Log in
 Gamla tidar-historia...  
Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Fredag den 16 Januari 2004 Kl: 22:58
Det kan löna sig att söka på antikvariat (och internet) efter böcker skrivna av Anton Raabe, Fågelhunden, C.M.Pay, Jakten med Fågelhund, E. Laverack, The Setter, W. Arkwright, The pointer and its predecessors o.s.v. De två sistnämda kan vara svåra att finna i orginalutgåva och betingar då astromiska priser men det finns nytryck.

Det var en engelsk general vid namnet Hutchinson (eller något liknande) som 1854 (...kanske...) gav ut en bok om hunddressyr som kom att bli förebild för den moderna dressyren som tar en smula hänsyn till saker och ting ur hundens synpunkt. Före Hutchinson så "tämjde" man hundar, sedan övegick man så småningom över till att "dressera" eller "träna" dom för sin uppgift.

Germanerna har dock, rent generellt, till dags dato haft en förkärlek för att "tämja" hundarna men har också försökt att avla hundar som tål en ganska omild behandling. Detta har dock inte lyckats i Sverige. Tyska men svenskuppfödda raser är i allmänhet inte tuffare än de brittiska men av tradition försöker man ofta "tämja" dem med ganska opassande metoder vilket i förläggningen inte imponerar sådär väldigt mycket på någon utomstående hundkunnig människa.

Torsti

Namn: Anette.U
Datum: Söndag den 11 Januari 2004 Kl: 20:13
Hej!
Det här är kanske inte relevant,men jag vill ändå dela med mig av det.
Kom att tänka på min sambos farfar-som tyvärr inte finns längre-när jag läste Michaels inlägg.
Han tillhörde "den gamla stammen" av jägare och har haft pointer halva sitt liv.
Han var alltid så förbryllad över dagens jägare som måste gå på dressyr kurser o likn m. sina hundar för att "få till dom".
Han har aldrig "dresserat"en hund(Än mindre någonsin varit "brutal"..)men alltid haft duktiga jakt hundar som även gått bra på prov.
Så det Michael skriver längre ner stämmer nog i många fall.
MVH.

Namn: chivas
Datum: Söndag den 11 Januari 2004 Kl: 18:10
Intressant.
Jag ska leta på en skrift ifrån Tyskland så kan vi jämföra, vet att jag läste den på nätet nånstans om hur en ras skapades.

Det som slog mej var "folktomma skogar" det hade dom mycket gott om förr i världen till skillnad från idag

Namn: Michael
Datum: Söndag den 11 Januari 2004 Kl: 17:30

Hej….

Jag har förmånen at vara ägare till ”Svenska Kennel.Klubbens Tidskrift” i relativt hela årgångar från 1892 till 1917…också en del från Pointerbladet från den tiden

Jag tänkte på Chivas, Mikael m.flera när jag idag läste följande från no 4 1911 av Svenska kennelklubbens Tidskrift, nittonde årgången.:

”Hundar.

Det är glädje och glans ofver ordet, det lyser om det… Å ena sidan hundar – jägarlif –friluftsliv , å andra sidan hemlif med den goda vännen hunden till sällskap. I förra fallet glittrande höstsol öfver stubbåkrar och färggranna hösthult eller blek vintersol öfver snöiga kära svenska skogsvidder, i senare fallet något i samma väg som när man efter en lång vandring i folktomma skogar ändtligen ser det i senan kväll ljusa på en enslig gård. Där ges sällskap, trefnad och behag.

Ändtligen ser man hunden, sin bäste vän, huru han ter sig i hemmet, där hans trogna öga kanske följer ägarens minste förehafvande. Plötsligt känner man hundens blick och ser honom hängifvet betrakta sin husse - ja, man måste ju gå fram till korgen och klappa djuret och tacka för all kärlek. Han kommer och lägger sitt hufvud på ens knä och sluter ögonen i stum tillbedjan, han lägger sig till mina fötter och ber att jag må tycka om honom och var god mot honom, ty för egen del vet han ingen högre lycka än att få vara hos mig och tjäna mig. Han är mitt sällskap i hemmet, min vän i ensamhet, min hjälpare på jaktstig, min kamrat på vandring eller under riden . han är det mesta möjliga för mig, om jag bara vill låta honom vara det och bemödar mig om att förstå hans stumma språk.

Hugo Samzelius” … (något förkortat då det fanns flera jaktupplevelser med i stycket….)

Den sista meningen säger mycket…” om jag bara vill låta honom…….”

Jag har nu i julen, nog en gång, gått igenom alla dessa tidskrifter, det ovanstående var ett inlägg som gav essensen av denna läsning. Om man läser ”svunna” tiders debattörer så känner man att det lika gärna kunde vara idag, med ett undantag: Den gången levde man mycket närmare naturen och man jagade mera med sina hundar, på det sättet så skapade man också en större ”praktiskt” förståelse för hunden.

Att komma och påstå, som Chivas med flera har gjord, att hundhållet i gamla tider var mera brutalt än idag tyder tyvärr bara på bristande kunskap och en ”glorifiering” av vad vi idag håller på med….(hur många hundar far inte illa idag, antigen genom misshandel eller genom ägare som inte kan förstå sin hund och behöver allehanda konstiga medel för att få den att fungera, vara sig det är el, klickers, 10 månader i hundgård, pejlhalsband, citron, stackel, hyllmeter med böcker, psykologer, slag , spark eller vad det nu måtte vara?)… Dessutom tyder det på en total brist på respekt för dom som har åstadkommit mycket av det vi idag kan njuta av hos dom olika raserna, om vi nu har kompetens att ta tillvara detta……

Om någon har intresse av dessa historiska tidskrifter kan dom höra av sig till mig för kopior, dom innehåller jaktprovskritiker, jaktberättelser, utställningsresultat och mycket info om hur våra raser startade sin bana i Sverige… förutom mycket annat intressant.

Vet inte var inlägget hör hemma, men i och med att jag intresserar mig för historien bak våra hundar och människorna bakom dessa så väckte det en del tanker i förhållande till vissa inlägg i dom senaste debatterna angående ”ledarskapsexempel”, ”wachtelhund” med flera….

Michael



  << tillbaka
EftersöksService: 798    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida