Jaktprovsproblem.
Hej!
Jag har en Golden tik på 2,5 år. Hon är oftast duktig på träning men på prov går det inte. Vi har försökt tre gånger och det blir bara värre.
Första provet: Hon apporterar dubbel markeringen på vatten men släpper viltet en halv meter framför mej, vilket aldrig har hänt på träning. Sökrutan går hyfsat men hon släpper viltet även här en halv meter framför mej. Markeringen på land. Hon springer ut tar fågeln, just då bryter skytten geväret och hon släpper fågeln.
Andra provet: Även här går vattenapporteringen bra, men vid sökrutan är det stopp. Hon springer fram till flera av de utlagda vilten men tar inget. Trots detta får hon en markering på land. Hon hämtar fågeln och släpper den framför skytten.
Tredje provet: Då har vi bytt förare. Husse får försöka. Hon simmar ut och tar första fågeln på vatten, simmar in, släpper fågeln, skakar sig och går. Strax före sista provet gjorde vi ett träningsprov tillsammans med två andra förare och hundar. Det gick hur bra som helst.
Hon är snabb, arbetsglad och lydig på träning. En enda gång har hon gjort något liknande på träning som hon gjort på prov. Det var en dirigering och viltet låg vid ett staket. Utanför staketet stod en pappa och två barn (okända för oss). Då sprang hon fram men tog inte fågeln.
Vi tränar mest med dummies. Är det ovana med vilt tillsammans med den pressade situationen som blir på prov? Är det dåligt ledarskap eller är det något annat? Och vad gör man åt det?!
Med vänlig hälsning,Lena

Hej Lena
Problematiken du beskriver är verkligen inte rolig men tyvärr inte helt ovanlig. Beroende på hundtyp tar det sig uttryck på olika sätt och i ditt fall gissar jag att din tik är av det mjukare slaget med något låg arbetslust. Ett prov är på intet sätt ”pressande” för en hund, det är föraren som skapar trycket!
Djur, i det här fallet hundar, ”talar” med kroppsspråk och inte med ord. Det hjälper alltså inte att säga duktig hund om du samtidigt står framåtlutad med uppdragna axlar och stirrande blick. Av ovan beskrivna kroppsspråk utläser hunden aggression! Djur förstår inte positiv nervositet utan ”läser/tyder” kroppsspråket och reagerar med rädsla och/eller osäkerhet.
Det här är förmodligen precis det som händer er på prov. Din hund förstår inte vad som hänt med matte, varför är hon rädd eller arg? Därför har det också blivit värre för varje prov då du blir mer nervös för varje gång på grund av tidigare misslyckanden. Hunden associerar också provsituationen till någonting negativt och efter ett antal starter har den saken helt klar för sig – prov är otäckt – där är matte alltid rädd eller arg!
En del hundar är känsligare för det beskrivna än andra men kombinationen mjuk med något låg motivation är inte bra. En mjuk hund med enorm arbetslust reagerar helt annorlunda. Den kan bland annat arbeta ”för mycket”, exempelvis söka i ett enormt tempo utan att finna vilt eller gå för stort och okoncentrerat på markering.
Du beskriver en situation under dirigeringsarbete då främmande människor dök upp. En hund med stor apportlust hade inte kunnat låta bli att ta apporten – hur rädd den än hade varit! En retriever med stor apportlust, apporterar hellre än den äter!
Ditt eventuellt bristande ledarskap har nog en liten del i det hela också. Om lydnaden på din hund var perfekt skulle den ändå göra som den blev tillsagd, trots din nervositet!
I din träning ska du inte undvika problemsituationer, tvärt om, skapa dem! Det är lätt att anpassa träningen till hundens kunskaper. Till exempel arbeta i terräng där det brukar gå bra, antal apporter och avstånd som alltid fungerar och liknande.
Byt terräng och terrängtyp ofta, låt husse eller lekkompis komma till ”arbetsplatsen” utan att tidigare ha hälsat, prata och skratta det vill säga – stör hunden – den ska inte låta sig störas!
Stämmer en del av det jag skrivit in på din hund, jag har ju bara din korta beskrivning att gå på, har du kanske också en del av svaret. Du måste bli medveten om ditt kroppsspråk och använda det precis likadant på prov som på träning! Ta inte provsituationen för allvarligt! Det är inte någon som äter upp dig för att du gör fel! Förstärk ditt kroppsspråk – sitt ner, upprätt (inbjudande), klappa i händerna och beröm hunden då den hittat vilt. Domaren kommer kanske att säga till dig men vad gör det om du fått hunden att förstå att det här var roligt. Stå inte stel som en pinne och stirra på hunden – slappna av, sänk axlarna, ut med bröstet och prata gärna med domare och funktionärer, de bits inte! Givetvis har du alltid hunden i ögonvrån och vet exakt var den är och vad den gör. Ser du att den tänker göra något fel så ryck in innan skadan är skedd; klappa kanske i händerna, beröm och säg hundens namn, då kommer den till dig istället för till skytten! Tillsägelse av domaren? Kanske – "So what"! Ta proven lite mer med en klackspark och lär dig ditt kroppsspråk – och hundens!. Maila mig gärna och berätta hur det går. Lycka till!
Inger E.
<< tillbaka


Hund utan motor.
Hej,
Jag har en retrieverhane på ca 1,5 år som jag börjat jaktträna. Som amatör gissar jag att hans jaktlust är tämligen svag. Han fungerar någorlunda på markeringar, ju svårare terräng desto mer skärpt blir han. Då kan han ligga kvar i området och söka om han inte hittar den direkt. Gör jag "för lätta" markeringar är han inte vidare intresserad. Dock är inte detta mitt största problem utan det är söket. Han verkar inte ha något som helst intresse för detta, antingen så är det så att han inte förstår vad han skall göra eller så har han det helt enkelt inte "i sig".
Han går ut och hämtar in den första apporten men sedan tappar han helt intresset. Han travar ut några steg och sen står han bara där. Tittar man på kroppsspråket ser han väldigt osäker ut. Jag lägger alltid synliga sök med många dummies för att han skall lyckas.
Till saken hör att jag har tränat mycket lydnad i form av fotgående, han har haft en benägenhet att rusa fram till andra hundar eller efter vilt men det har jag fått bukt med genom att han bara fått gå vid min sida när vi är på promenad. Kan det vara så att det har gjort honom osäker när han skall arbeta på avstånd? Förstår att det kan vara svårt att svara på detta utan att ha sett hunden men har ni något förslag på hur jag får honom att förstå vad han skall göra?
Kan man öka jaktlusten med någon form av övningar?
Tacksam för svar.
Magnus

