Log in
 Rhodesian ridgeback ...  
Namn: Abbe
Datum: Fredag den 28 Maj 2004 Kl: 03:48
Hugo: För att gynna alla hundar såklart.

Namn: Emla
Datum: Torsdag den 27 Maj 2004 Kl: 22:12
Nu blev jag faktiskt lite imponerad. Först har jättemånga RR-ägare pinsamt dålig koll på sina hundar. Ändå lyckas typ alla få hunden att INTE sticka iväg efter lilla och stora bytet på ett MH. Jag måste säga att har man en hund med så stor jaktlust så krävs det ju enorm lydnad för att den inte ska gå efter. Så vaddå? ÄR hundarna väldresserade eller har de låg jaktlust?

Resultatet av ett MH är det upp till uppfödare/förare att bedöma. Det finns ingen mall och inget svar. Men det skulle vara roligt om rasklubbarna kunde ta fram vad de önskvärda egenskaperna är.

Jag är faktiskt kompis med två uppfödare (ang. sep.ångest) Jag tror säkert att du vet vilka de är om du är engagerad i rasklubben. Båda håller på med viltspår/utställning och den ena av de är rätt så högljudd ;o)

Namn: Hugo
Datum: Torsdag den 27 Maj 2004 Kl: 16:44
Abbe, om inte MH görs för att gynna "brukshundar" varför genomförs MH då?

Namn: Abbe
Datum: Torsdag den 27 Maj 2004 Kl: 16:25
Förenkla? Inte utvärdera och förbättra då???

Namn: Hugo
Datum: Torsdag den 27 Maj 2004 Kl: 15:59
MH är bara en i raden idiotiska försök av människor att förenkla aveln, föresten att jägare är så " fyrkantriga" beror bara på att vi jägare bara söker ett bra hjälpmedel till jakten och därför chansar vi inte med modenycker!

Namn: Tony
Datum: Torsdag den 27 Maj 2004 Kl: 10:05
MH ska väl göras innan hunden är vuxen för att på så sätt se hundens egentliga egenskaper innan de är "bortdresserade" av föraren... En opåverkad hund säger ganska mycket om avelsresultatet.
/T

Namn: Johannez Rahm
Datum: Torsdag den 27 Maj 2004 Kl: 08:12
Nu försvann halva texten igen så nu ger jag upp. JK har fått svar på sina frågor. Meningsskiljaktigheterna kring MH kommer vi inte lösa här och nu. Vad en värdelös förare är, är upp till var och en. Men jag anser att har man ovillkorlig lydnad så är det för att man är flockledare och den lydnaden fungerar i alla situationer oavsett om en löptik eller hare dyker upp framför hunden när du är 50-100 meter bort. Om inte så driver hunden med sin förare för att testa gränserna, ibland lyder den och ibland inte. Då har man en momenthund som är helt värdelös egentligen. Men det startade med en värdelös förare...

Vilken Alpha-varg låter en ranglägre varg para sig eller jaga utan att han sagt att det är OK? Om han gör det så har precis lämnat toppen av hierarkin...

Tack för diskussionen men nu ger jag mig om det inte är något som handlar om Ridgebacks.


Namn: Johannez Rahm
Datum: Torsdag den 27 Maj 2004 Kl: 07:56
:)) Det var några som vaknade nu! Men allvarligt talat hur många procent av de som har hundar kan få stopp på den om den drar för en löptik, hare eller något annat 50-100 meter från sin förare? Inräknat alla sällskapshundar osv. Det kanske är hårt att säga att de är

Namn: Abbe
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 23:03
Betyder "det tränas inför MH" att det är gängse praxis att träna, och att merparten gör det? Det mutas säkert jaktprovsdomare i ungefär samma omfattning bland retrieverfolk... När vi nu ändå är ute på djupt vatten och påstår saker tagna ur luften...

MH görs inte för att bedöma brukshundar. Det görs för att bedöma hundar! Känns som om det har tjatats några varv för mycket för att jag ska orka slå hål på de där myterna ännu en gång...

Namn: chivas
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 22:55
Ord och inga visor. 90% är är värdelösa förare. Vad blir det kvar. Pensionärer med smällfet pudel som inte orkar dra i kopplet :)

Namn: Johannez Rahm
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 22:21
Gällande 3-5 år så menade jag inom 3-5 år kommer nog den första parningen äga rum där BÅDA hundarna jagar aktivt. Det tar sin lilla tid att hitta lämpliga parningar. Förutom jaktlusten så ska det exteriöra stämma. Hunden ska vara lagom stor, ha bra bett, ha Ridge, inte kroksvans, rätt färg osv. Och min uppskattning är att inom 3-5 år kommer en sådan parning äga rum. Givetvis kan du ta en valp från vilken kull som helst just nu och hitta en hund du kan jaga med men oddsen för att få en "bra" jakthund är lägre än för "vanliga" jakthundsraser vilket gör att det ställs större krav på föraren. Tyvärr är 90% av hundägarna värdelösa förare som inte ens kan få hunden att gå i slakt koppel och inte sticka efter en hare och då är det betydligt svårare att jaktträna en hund. Så då är det enklare att skaffa en hund som är "klar". DVS den har ärvt så mycket och vet så väl vad den ska göra så det är bara att skicka ut den i skogen så ställer den en älg. Beklagar generaliseringen men det ligger en hel del sanning i det...

