HUR ÖKA FARTEN VID INLEVERERING?
Hur tränar jag hunden att komma snabbare tillbaka med dummies? Han springer ut snabbt på sök men sänker sedan farten på vägen in. Han är allmänt mycket bytesmedveten. Från början hade han mycket hög fart även in (markering) men rusade i 140km/h förbi. Det tränade jag bort genom att blåsa stoppsignal varpå han satte sig. Har ni några bra tips eller tror ni farten kommer tillbaka med mer träning? Han har nyligen börjat tränas och är ganska oerfaren.
Med vänlig hälsning
Mia

En trolig orsak till att han inte kommer in snabbt är att han antingen upplever dig som arg och hotfull för att du kanske blivit arg och bannat honom när han inte kommit in som du vill. Stoppsignalen och ditt kroppsspråk plus eventuella ”förflugna” ord från dig kan mycket väl vara orsaken.

En annan anledning kan vara att ni trasslat med avlämningarna så att han så att säga vill skjuta upp det obehaget i det längsta. Det är därför jag och andra brukar rekommendera att träna avlämningen separat så att det bistra allvar som ibland präglar den delen av dressyren inte smittar av sig på entusiasmen för att apportera.

Undvik därför att tjata på honom om han inte kommer in snabbt och bråka inte om avlämningen inte blir perfekt. Den rättar du till vid ett annat tillfälle. Sitt på huk, titta inte på honom när han kommer in och vänd dig gärna lite bort från honom i början.

Ett beprövat medel för att speeda upp inlevereringen är att kasta en dummy bakåt just när han är på väg in. Det brukar spä på entusiasmen och öka farten. Ett annat sätt är att du går från honom (ryggen mot hunden), kommenderar vänligt ”fot” när han kommer i kapp och tar dummyn milt och vänligt.
Sten
<< tillbaka


Pipiga hundar.
Hej, jag har en fråga angående en pipig hund (min egen). Hunden har tidigare varit tyst men har nu börjat pipa och gnälla. Det intressanta är att det endast är på jaktprov, ej under träning eller verklig jakt. Nåväl, hunden "går upp i varv" och strax så börjar hon pipa och vill jobba. Jag har (liksom troligen flera kollegor) missat passivitetsträningen. Min fråga är nu om hunden är medveten om att den piper, eller om denna medvetenhet är blockerad på grund av att hunden är så stressad.

Om hunden är medveten om att den piper borde det gå att arbeta bort liksom andra felbeteenden. Om den inte är medveten om att den piper går det ju rimligen inte bara enkelt att förbjuda detta. Hunden måste då (antar jag) förmås att slappna av för att därigenom få bort pipet. Nästa fråga blir då, hur kan jag få hunden att slappna av under jaktprovsliknande former?

Jag vore mycket tacksam att få höra panelens åsikt i detta.
Bästa hälsningar,
Per-Lage

Vanligaste orsaken till att hunden inte kan vara tyst är en förväntan från hunden att få arbeta. Även nervositet från provdeltagarna och deras hundar kan smitta av sig och vara en bidragande orsak. Hundar är känsliga och kan reagera på olika sätt och olika starkt. Din hund visar sin stress genom att pipa. Problemet med hundar som inte är tysta är precis som du nämner svårt att komma tillrätta med, eftersom hunden inte vet att den låter.

Även om du kan dämpa hunden och därigenom få bort oljudet är jag osäker på om du kan förvänta dig att det är borta för evigt. Vissa hundar har lättare än andra att ge ifrån sig ljud och även om du lyckas dämpa pipet kan det återkomma vid tillfällen då hunden blir exalterad.

En ung hund som piper av lite "provnervositetet" kommer antagligen att tystna då den blir van vid situationen. Är det ett pip som utlöses av förväntan kan det dock bli svårare att få bort eftersom hundens intresse för apportering brukar öka i styrka med åren.

Du skriver inte hur gammal din hund är och vilka erfarenheter den har av större träningsgrupper. Men oavsett orsak måste du skruva ner hundens förväntan och ge den vana att vistas på jaktprovsliknande platser.

Att dämpa en förväntan är inte så lätt om hunden är arbetsglad och älskar att apportera.

Det vanligaste sättet och det folk i allmänhet tänker på när man nämner ordet passivitet är att man ska tråka ut hunden, till exempel genom att låta den ligga uppkopplad eller ligga plats under lydnad. Den får inte göra det roligaste den vet – den får vara med under träning men aldrig göra något och tillslut avtar förväntan och förhoppningsvis pipet.

Denna passivitetsträning är i sig är nyttig och bör ingå i all jaktdressyr. Problemet finns dock att pipet kan återkomma så fort hunden får börja apportera igen.

Ett annat tips är att få hunden förstå att passivitet ingår i arbetet, den lär sig att den måste vara koncentrerad och tyst för att inte missa något. Detta kan du göra genom att hunden får arbeta i nära anslutning till andra hundar. Den ska aldrig vara säker på när apporten är ämnad för den.

Om två hundar finns sida vid sida samtidigt som en person kastar markeringar, kan du välja när och vilken apport just din hund ska hämta. Även på ett fritt sök kan man låta hundarna jobba växelvis. Man kan kalla träningen för "aktiv passivitet".

All träning/apportering ska ske på dina villkor och det är extra viktigt med en hund som går upp i varv att den ligger under lydnad hela tiden.

Jag har ingen patentlösning på frågan om hur du ska minska förväntan men jag tycker att det kan vara värt att testa bägge dessa varianter.

Alla hundar är olika och det finns ingen perfekt hund. Är din hund för övrigt tyst och duktig på jakt, kanske du ska njuta av de kvalitéerna och låta jaktproven vara.
Lycka till!
Lena
<< tillbaka


Pointern har en rektangulär kroppsbyggnad som ger upphov till en lång, flytande galopp.
Breton är en kvadratiskt byggd ras och rör sig med korta, energiska och snärtiga språng.

Funktion eller bara mode?
Hej!
Jag undrar om det skiljer något i rörelser mellan en hund som är kvadratiskt byggd gentemot en som är mer rektangulär?

Är det någon skillnad på smidighet, vighet, uthållighet och så vidare? Om det är skillnad, eller om det inte är skillnad i rörelsemönster mellan kvadratisk och rektangulär kroppsbyggnad, varför har man då olika målsättningar mellan närstående raser som skall utföra samma eller snarlika uppgifter?

Ett typiskt exempel är gråhund och jämthund. Gråhunden ska vara kvadratiskt byggd, men jämthunden rektangulär. De ska ju göra samma jobb, så varför ska de vara olika byggda?
Med vänlig hälsning,
Martin i Linköping
P.S. birddog.nu är en kanonsida!

Hej Martin,
Din fråga är bra och inte helt lätt att besvara, men jag skall göra ett försök. Jag är inte domare för älghundar och kan inte deras historia och förklaringen till skillnaden mellan just dessa. Det är raser med ett uråldrigt ursprung och förr, innan dagens kommunikationer, så uppstod ofta lokala hundtyper som formades utifrån de lokala geografiska förhållandena. Kanske man kan hitta förklaringen där.

Men rent generellt anses en lätt rektangulär hund ha den bästa förutsättningen att röra sig effektivt och med bra steglängd. Men det är inte bara kroppslängden som avgör. En mängd andra detaljer såsom vinkling, förhållande mellan vikt och höjd, inbördes proportioner med mera spelar roll, och det är helheten som räknas. Men generellt kan sägas att för en arbetande hund är det viktigt att den inte är alltför lång i i ryggen och framförallt inte i ländpartiet.

Varför man önskar olika proportioner till närliggande raser beror säkert delvis också på att när rasstandarderna en gång skrevs så gjordes det av helt olika personer. Man hade olika ideal och de var nog inte alltid underbyggda på annat sätt än genom nedtecknarens egna erfarenheter. När det gäller de raser jag är förtrogen med så ska de stående fågelhundarna vara rektangulära, utom bretonen som ska vara kvadratisk. Den rör sig också med ett helt annat rörelseschema. De övriga skall ha en lång flytande galopp medan bretonen har korta, energiska och snärtiga rörelser. Spinone och bracco italiano är i detta sammanhang lite udda, eftersom till skillnad från övriga arbetar de i trav.
Britt-Marie

  << tillbaka

 
Startsida