Jaktspaniel
Jag undrar var jag kan hitta uppfödare till jaktspaniel.
Jag har letat överallt på nätet men ej hittat någon uppfödare, eller var man kan köpa en. Jimmy Persson

Svar: http://www.jaktspanielklubben.nu/


Jaktträna med engelsk springer spaniel.
Jag är ägare till en springer spaniel och vill inte hålla på med utställningar, utan vill träna jakt med honom. Han är nu två år och har godkänt enkelt vatten och är SVCH.
När jag läser Stens svar på olika frågor får jag den uppfattningen att det är bara jakttypen som går att få bra i jaktträning och prov. Min springer är liten, smidig och är uthållig. Hur tränar jag nu vidare med han, jag vill starta på jaktprov fält nästa år?
Inge

Hej Inge,
Visst kan du träna din springer även om den inte tillhör jakttypen. Metoderna är naturligtvis desamma. I korthet handlar det om att ha hunden så väl i hand att du säkert kan stoppa den när den första gången stöter vilt. Dessutom måste du kunna kontrollera den så att den inte söker för långt ut (max cirka 20 meter) eller för långt fram (max fem till åtta meter). Vidare måste hunden ge sig genom alla snår och buskar och söka av all mark noga.

Att du fått intrycket att jag anser att endast jakttypen kan tränas till detta beror säkert på att jag alltid obetingat förordar jaktspringer/jaktcocker till den som ska skaffa sig en spaniel för klassisk spanieljakt och jaktprov. Anledningen är att man med en sådan hund vanligen kommer betydligt längre med mycket mindre arbete. Det vore fel av mig att inte rekommendera det för ändamålet bästa.
Sten Ch
<< tillbaka


Åttaveckorsapportör.
Hej!
Jag har just hämtat hem min åtta veckor gamla flattik. Jag hör en del säga att vid denna ålder apporterar deras valpar glatt en kråka eller annat vilt. Min tanke var att börja så smått med en liten dummy på lek och på kort avstånd och så småningom gå över på fåglar. Vad tycker du Sten?

Nåt annat jag ska tänka särskilt på utöver det vanliga med att uppmuntra önskat beteende?
Hälsningar från Gun

Vänta med apporteringen och ägna i stället tiden åt grundläggande valpfostran. Som till exempel att lära valpen stanna innanför den öppna dörren tills den får kila ut.

Hej Gun,
En valp som vid åtta veckor glatt apporterar kråka eller annat vilt är inte precis något ovanligt inom fågelhundsraserna. Jag minns att jag testade en av mina egna spanielkullar på deras sexveckorsdag med nyskjutna råkor. Hälften, tre av sex, av valparna hämtade råkan från ett par meter och kom med den till mig.

Det är naturligtvis kul när en valp redan vid så späd ålder visar att den har bra apportanlag. Men samtidigt ska man ta det som en varningssignal. Apporterar valpen tidigt med glädje är risken stor att man genom alltför ambitiös träning gör den apporttokig så att den stirrar upp sig så fort den förstår att det är apportering på gång.

Så det bästa man kan göra är att ligga lågt med apporteringen. Valpen har ju visat att det inte kommer att bli något problem att lära den apportera, så varför ha bråttom?

Att låta valpen hämta någon gång går väl an, men det är inte nödvändigt. Men om du gör det ska det som sagt bara vara någon enstaka apport under mycket lugna former och se till att hunden genomför apporteringen på ett lugnt och korrekt sätt.

Det är dock bättre att ägna tiden åt viktigare saker, nämligen konsekvent valpfostran och inlärande av goda vanor. Apporteringen kan du ta upp när lydnad och ledarskap sitter ordentligt.Framför allt – ta det lugnt och hasta inte med valpen. Jag rekommenderar visserligen tidig inlärning, men det gäller att inte vara för ambitiös. En annan sak du ska tänka på är att minst lika viktigt som det är att lära valpen något man vill att den ska göra är att se till att den inte vänjer sig vid att göra sådant som den inte ska få göra. Dåliga vanor sitter i lika bra som goda!

Låt därför aldrig valpen göra sådant som den inte ska få göra som vuxen. I detta ska du vara benhårt konsekvent om du vill få fram en unghund som blir lätt att forma till en lydig och samarbetsvillig jakthund.
Lycka till med den lilla!
Sten Ch
<< tillbaka


Hur mycket ska min Lilla Moa väga?
Jag har en engelsk springer spaniel tik på sex månader som väger 17 kilo. Jag tycker det verkar mycket med tanke på att de ska väga 20-22 kg som färdigväxta. Jag började för två veckor sedan så sakteliga gå över från valpfoder till vuxenfoder. Vågar man gå över helt till vuxen utfodring eftersom det känns som om hon väger lite mycket? Revbenen känns om man trycker lite.
Tack på förhand!
Linda A

Hej!
Det är alltid lite vanskligt att prata om idealvikter på hundar, även om man känner till ras och kön eftersom det finns en stor variation i storlek och grovlek. Till exempel kan en tik ibland vara större än en hanhund av samma ras och således väga mer men ändå vara slank. Om vi nu ändå väljer att generalisera, så är i genomsnitt tikar oftast både mindre i storlek och väger mindre än hanhundar. Man brukar säga att en hund har uppnått halva sin vuxenvikt vid fyra månaders ålder, alltså borde din hund ha vägt cirka 10-11 kilo vid den åldern. Vid cirka ett års ålder bör din springer spaniel ha nått vuxenvikt.

Du funderar över om din hund kanske väger för mycket och vilket foder du bör ge. Jag får med det du nämner i brevet känslan av att din hund troligen väger lite för mycket för sin ålder. När du dessutom nämner att revbenen känns ”om man trycker lite” förstärks tron på att hunden troligen är i för högt hull. Men som jag sa tidigare, det är vanskligt att bedöma hullet på en hund utan att ha sett hunden. Min rekommendation är att du träffar någon hundkunnig person och be om ett utlåtande, gärna någon som är insatt i rasen.

Förutsatt att hunden är i för högt hull kan du ge henne mindre mängd av det valpfoder du redan ger, eller ge ett så kallat ”vuxenfoder” med mindre energitäthet. Om du väljer att ge ett vuxenfoder är det av högsta vikt att du väljer ett foder som ”kan ges till alla hundar/hundar i alla livsstadier”. Det finns nämligen vuxenfoder som bara är avsedda för vuxna hundar, och de räcker inte näringsmässigt för en valp.

Det är inte valet mellan vuxenfoder eller valpfoder som är det viktiga då du ska hålla hullet i schack, utan det är att du inte ger för mycket av det fodret du valt.
Marie Sallander

  << tillbaka

 
Startsida