Namn: Johannez Rahm
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 22:10
Emla: Så MH är inte utvecklat av bruksfolk för brukshundar?
Lika lite som jag frågar en retrieverägare om råd för en stående fågelhund, lika lite tycker jag att ett MH test säger om en jakthunds jaktlust. Det faktum att det i brukskretsar tränas inför MH beskrivningar gör det ännu larvigare. Hela konceptet stupar ju då.

Gällande separationsångesten så känner jag inte till det men jag antar att du har en bred erfarenhet av Ridgebacks och har ägt några själv så du vet att Ridgebacks har mycket mer separationsångest än andra hundar? Isåfall antar jag att du säkert har rätt;)-

Eller är det en myt vi sprungit på?

Samma sak gäller tyvärr mindre begåvade Ridgebackägare som precis som du säger hittar på söta namn på de problem de har. Man säger att hunden är intelligent om den inte hämtar dummiesen 3:e gången. Egentligen är det brist på lydnad. Jag är den första att erkänna att den brist på lydnad som råder bland Ridgebackar är nästintill pinsam. Iallafall i södra Sverige. Men återigen, vems fel är det? Ägarens så klart! Det kräver sin förare att ha disciplin på 45-55kg hund som bestämt sig. De flesta tar inte den kampen utan säger att rasen har egenheter som intelligens osv. Vilket bara är ett förklätt sätt att säga att "hundkräket gör vad han vill och jag kan inte göra något åt det eftersom jag onekligen inte leder den här flocken".

Namn: Johannez Rahm
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 22:02
Nu försvann mitt meddelande för 2:a gången men jag börjar om. Jag menar inte på något sätt att Ridgebacken är överlägsen någon annan hund, däremot menar jag att det är ett större fel att ignorera en ras och låta den helt och hållet förvandlas till en sällskapsras om den inte var skapad för de syftet.

Varför många jägare är så fyrkantiga så de inte ens vill leka med tanken vet jag inte.

Att jämföra ett björntest med ett jaktchampionat tycker jag rimmar illa. Jämför hellre med ett anlagstest eller liknande. Om en ras avlas för ett visst syfte så bör en hög procent klara av syftet. Mig veterligen står de flesta stående fågelhundar för fågel även om det kan krävas lite träning. Skulle bara 5-10 av Vorstharna stå för fågel så skulle det väl vara domedagen för rasen. Så "björnspecialisterna" bör väl kunna förväntas ligga på en högre procent än 5-10? Annars kanske det inte är en björnspecialist? Detta är givetvis åsikter och det är gratis, det är därför folk har så många:))

forts...

Namn: Emla
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 19:55
Nåja. Det är inte bara på MH som det märks att vissa hundar saknar allt (Låter förresten inte som att ni är speciellt insatta i MH heller utan verkar mest gå på skrönor) De RR ägare jag har träffat har sagt att deras hundar så så smarta och därför kräver så mycket uppfinningsrikedom och gud vet vad bara för att göra något. Men har man en hund utan lustar så är det kanske inte så konstigt att det inte händer så mycket heller... Jag tror säkert att ni har jättefina hundar med jaktlust m.m. i massor. Det var därför jag skrev att man skulle kolla upp föräldrarna eftersom att det inte är 100% i rasen. Du skriver själv också att om 3-4 år... Varför skriva så om de redan är jättebra? Man kanske ska nämna att en del har stor separationsånget också och ska helst inte lämnas ensamma det första året, det kan vara bra för en nybakad RR-ägare att veta.

Namn: Johan L
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 18:26
En del ironi och en del frågetecken..jag tror man ska vara väldigt ödmjuk när det gäller hundavel. Man ser hur svårt det är att även i ganska stora (nummerärt)jakthundsraser hålla en jämn och hög nivå. Samtidigt måste man se upp så man inte blir rasfanatiker och blundar för alla brister i "den egna" rasen eller för att kraven på våra hundar ändras med ändrade jaktformer etc. Man måste framförallt skilja på enskilda individer av en ras och rasen som sådan. Några få exempel (possitiva eller negativa) gör inte att man kan rekommendera eller såga en hel ras för en viss uppgift.