Hej Magnus!
Hoppas nu att inte mina första rader skall göra dig förvirrad. Din hund har nämligen jaktlust, om än något okontrollerad. Glädjande nog har du genom dressyr och ledarskap till synes fått din hunds jaktlust under kontroll. Begreppet/egenskapen jaktlust definieras ofta väldigt olika, inte minst i jägarkretsar, men skall man strikt följa nomenklaturen är jaktlust detsamma som viljan att förfölja, jaga efter vilt. Ja, i och för sig behöver det inte bara vara vilt det kan lika väl vara cyklister, orienterare eller andra bortflyende varelser.
Din hund har däremot troligtvis ett hämmat eller anlagsmässigt dåligt sökintresse. Som i alla träningssammanhang, måste också eventuella brister i dresserbarheten, eller viljan att vara till lags i olika situationer, komma med i diskussionen.
Om din hund inte förstår vad du menar när du ger den ett kommando att söka, måste du naturligtvis "backa" ett par steg i träningen och göra sökövningarna och därvid använda kommandon övertydliga. Till exempel i samband med markeringsövningar.
Du har säkert helt rätt i dina iakttagelser, när du säger att din hund arbetar bättre när den får anstränga sig och bjuda till lite för att finna apporten, än när den faller lätt. Du kan använda dig av detta för att höja hundens sökintresse även vid fler kastade och gömda apporter. När din hund inte hämtar eller verkar ointresserad av lätta apporter, tyder det enligt min uppfattning på att hunden dessutom ej har den rätta viljan att vara till lags, utan att den gör lite som den vill. Om hunden förstår ditt kommando, men ändå inte utför handlingen måste kanske även ett starkare ledarskap till för att få hunden i arbete.
En metod som kan vara användbar för att få din hund att komma igång med sökarbetet och som bygger på dina egna erfarenheter är följande: Använd dig av en terräng som är överskådlig men med ordentlig undervegetation så att apporterna hamnar dolt. Låt hunden se på när du går ut med apporterna, men inte nödvändigtvis se var du gömmer dem. De apporter som läggs ut först, placerar du så att de ligger på optimalt bästa sätt i vind och vittringsynpunkt. De sista apporterna som används i sökövningen kan du göra mer tydliga för hunden och se till att dom hamnar på betryggande avstånd från de övriga.
Troligtvis söker din hund efter någon av de sista apporterna, finner någon av dom och har vid nästa utskick dels kanske en minnesbild av de kastade men framför allt har den flera apporter som ligger väl i vind. Om hunden tvekar, tjata inte sönder sökkommandot, utan rör dig istället i riktning mot eller ändå bättre i vind för apporterna. När hunden visar att den har fått vittring, backar du snabbt till eller i närheten av startplatsen. Ge mycket beröm. Bryt övningen i tid. Observera att en förutsättning för att övningen skall få avsedd verkan är att hunden spontant apporterar det den hittar.
Jag tror att det är viktigt att här poängtera, att bara försöka höja sökintresset genom allt mer långt gående motivationsövningar kan vara mer av ondo än till nytta. Ledarskap, vettiga krav baserade på hundens mognad och erfarenheter, god lydnad (följsamhet) är minst lika viktiga ingredienser för ett lyckat resultat. Gör övningarna intressanta för hunden, gör ett par släpspår i söket, ha ibland en annan hund med vid övningarna. Konkurrens kan, rätt använd, få lite fart på en del hundar. Men som sagt, det är du som bestämmer när sökövningen är klar, inte hunden!
Lycka till, Lasse J
<< tillbaka


Dominant valp?
Hjälp! Jag har jakt labbe valp på snart fyra månader snart. Det stora problemet är att hon är så dominant och jag tror att inte hon ser mig eller någon annan som sin ledare. Visst har hon lärt sig mycket och hon lyder bra och är mycket uppmärksam, men har börjat göra egna turer i skogen och strosar på våra åkrar då kommer hon inte alls på inkallning. Jag har smugit fram till henne och tagit tag i nackskinnet och talat om att inte jag accepterar sånt. Visst skriker hon till ibland , men hennes svans står rakt upp och hon ger sig inte och bryr sig inte nämnvärt eller börjar "leka med de andra hundarna". Hur kan jag få en så här dominant valp att se mig som ledare? Eller är hon lite i busfrö åldern? Har du något riktigt bra tips eller råd till en som trodde sig kunna uppfostra hundar..
Kristina

Hej!
Ett vanligt problem då man har fler än en hund, är att valpen bara hänger med i gänget, och att man som förare inte får så bra direkt ledarskap över valpen. Jag vet att det kräver lite extra tid, men ett hett tips är att ta ut den lilla valpen själv en stund varje dag. Träna lydnad, spår eller något annat som gör att din roll som ledare förstärks. Du kan även träna all sorts ledarskap i hemmet, till exempel sitta vid matskålen, ej springa ut genom dörren utan tillåtelse och så vidare. Kanske kan du stänga in de andra hundarna en stund varje dag, och träna lydnad med valpen några minuter per dag inomhus. Om inte valpen lyssnar måste du tillrättavisa den bestämt men inte brutalt. Var tydlig så att valpen förstår när du är nöjd och när du är missnöjd. Ofta är det bättre att tillrättavisa valpen en gång ordentligt än att gå och tjata om samma sak varje dag. Om valpen så mycket som möjligt lär sig göra rätt, ökar chansen att hon med tiden blir mer och mer följsam. Att ha en ganska tuff hund är enligt min mening ändå ofta bättre i det långa loppet än att ha en väldigt vek hund, särskilt om du vill ha en duglig och ihärdig arbetshund, sen gäller det bara att tämja den lilla vilding man har! Lycka till!
Marie S

  << tillbaka

 
Startsida