Hej!
En sak som jag genast tänker på då jag läser din
fråga är, har du prövat att inte låta henne jobba
alls på flera, ja rentav många träningspass i rad?
Du kan till exempel på varje promenad ta med dig ett par dummies
och sätta henne, samt kasta dessa apporter runt henne 20 gånger
utan att hon får ta en enda. Upprepa detta vad varje promenad
under flera veckor tills hon är tyst och stabil. Frestas inte att
låta henne apportera! Det är viktigt att hon får en
annan förväntan på era träningspass, hon måste
vänja sig vid att hon inte kommer få göra något
alls. Din hund har så höga förväntningar att hon
går upp i varv så till den milda grad att hon skäller.
Jag tror att du genom enträgen tråkig passivitetsträning
skulle kunna få bort detta. Du borde även träffa andra
träningskompisar och låta henne bara titta på och då
vara noga med att hon är tyst. Då hon är tyst, kan du
börja jaktkursen. Kanske ska hon inte få jobba alltför
mycket på kursen heller du får se det som att du
som förare ska lära dig först och främst, sen får
ni träna mest hemma till en början i alla fall. Vore det min
hund skulle jag också säga till henne på skarpen om
hon skäller, eftersom jag anser att det är ett ofog att skälla.
Hur skarp denna korrigering måste vara får du själv
avgöra beroende på hundens mentalitet.
Med vänlig hälsning Marie Sallander
<< tillbaka
När träna avlämning?
Hej!
Min fråga till panelen får jag delvis svar på under
"hur fixar jag så det funkar-frågan" men jag formulerar
ändå mina frågor: Hur och framförallt NÄR
tränar man hunden att lämna av snyggt och prydligt utan att
stanna en bit ifrån och/eller släppa dummyn innan man sagt
"loss". Personligen har jag fått börja om från
början och lära min flathane "håll fast".
Men ska man verkligen behöva det på en flat? (Uppenbarligen
på min hund.) Bör man lära in detta först, innan
man börjar med apporteringsövningarna eller kan man vänta
och se om man behöver träna extra på detta? Tränar
man en spaniel annorlunda än en retriever när det gäller
just avlämningar? Många frågor blev det...
Tacksam för svar!!!
Åsa
Hej Åsa!
Det finns inget som värmer ett domarhjärta så mycket,
som när en hund i full galopp kommer in till sin förare och
"bjuder" föraren viltet. Det är liksom kronan på
verket! Tyvärr är det inte så vanligt att avlämningen
av viltet sker på detta sätt, utan "retrieverfolket"
har haft en tendens att slarva i träningen när det gäller
avlämningar. Jag vill dock framhålla att det ändå
blivit bättre under senare år, även om avlämningarna
ofta är ganska omständliga och betingade av ren lydnadsträning.
För några år sedan var det inte alls ovanligt att se
även förare till "elithundar", slänga sig som
handbollsmålvakter efter sina adepter.
En anlagsmässigt god retriever har en stor vilja att vara till
lags. En hund med den viljan inlevererar funna apporter oftast i mycket
hög fart. Den sista delen av apporteringen skall dock ske lugnt
och sansat. Om hunden lämnar av sittande eller stående, framifrån
eller från sidan är en smaksak. Själv föredrar
jag dock en hund som lämnar av framifrån och som visar att
den verkligen vill ge mig apporten.
Tyvärr kan felaktig och forcerad träning när det gäller
avlämningar, inte bara ge slarviga avlämningar, utan också
långsamma inlevereringar och ibland även tuggning av apporterna.
Om du börjar tidigt med din valp och leker in "apporteringen"
kan du naturligtvis inte ställa några krav på att hunden
skall hålla fast apporten. Om du tar emot hunden och inte i första
hand apporten, kan du i många fall "lura" hunden att
hålla fast. Observera dock att hunden inte gör detta på
ett kommando och att den alltså inte ännu har lärt sig
vare sig apportkommandot eller att hålla fast.
Den här träningen i valpstadiet kan också föra
det positiva med sig att hunden glatt och villigt kommer in till dig
med vad den funnit. Om du ska träna avlämningar med en något
äldre hund, låt oss säga cirka åtta till tolv
månader, när man skall börja är mycket individuellt,
anser jag att du aldrig ska börja med det i samband med andra övningar.
Jag brukar börja inne med till exempel en dummy eller något
annat föremål som hunden tycker om att bära på.
Om hunden släpper föremålet, korrigeras den med ett
Nej eller något annat förbudsord. Observera att
Nej måste innebära något för hunden
så att den snabbt förstår att det är icke önskvärt
att den släpper apporten. Beröm lågmält när
hunden gör rätt. Det brukar inte ta lång tid förrän
hunden fattar vad du vill att den ska göra.
Om man kallar det du nu gjort för inlärningsfasen så
måste detta alltid följas av en kravfas. Kravfasen innebär
att hunden skall hålla kvar apporten i "alla" lägen
även om du provocerar den att släppa. Du kan till exempel
rulla iväg en ny apport över golvet, knäppa lite med
fingrarna på apporten och så vidare, men hunden får
ändå inte släppa förrän du säger tack
eller loss!
När detta går bra och du vet att hunden förstår
vad du kräver utav den, ja då och först då kan
du kräva samma sak i samband med olika övningar ute i fält.
Har du utfört de här övningarna lugnt och metodiskt kommer
du heller inte få problem med avlämningarna efter apportering
från kalla höstvatten.
Lycka till, Lasse J
Alla fält utom gröna måste fyllas i.