Namn: Torkel
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 18:01
Johan L: Ber om ursäkt om jag missar eventuell ironi (lite trött så här på eftermiddagen), men annars håller jag inte med dig! Laikan HAR avlats med tanke på björnjakt, i allra högsta grad. Själv avlar jag bara på linjer som bevisligen ställer (inte "skäller") björn, så dessa finns.

Ha det.

Namn: Johan L
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 17:40
Ja det kan säkert vara så att Ridgebacken är en mycket bättre björnhund än Laikor och Jämthundar för de är väl ingen som avlat för och praktiskt provat dessa hundar vid jakt på Brunbjörn. Hur stor andel av en ras bör klara ett sådant test? Mindre än 5% av de stående fågelhundarna klarar att bli jaktchampion är dessa raser inte lämpade för fågeljakt...

Namn: Johannez Rahm
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 17:03
Jag glömde nämna björnjakten. Det finns ett otroligt tomrum när det gäller vettiga björnhundar. Mig veterligen godkänns bara 5-10% av de som testas på björn i hägn. Jag säger inte att ridgebacken kommer bli en bra björnhund för det vet vi inte förrän vi testat nästa år:) Men chansen finns där eftersom den har framavlats för att ställa stort rovvilt så varför inte testa?


Namn: Johannez Rahm
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 16:59
Ridgebacken är inte tänkt att fylla ett tomrum utan bara vara ytterliggare en hund att välja mellan som samtidigt är en ypperlig vakthund. Däremot tror jag en eller två Ridgebackar har en större chans att överleva lösjakten i vargtäta regioner än en liten hund har. 45-55kg som hanarna ofta väger är ändå rätt mycket för en ensam varg att ge sig på så där kan den fylla ett tomrum beroende på hur utvecklingen blir på vargfronten.

Annars är tanken med att "damma av" en gammal jakthund bara att den ska få göra vad den är framavlad för att göra; jaga! Mer begär nog inte en jakthund.

Gällande mentalbeskrivning och jaktlust måste jag nog säga att momentet om jaktlust på mentalbeskrivningen bara säger hur olydig hund du har. Sticker den efter trasan som föreställer bytet så har den iallafall brutit mot de regler jag har. Jagar, det gör man när man får och aldrig annars. Tyvärr får du inte ge jakt - eller frikommando under testet av hunden.

Sen upplever jag att hur hunden reagerar mentalt oftast reflekteras av hur föraren reagerar. Vi ser enorma skillnader på mentaliteten inom samma kull och oftast återspeglas det i hur föraren är. En förare som är utåtriktad och vistas i många olika miljöer har en hund som är van vid mycket och rädd för lite och vice versa. Utsätter du aldrig en hund för skott så nog fan reagerar den om du drar av ett hagelskott när den är 3 år någon meter från den. Miljöträningen är otroligt viktig för hur hunden ska bli slutligen.

Varför släpps annars grishundar ofta ihop med kultingar när de är valpar annars? Redan då vill jägaren få fram skärpan mot grisarna och ta bort rädslan för grisen hos hundarna. Detta görs mig veterligen inte i Sverige, vi har ju en väldigt kort tradition med hundjakt på gris. Men det betonar hur man ser på miljöträningen av jakthundar i andra länder.


Namn: .
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 16:44
Mentalbeskrivning säger inget mer om en ras än hur bruksfolket tycker att den står sig gentemot brukshundar. Har du tillexempel en stående fågelhund du tränat att aldrig springa efter "djur" som dyker upp framför fötterna så får du tillexempel "låg" jaktlust eftersom hunden är lydig och inte heller springer efter någon trasa på mentalbeskrivningen. Man ska också vara på det klara med att många av de som håller på med brukshundar "tränar" inför mentalbeskrivningen. Fråga figuranten så kan han säga vilken hund som varit med om momentet innan och vilken som inte varit det.

Namn: Emla
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 16:14
Vill man ha en hund med mycket jaktlust m.m. så får man nog allt kolla föräldrarna noga. Annars finns det... Ingenting förutom Hot och Rädsla... http://www.genetica.se/manuskript/rhodesian.pdf

Namn: chivas
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 15:05
På beskrivningen låter det som en bra hund på gris och annat "farligt" vilt

Namn: Johan L
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 14:15
Klart att man inte behöver eller måste man skaffar väl den jakthund man vill. Men om man lägger mycket krut på att få fram en ny eller "damma av" en gammal jakthundsras har man förmodligen en idé om vad den kan tillföra.....

Namn: chivas
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 13:59
Det behöver ju inte fylla ett "tomrum" eller ersätta. Det är ju ytterligare en trevlig ras att välja mellan. Ingen behöver bli "ersatt"

Namn: Johan L
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 13:29
Vilket "tomrum" bland jakthundar i Sverige ska Ridgebacken fylla alternativt vilken/vilka av idag vanliga raser ska den etsätta eller göra ett bättre jobb än?

