Tar ej fågel.
Jag har en field spaniel hane på två år som inte apporterar
fågel. Träning med dummies, vingad dummies och kaninskinn
går bra både på vatten och land men fågel tar
han inte. Jag har försökt med olika sorter. Sätter jag
fågel i munnen på honom med apportkommando håller
han fast tills jag säger loss men han hämtar inte in.
Hur gör jag för att komma vidare ?
Helene
Det finns i princip två vägar att gå
i ett fall som ditt. Antingen löser du problemet med hjälp
av lek, uppmuntran och beröm eller så gör du det rent
dressyrmässigt. Väljer du den första metoden måste
du förr eller senare byta ut beröm och belöning mot krav,
annars kan du inte lita på din apportör.
Eftersom du utan framgång försökt få din field
spaniel att apportera fågel i vatten faller ett av mina tilltänkta
tips platt till marken. Hundar som inte tar fågel på land,
men apporterar annat, brukar åtminstone bogsera i land en fågel,
och då har man kommit en bit på väg.
Ett annat tips är att bygga på konkurrens och avundsjuka.
Låt en annan hund apportera fågel efter fågel framför
nosen på din field, utan att din hund får en enda apport.
När du ser att han håller på att spricka av apportlängtan
kan du ge honom en chans. Givetvis rusar han fram till fågeln
direkt. Skulle han inte genast ta den i munnen hjälper det oftast
att föraren till den andra hunden närmar sig med sin hund
fot eller i koppel. I den situationen skulle det inte förvåna
mig om han tog fågeln i mun och sprang till dig med den.
Som
du säkert förstår bygger ovanstående på
att hunden ska komma över sin antipati mot fågel så
att den i fortsättningen apporterar fågel av fri vilja. Det
är naturligtvis alltid bäst om man kan göra detta under
positiva, och framför allt inte traumatiska, former.
Men hjälper det inte med lock, få du ta till pock
Du är redan en bit på väg i och med att du kan stoppa
in en fågel i hundens mun och att han håller fast tills
du säger åt honom att släppa. Utvidga detta med att
lära honom ta fågeln på kommando ur din hand. Börja
med sådant han tycker om att apportera, byt till exempelvis en
fågel i en strumpa och begär sedan att han ska ta hel fågel
ur handen. Börja med en liten fågel med fast fjäderskrud,
till exempel tamduva eller kricka.
Detta kan vara en tålamodsprövande process, så ha inte
bråttom. Och framförallt, undvik kamp och hårt tvång
och förlora inte tålamodet och bli arg. Var lugn, bestämd
och dominant. Låt aldrig hunden slippa göra vad du sagt åt
den, men belöna alla framsteg med vänligt tilltal.
När han tar ur handen i noshöjd gäller det att lära
hunden ta ur handen en bit ner och så vidare tills dummyn, och
så småningom fågeln, ligger på golvet framför
honom. Försök till olydnad resulterar i att du helt sonika
stoppar in apporten i hans mun och berömmer reserverat.
Genom att på detta sätt lära in apportering med krav
är du säker på att hunden förstår ditt kommando
och vet att den ska lyda. Då har du möjlighet att sätta
hårt mot hårt. Det har du inte om du bara lekt in apporteringen.
Nackdelen med kravmetoden är att man måste gå systematiskt
fram i mycket små steg under lång tid. Den som har bråttom,
förlorar tålamodet och blir arg på hunden riskerar
att göra den avogt inställd till all apportering. Då
har man hamnat ur askan i elden.
Sten Ch
<< tillbaka
Skotträning.
Hur tränar jag skott utan att skrämma hunden?
Jag har tränat min hund till att apportera dummies och vilt och
det fungerar i stort sett bra. Nu ska jag börja med skott och undrar
hur jag gör det på lämpligaste sätt så att
jag inte skrämmer hunden.
Katarina och Elsa
Du verkar orolig för att din hund ska bli
skotträdd, och det redan innan du prövat. Det ska du inte
ha anledning att vara. Det är ungefär lika rationellt som
att vara flygrädd. Precis som det skrivs mer om flygolyckor än
om flygplan lyckas hålla sig kvar i luften, har jakthundar en
betydligt större skottolerans än man kan tro när man
läser allt som skrivs om skottberördhet och skotträdsla.
Med andra ord de flesta jakthundar struntar fullständigt
i skott om man inte klantar till det och gör de första skottupplevelserna
traumatiska. Äkta skotträdsla är sällsynt bland
jakthundar. Däremot kan många bli paniskt förskräckta
när de konfronteras med nyårssmällare och raketer.
Vad
du ska göra är att skjuta ett skott med startpistol i din
hunds närhet medan den är upptagen av något annat och
inte ger akt på den som avlossar skottet. Hunden kommer med största
sannolikhet att stanna upp, titta sig omkring och lyssna. Låtsas
inte om den eller skottet, utan försök vara helt oberörd
och fortsätt lugnt med vad du nyss gjorde. Kanske kammade du hundens
päls, fortsätt då med det.
Låt hunden uppleva skott på detta sätt ett antal gånger,
utspritt under flera dagar. Snart slutar den reagera. Introducera skott
i samband med till exempel apportering. Låt någon stå
50 meter bort och skjuta ett skott samtidigt som han/hon kastar en apport
så att hunden ser den. Går detta bra kan du då och
då skjuta under apportträning så att hunden lär
att smällen betyder att det finns någonting att hämta.
Skottet blir då positivt för hunden och du kan vara lugn
inför framtiden. Det enda du behöver tänka på är
att under de första jakterna inte skjuta för nära hunden.
Det är viss skillnad mellan en hagelbössa och en startpistol
Jag måste erkänna att jag aldrig gjort en hund skottvan på
detta noggranna sätt, men aldrig misslyckats ändå. Egna
valpar brukar jag skjuta några startskott för i sex-åttaveckorsåldern
medan de äter. Sedan tar jag fram pistolen igen under apport- och
fältträning då hunden ska lära sig att ögonblickligen
sätta sig på skott. Därefter jagar jag med hunden och
har aldrig haft problem.
Sten Ch
<< tillbaka
Förhållande fett-protein i foder.
Hej Marie, tack för ovan svar (utfodring av valpar, ej min
fråga, men dock intressant även för mig). Jag undrar
om du kan detaljera en sak bara: vilka % satser bör fett, resp,
protein ligga på? Har en 3 månaders labrador.
TACK!
Pia
Förhållandet mellan fett och protein kan variera i olika foder men ändå helt uppfylla näringsbehoven för hundar. Generellt kan man säga att ju mindre energi ett foder har, desto lägre procentsatser kan man ha av protein och fett i fodret. Detta beror på att om en hund äter ett så kallat lågenergi- eller normalfoder, måste den äta större mängder av detta än om den ätit ett så kallat högenergifoder. En större konsumerad mängd av ett foder gör att hunden trots den relativt låga protein- och fettnivån ändå får i sig en tillräcklig mängd protein och fett i kosten. Det omvända gäller förstås om hunden äter ett så kallat högenergifoder - då kan hunden inte äta så stora mängder av fodret innan den blir mätt, och måste då få i sig allt protein och fett i en mindre mängd foder, alltså måste procentsatserna med protein och fett här vara högre.
Ett torrfoder som innehåller relativt lite energi (1400 kJ/100
g foder) bör för en vuxen hund innehålla minst 18-20
% protein och minst 6-10 % fett enligt näringsnormerna. För
en valp bör ett torrfoder med denna energinivån innehålla
21-23 % protein och 8-10 % fett eller mer.
Om torrfodret innehåller mer energi (1800 kJ/100 g foder) bör
det för en vuxen hund innehålla minst 22 % protein och 6-10
% fett eller mer. En valp behöver ca 27 % protein eller mer samt
10 % fett eller mer i ett så här energitätt foder.
Vanligt är att torrfoder har cirka dubbelt så mycket protein
som fett, men det finns även foder med mer eller mindre fett än
detta. Du som hundägare behöver inte hänga upp dig på
det exakta förhållandet mellan protein och fett, det viktiga
är att fodret är ett helfoder med allt hunden behöver
få i sig.
Marie Sallander
Alla fält utom gröna måste fyllas i.