Löptikar igen.
Hej Inger!
Jag läste att du önskade att man oftare steriliserade sina hundar. Finns det då inte en risk att man inte tar hänsyn till hur hundarna fungerar? Är det inte lättare att missa att en hane är översexuell och för det vidare till sina avkommor? Borde inte målet vara att ha så pass bra fungerande hundar – både tikar och hanar – att de klarar av löp? Jag vet att det inom vissa raser finns hanar med för lite könsdrift, men är det inte lika illa som för mycket? Jag vet inte hur det fungerar i praktiken utan det var bara en tanke som slog mig!
Mvh Sophie

Hej Sophie.
Jättekul med en följdfråga.
Din reflektion är helt riktig. Givetvis ska det avlas socialt och mentalt fullgoda hundar som utan bekymmer fungerar i vårt moderna samhälle. Men – fungerar vår hundavel på detta sätt? Mitt svar är otvivelaktigt nej! Om vi tänker oss en dubbelchampion med HD, AD och ögon u.a. men som är fruktansvärt aggressiv på andra hundar och barn står inte högt i kurs. Denna hund kommer utan tvekan att användas i aveln. Hundägare är fenomenala på att sopa obevisbara problem under mattan. En annan dubbelchampion har ovan nämnda meriter men är snäll och godmodig och en underbar hund. Däremot är han ensam i sin kull om dessa meriter och temperament. Risken att han nedärver sina syskons mediokra anlag är stor då han med stor sannolikhet bär på dem. Chansen att han, genetiskt, är obesläktad med sina syskon finns men det är inte sannolikt. En fantastisk hund blir far till nio dåliga valpar och en bra.

Detta är alltså verkligheten vi lever i och den måste den vanliga människan anpassa sig till och det är där mitt tidigare svar kommer in.

Sterilisering/kastrering i större utsträckning skulle också medföra färre tjuvparningar respektive ”impulskullar”. Det är ett litet fåtal valpköpare som från början har för avsikt att ta valpar på sin hund. Den tanken väcks långt senare, och tyvärr långt ifrån alltid, tack vare att hunden utvecklats till en topphund. Många ser ”enkla pengar” ramla in då de inte har en aning om vad det innebär att ha en valpkull. Hanhundsägare erbjuds några tusenlappar för inget arbete alls. Det tror sjutton att de tackar ja – de har ju inget intresse i hundaveln.

Att hundarna mår bättre har jag redan beskrivit i mitt tidigare svar men tål att upprepas. Hade själv en underbar jakthund som dessvärre hade HD 2. Hon var så duktig och fick därför stanna kvar i familjen. Jag steriliserade henne och slapp löpningens alla olägenheter och hon också.

För oss uppfödare får däremot sterilisering/kastrering aldrig bli en lösning. Vi måste ha den sociala och mentala funktionen i centrum då vi planerar våra valpkullar vilket i dag inte är fallet hos särskilt många. Vi måste bli mycket, mycket bättre på den punkten. Men det är klart – då skulle alla hundpsykologer bli arbetslösa…
Inger
<< tillbaka


Hur får jag min jaktlabbe att bättre greppa fågel?
Jag har haft problem med att få min 1,5-åriga jaktlabbe att bära dummy, men nu lyckats få ett riktigt fint grepp mitt på. Han ville gärna bära i handtaget och leka med den tidigare. Men han har fortfarande problem att ta upp vilt och bära snyggt. Han vill gärna nosa, slicka och dra någon fjäder innan han tar upp. Säger jag åt honom när han gör det så slutar han direkt och kommer snyggt in med den. Ibland känns det som om han väntar att jag skall säga något innan han tar upp.

Jag har fått olika råd. En del tycker att jag skall minska ner på antalet fåglar och kanske bara använda dummies en tid medan andra tycker tvärtom; ge honom massa apporter med vilt så försvinner beteendet.
Snälla hjälp, jag vet inte hur jag bäst går vidare.
Tack för en mycket bra sajt!
MVH Fredrik

Hej!
Jag skulle först och främst gå tillbaka till träning med dummy. Se till att hunden vet vad apportering innebär, och att han bär in apporterna i ett fint grepp. Träna gärna lydnadsapportering som jag beskrivit i tidigare frågesvar.

Därefter kan du pröva att sätta en fågelvinge på dummien (ta en gummisnodd runt). Innan du kastar iväg dummien med vinge på, kan du ha hunden i koppel och låta den få bara bära apporten medan du rör dig framåt, men även då du står stilla. Pröva sedan att kasta apporten, och precis då hunden ska ta upp dummien, kommendera apport och kalla sedan in hunden. Du försöker just nu slipa bort det problemet du har med att hunden slickar, noppar eller hänger över viltet för att istället försöka få hunden att snabbt apportera det som ska bäras in. Så snart som möjligt bör du dock arbeta bort kommandot apport, utan bara kalla in precis då hunden ska greppa apporten. Om ett tag slutar du också att kalla in då hunden står i begrepp att apportera. Målet är att hunden spontant ska apportera och inleverera vilt. Se till att hunden bär och plockar upp lika fint som då den apporterade enbart dummien.

Nästa steg kan vara att ta en fågel och sätta en gummisnodd runt fågeln så att vingarna hålls ihop. Prova att ha hunden i koppel, kommendera apport, låt hunden bära apporten. Lägg viltet framför dig, kommendera apport. Vill hunden ändå inte ta fågeln, dra den lite sakta ifrån hunden och låt den greppa. Pröva därefter att kasta apporten. Hunden får inte slicka eller noppa på viltet, och om den gör det så får du säga åt den ”nej, inte så” och träna apportgreppet igen.

Själva viltet måste vara fräscht, använd aldrig slaskigt eller blodigt vilt. Du kan också tänka på att i vissa fåglar anses lättare att börja tugga eller noppa i än andra. Börja använda till exempel kråka, trut eller mås. Undvik till en början skata, kaja och korp samt ringduva. Skatan och kajan är små och kan av vissa hundar vara lätta att trycka till och börja tugga, medan korpen verkar otäck för vissa hundar. Ringduvan har en förmåga att tappa dun och uppmanar nästan till att stå och noppa. Prova gärna apportering av vilt i vatten, då brukar de flesta hundar apportera spontant.

Frågan om man ska använda mycket vilt eller bara dummies för att detta problem ska ”gå över” ska jag försöka reda ut. Som jag ser det ska du korrigera felet och träna hunden i att göra rätt. Till det behövs dummies, sedan fågelvingar eller hela fåglar. Jag tror inte att felet rättar till sig av sig självt bara för att man antingen låter bli fågel, eller för att man skulle träna med massor av fågel. Problemet ligger alltså inte i ”fågel eller inte fågel”, utan det gäller att stegvis lösa knuten att hunden behandlar viltet på ett icke önskvärt sätt vilket görs med både dummy och fågel med rätt timing och mängd.
MVH Marie
<< tillbaka


Koprofagi.
Hej!
Vi har en stövarhane åtta år och en engelsk setterhane två år. Båda har lagt sig till med den (för oss) motbjudande vanan att äta avföring, egen eller kompisens. Om vi inte passar noga i hundgården kan dom smälla i sig en hel portion direkt efter leverans, vilket inte inbjuder till något gosande när dom sedan är inne med oss. Samma händer när hundarna rastas fritt ute.

Kan fodret spela någon roll? Vi använder Royal Canin torrfoder och jag tycker att båda hundarna har påfallande stora volymer av avföring. Kan graden av "smältbarhet" spela någon roll för att eventuellt påverka hur attraktiva rester hunden lämnar efter sig? Har ni något förslag till alternativt foder på försök för att om möjligt påverka situationen? Vi har haft andra hundar tidigare och använt samma foder utan att detta problem varit så påtagligt som nu.
Mvh
Knutte

Hej!
Det finns ingen som riktigt vet varför hundar äter andras eller egen avföring. Kanske är det för att det smakar gott (!?).Vissa människor tror att om hunden äter avföring, kan detta bero på att de lider av näringsbrist. Det finns inga belägg för att detta skulle vara sant. Det finns heller inga belägg för att vissa foder eller deras olika smältbarhet skulle göra hundarna mer eller mindre benägna att äta avföring. Om hunden i övrigt mår bra av att äta det foder du ger, fortsätt med det.

Eftersom det lätt blir en dålig vana att äta avföring är rådet att försöka ändra rutinerna genom att under en tid hålla hundarna kopplade på rastningsrundor, åtminstone om man misstänker att något smaskens kan förtäras. Om möjligt, se till att hundarna inte är i hundgården under en tid så att de förhindras äta avföringen. Om du verkligen har för avsikt att få bukt med problemet, gäller det att under en tid framöver ”likt en hök” se till att de inte har någon möjlighet att fortsätta med detta ej så trevliga beteende.
Marie S

  << tillbaka

 
Startsida