Namn:
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 11:51
Bra jaktlinjer vet jag då inte om det kommer inom 3-5 år men iallafall avkommor från jagande föräldrar.

Det är en ras som oturligt handlat i klorna på utställningsfolket och kommit på avvägar från vad rasen egentligen togs fram för. De flesta Ridgebackägare vet inte ens att det är en jakthund i grund och botten. Men när de stöter en hare för första gången och får bevittna ett drev på 15-20 minuter brukar man förstå att det kanske finns lite jaktsug därinne.

Förmodligen är vi nu där en del jakthundsraser varit för länge sedan. Jag kan ha fel men jag tror att även Weimaranern när den först kom till Sverige främst kom som sällskaps och utställningshund och det var inte förrän senare den vann mark och respekt som en utmärkt fågel och allroundhund i Sverige.

Så det är en lång väg tills det blir en accepterad jakthundsras men iochmed vi får igång jaktprov så har vi kommit långt för då kan vi börja mäta jaktlust och se vad vi kan kräva av hunden. Det diskuteras mest att hunden ska kunna ställa vildsvin, träa lo (om det blir licensjakt igen), björn, älg och varg beroende på hur och om det blir allmän jakt på den längre fram. I övrigt är det en utmärkt eftersökshund och det finns en stor mängd viltspårchampions inom rasen. Den apporterar också givetvis om du kräver det av den.

Namn: JK
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 11:21
Tack Johannes, du verkar att var en riktig eldsjäl när det gäller Rhodesian Ridgeback! så det tar inte längre tid än 3-5 år att ta fram bra jaktlinjer?

Namn: Johannez Rahm
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 10:52
Hej,

Jag jagar med Rhodesian Ridgeback blanda annat och min hund ställer både vildsvin och grävling. Jag har inte hunnit testa honom på björn och Lo ännu, men det kommer. Jag har också tränat honom att stå för fågel men han revierar dock inte som en renrasig fågelhund. Men ståndanlagen finns där att lyftas fram genom en pointerinkorsning som gjordes när rasen skapades. I övrigt är det i huvudsak en ställande hund som trots sin storlek är otroligt smidig. Hunden kan på något sätt hoppa i sidled vilket gör att den är otroligt svår för grisen att komma åt. Stora hundar brukar ju annars säga vara klumpiga. Den läser också djuret och hålla sig på olika avstånd beroende på hur mkt djuret rör sig. Ett vildsvin som gör mycket utfall kräver större distans ännu ett mindre aggressivt vildsvin.

Rasens största förbannelse är att den är snygg. Det har gjort att väldigt många människor har den som sällskapshund och det var länge sedan någon avlade i Sverige på jaktegenskaperna. Utomlands görs det dock, och främst används den då till flersläpp på storvilt som björn, vildsvin och puma. Man korsar också Ridgebacken ofta för att få en "holder" dvs en hund som håller grisen i öronen tills jägaren anländer.

Jag med några kollegor i SRRS jobbar frenetiskt för att skapa jaktprov för rasen som för tillfället inte finns för att kunna börja avla på jaktegenskaperna. Så vi är en handfull entusiaster som jagar med hundarna och det går väldigt bra. Däremot kan du inte med samma säkerhet som om du köper en "traditionell" jakthund säga vad du får. Hade jag valt en Ridgebackvalp idag hade jag letat efter föräldrar som är premierade i viltspår, har mycket energi (jaktlust) och sen hade jag tagit den tokigaste mest dominanta valpen. Då har du en bra grund att stå på. Sen är resten upp till dig. Precis som vilken annan jakthund som helst ligger det en hel del tid bakom att få en bra jakthund. Eller väntar du 3-5 år och sen finns det jaktlinjer i Sverige att välja ifrån.

Som ställande hund är den specialist på rovvilt och främst då i flersläpp. Den är försiktig och tar inte onödiga risker vilket besparar dig många veterinärbesök. Detta kommer från dess ursprungliga jaktsätt då den främst släpptes i flersläpp på lejon. Oförsiktiga hundar dog och aveln sorterade själv fram de hundar som var mest lämpad för den typen av jakt.

Det finns många myter om rasen i jägarkretsar men det mesta är okunskap. Precis som alla raser är den fylld av olika individer. En del individer duger till jakt och en del till utställning...

Namn: JK
Datum: Onsdag den 26 Maj 2004 Kl: 10:24

Rhodesian Ridgeback? Är det en ras som kan används till jakt? Finns det kennlar i Sverige som avlar på jaktegenskaperna?
Finns det någon form av jaktprov/meritering inom jakt för rasen? Är det en hund som kan/bör användas på Vildsvin?
Undrar därför att jag hört olika bud om rasen...

  << tillbaka
EftersöksService: 798    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida