Tar ej fågel.
Jag har en field spaniel hane på två år som inte apporterar fågel. Träning med dummies, vingad dummies och kaninskinn går bra både på vatten och land men fågel tar han inte. Jag har försökt med olika sorter. Sätter jag fågel i munnen på honom med apportkommando håller han fast tills jag säger loss men han hämtar inte in.
Hur gör jag för att komma vidare ?
Helene

Det finns i princip två vägar att gå i ett fall som ditt. Antingen löser du problemet med hjälp av lek, uppmuntran och beröm eller så gör du det rent dressyrmässigt. Väljer du den första metoden måste du förr eller senare byta ut beröm och belöning mot krav, annars kan du inte lita på din apportör.
Eftersom du utan framgång försökt få din field spaniel att apportera fågel i vatten faller ett av mina tilltänkta tips platt till marken. Hundar som inte tar fågel på land, men apporterar annat, brukar åtminstone bogsera i land en fågel, och då har man kommit en bit på väg.
Ett annat tips är att bygga på konkurrens och avundsjuka. Låt en annan hund apportera fågel efter fågel framför nosen på din field, utan att din hund får en enda apport. När du ser att han håller på att spricka av apportlängtan kan du ge honom en chans. Givetvis rusar han fram till fågeln direkt. Skulle han inte genast ta den i munnen hjälper det oftast att föraren till den andra hunden närmar sig med sin hund fot eller i koppel. I den situationen skulle det inte förvåna mig om han tog fågeln i mun och sprang till dig med den.
Som du säkert förstår bygger ovanstående på att hunden ska komma över sin antipati mot fågel så att den i fortsättningen apporterar fågel av fri vilja. Det är naturligtvis alltid bäst om man kan göra detta under positiva, och framför allt inte traumatiska, former.
Men hjälper det inte med lock, få du ta till pock…
Du är redan en bit på väg i och med att du kan stoppa in en fågel i hundens mun och att han håller fast tills du säger åt honom att släppa. Utvidga detta med att lära honom ta fågeln på kommando ur din hand. Börja med sådant han tycker om att apportera, byt till exempelvis en fågel i en strumpa och begär sedan att han ska ta hel fågel ur handen. Börja med en liten fågel med fast fjäderskrud, till exempel tamduva eller kricka.
Detta kan vara en tålamodsprövande process, så ha inte bråttom. Och framförallt, undvik kamp och hårt tvång och förlora inte tålamodet och bli arg. Var lugn, bestämd och dominant. Låt aldrig hunden slippa göra vad du sagt åt den, men belöna alla framsteg med vänligt tilltal.
När han tar ur handen i noshöjd gäller det att lära hunden ta ur handen en bit ner och så vidare tills dummyn, och så småningom fågeln, ligger på golvet framför honom. Försök till olydnad resulterar i att du helt sonika stoppar in apporten i hans mun och berömmer reserverat.
Genom att på detta sätt lära in apportering med krav är du säker på att hunden förstår ditt kommando och vet att den ska lyda. Då har du möjlighet att sätta hårt mot hårt. Det har du inte om du bara lekt in apporteringen. Nackdelen med kravmetoden är att man måste gå systematiskt fram i mycket små steg under lång tid. Den som har bråttom, förlorar tålamodet och blir arg på hunden riskerar att göra den avogt inställd till all apportering. Då har man hamnat ur askan i elden.
Sten Ch
<< tillbaka

Skotträning.
Hur tränar jag skott utan att skrämma hunden?
Jag har tränat min hund till att apportera dummies och vilt och det fungerar i stort sett bra. Nu ska jag börja med skott och undrar hur jag gör det på lämpligaste sätt så att jag inte skrämmer hunden.
Katarina och Elsa

Du verkar orolig för att din hund ska bli skotträdd, och det redan innan du prövat. Det ska du inte ha anledning att vara. Det är ungefär lika rationellt som att vara flygrädd. Precis som det skrivs mer om flygolyckor än om flygplan lyckas hålla sig kvar i luften, har jakthundar en betydligt större skottolerans än man kan tro när man läser allt som skrivs om skottberördhet och skotträdsla. Med andra ord – de flesta jakthundar struntar fullständigt i skott om man inte klantar till det och gör de första skottupplevelserna traumatiska. Äkta skotträdsla är sällsynt bland jakthundar. Däremot kan många bli paniskt förskräckta när de konfronteras med nyårssmällare och raketer.
Vad du ska göra är att skjuta ett skott med startpistol i din hunds närhet medan den är upptagen av något annat och inte ger akt på den som avlossar skottet. Hunden kommer med största sannolikhet att stanna upp, titta sig omkring och lyssna. Låtsas inte om den eller skottet, utan försök vara helt oberörd och fortsätt lugnt med vad du nyss gjorde. Kanske kammade du hundens päls, fortsätt då med det.
Låt hunden uppleva skott på detta sätt ett antal gånger, utspritt under flera dagar. Snart slutar den reagera. Introducera skott i samband med till exempel apportering. Låt någon stå 50 meter bort och skjuta ett skott samtidigt som han/hon kastar en apport så att hunden ser den. Går detta bra kan du då och då skjuta under apportträning så att hunden lär att smällen betyder att det finns någonting att hämta. Skottet blir då positivt för hunden och du kan vara lugn inför framtiden. Det enda du behöver tänka på är att under de första jakterna inte skjuta för nära hunden. Det är viss skillnad mellan en hagelbössa och en startpistol…
Jag måste erkänna att jag aldrig gjort en hund skottvan på detta noggranna sätt, men aldrig misslyckats ändå. Egna valpar brukar jag skjuta några startskott för i sex-åttaveckorsåldern medan de äter. Sedan tar jag fram pistolen igen under apport- och fältträning då hunden ska lära sig att ögonblickligen sätta sig på skott. Därefter jagar jag med hunden och har aldrig haft problem.
Sten Ch
<< tillbaka

Förhållande fett-protein i foder.
Hej Marie, tack för ovan svar (utfodring av valpar, ej min fråga, men dock intressant även för mig). Jag undrar om du kan detaljera en sak bara: vilka % satser bör fett, resp, protein ligga på? Har en 3 månaders labrador.
TACK!
Pia

Förhållandet mellan fett och protein kan variera i olika foder men ändå helt uppfylla näringsbehoven för hundar. Generellt kan man säga att ju mindre energi ett foder har, desto lägre procentsatser kan man ha av protein och fett i fodret. Detta beror på att om en hund äter ett så kallat lågenergi- eller normalfoder, måste den äta större mängder av detta än om den ätit ett så kallat högenergifoder. En större konsumerad mängd av ett foder gör att hunden trots den relativt låga protein- och fettnivån ändå får i sig en tillräcklig mängd protein och fett i kosten. Det omvända gäller förstås om hunden äter ett så kallat högenergifoder - då kan hunden inte äta så stora mängder av fodret innan den blir mätt, och måste då få i sig allt protein och fett i en mindre mängd foder, alltså måste procentsatserna med protein och fett här vara högre.

Ett torrfoder som innehåller relativt lite energi (1400 kJ/100 g foder) bör för en vuxen hund innehålla minst 18-20 % protein och minst 6-10 % fett enligt näringsnormerna. För en valp bör ett torrfoder med denna energinivån innehålla 21-23 % protein och 8-10 % fett eller mer.
Om torrfodret innehåller mer energi (1800 kJ/100 g foder) bör det för en vuxen hund innehålla minst 22 % protein och 6-10 % fett eller mer. En valp behöver ca 27 % protein eller mer samt 10 % fett eller mer i ett så här energitätt foder.

Vanligt är att torrfoder har cirka dubbelt så mycket protein som fett, men det finns även foder med mer eller mindre fett än detta. Du som hundägare behöver inte hänga upp dig på det exakta förhållandet mellan protein och fett, det viktiga är att fodret är ett helfoder med allt hunden behöver få i sig.
Marie Sallander

  << tillbaka

 
Startsida