta några steg framåt och genom din blotta uppenbarelse (du har ju följt mitt råd att trappa upp din dominans och ditt ledarskap) få honom på bättre tankar.

Ett annat sätt kan vara att som vid vattenövningen kasta en dummy när han just tagit upp en. Men den ska hamna på andra sidan ett staket eller så att du är mellan hunden och dummyn eller på annat sätt/ställe som ger dig ett övertag så att du kan ingripa innan han hunnit byta apport. Du kan också utnyttja medhjälpare som står nära den plats som dummy två hamnar på och som kan plocka upp den eller på annat sätt se till att Atlas inte kommer åt den om han försöker. Däremot får han massor av beröm från dig när han kommer med ettan och en chans att hämta tvåan, antingen själv eller åtföljd av dig om han blivit lite skärrad av den ruskiga typen där borta.

Problemet ska hur som helst vara lätt att fixa, bara du förstärker ditt ledarskap, bättrar på lydnaden och är kreativ i ditt tänkande och planerar varje övning utifrån vad du vill uppnå. Begrunda i förväg vad som kan tänkas hända och hur du ska handla om det ena eller andra inträffar. Utnyttja ditt intellektuella övertag över hunden!
Sten Ch
<< tillbaka

Vorsteh i storstad?
Hej
Vi funderar på hund och har fastnat för vorsteh. Vi bor i lägenhet i Göteborg och intrycket vi fått är att det här är en ras för folk med stora ägor fulla med vilt? Mycket motion är inga problem men jaga fåglar i Slottskogen kanske inte blir så populärt. Om ett par år blir det nog landet, hus och barn, men till dess? Lämpar den sig för stan?
Vill också veta om jakten är något som måste stimuleras för att denna hund ska komma till sin rätt?

Sällskapshund i storstad?

Är den kort- eller strävhåriga mest lämpad för storstaden, vilken är mest "familjevänlig"? Det jag hittat på nätet är lite motsägelsefullt, skiljer det mycket på dem? Först lutade det åt en korthårig, men strävhårig vorsteh verkar inte så tokig den heller.

Helt enkelt vilken lämpar sig åt ett par utan barn i storstaden?
Catarina

Jag får intrycket att ni inte tänker ha hunden till jakt. I så fall anser jag både kort- och strävhårsvorsteh som lika olämpliga. Vorstehn är en utpräglad jakthund. Har man den enbart som sällskapshund kan man i princip aldrig släppa den lös såvida man inte har enormt pli på hunden. Räkna med att hunden annars kommer att söka och jaga efter vilt om den får chansen. Och det är förbjudet året runt för alla hundar, utom under jaktsäsong, och då endast tillåtet för jakthundar på marker där man har jakträtt.
Sten Ch
<< tillbaka

Passivitetsträning i fasanvoljär.
Vad har ni för uppfattning om sådan träning? Det vill säga att man lägger eller sätter hunden i en voljär och låter hunden vara där tills den är lugn. Blir det inte situationsbundet?
Hälsningar,
Bo Nordin

Jo naturligtvis blir det hela situationsbundet. Men det gör inte att metoden skiljer sig från annan träning och dressyr. Mönstret i hunddressyr är ju oftast att du lär in ett ändamålsenligt beteende i en miljö som lämpar sig för träningssituationen och sedan lär hunden att den ska använda sig av samma beteende även i andra miljöer.

Till exempel tränar du kanske apporteringens grunder hemma i köket och inte ute i jaktmarken, lär fågelhunden grundläggande sitt eller ligg på en appellplan och inte under jakt när fågeln går upp framför hunden.

Jag vågar nästan påstå att de flesta fall av olydiga jakthundar under jakt kan förklaras av att föraren inte haft förmågan att överföra hundens beteende under träning och i träningsmiljön till situationen under jakt. Det är här svårigheten och utmaningen ligger i jakthundsdressyr och det är här fantasin och känslan spelar så stor roll. Alla kan göra en hund lydig på gräsmattan, men att bibehålla samma lydnad inför vilt är ju en helt annan sak!

Så voljärträning är det inget fel på, även om jag själv aldrig ägnat mig åt den. Men den gör ingen nytta om man inte på ett genomtänkt sätt för över det inlärda beteendet på viltsituationer under jakt!

Jag avslutar med en sann berättelse som illustrerar hur blinda vi hundtränare kan vara för vad vi verkligen gör. Jag nämnde en gång i ett sällskap av mycket garvade fågelhundstränare duvor som träningsobjekt för stående fågelhundar. En av landets äldre och absolut mest kända fågelhundstränare och dito uppfödare och jaktprovsdomare motsade mig direkt och sade att man absolut inte kan träna med duvor. Anledningen var att det inte är duvor hunden ska jaga. Den ska lära sig leta efter rapphöns, ripor och så vidare, inte duvor. Inga duvor i träningen alltså. Fel, fel, fel!

Det var då jag ställde frågan: ”Och vad tränar du apportering med? Dummy eller apportbock?”
Sten Ch
<< tillbaka

Varför får inte jag följa med?

Rastning/motion under det förta året?
Hur ser jag bäst till min springer valps behov, vissa säger ”inga promenader före sex månaders ålder!”

Så nu står jag här frågande och min valp kommer hem om några veckor. Vad ska jag tänka på och hur ska jag göra det första året med rastning och motion?
Med vänlig hälsning,
Maria

Man hör så mycket dumt här i världen! Visst, experterna säger att en valp kan ta skada av alltför ansträngande motion under den tid skelettet växer som mest. Speciellt större raser med hög frekvens defekter av typ HD anses vara i riskzonen. Men därifrån till att inte låta en springervalp följa med på en promenad är steget långt, mycket långt.

En valp ska leka, rasa, röra sig, hoppa, skutta springa så länge den tycker det är kul. Sedan ska den få vila i lugn och ro så länge det behagar den, utan att bli störd av envisa barn som vill fortsätta leken. Det viktiga är att inte trötta ut valpen, utan låta den bestämma själv. Hetsa alltså inte valpen till att överanstränga sig!
Sten Ch

  << tillbaka

 
Startsida