Log in
 Apportera-labbefnatt...  
Namn: Hanna
Datum: Torsdag den 20 November 2003 Kl: 22:27
Hip hip hurra! Idag tränade jag apportering på brukshundsklubben. Trots att det var en hund ca 50 meter ifrån henne så struntade hon i den. Sprang och hämtade dummien utan en blick åt den andra vovven. Otroligt för att vara min hundgalna vovve!!

Ibland är man nära att skänka bort hunden, och vissa dagar går man på moln och är så lycklig och stolt över sin hund.

Namn: Hanna
Datum: Onsdag den 19 November 2003 Kl: 14:03
Jag har nu börjat träna min labbe med långlina. Det funkar förvånadasvärds bra! Det behövdes bara några korrigeringar, genom att säga nej och trampa på linan, för att hon skulle komma direkt till mig. När hon är precis vid mig så blir det party, innan dess är jag knäpptyst. Nu springer hon som en tok till mig :-)Tänkte köra detta någon vecka, för att sedan öka kraven samt ta bort linan.

PW. Tack för tipsen. Jag är nybörjare på apportering. Därför vill jag hellre använda lek och bus vid tex inlämnadet. Ju mer insatt man blir desto mer vågar man vara strängare. Just nu vill jag undvika att labben tappar motivationen om jag råkar korrigera vid fel tillfälle av ren okunskap.


Ja, det är inte lätt att vara förstahundsägare, och kanske inte heller vara första hunden i familjen :-)

Namn:
Datum: Söndag den 16 November 2003 Kl: 19:02

Ett ps...

Lär in apportering med att träna gripande, bärande, "håll fast" och loss osv innan man börjar kasta apperter åt hunden.

Apportering är ingen lekstund. Det är arbete men som visserligen skall uppfattas som ett positivt arbete för hunden. Ju mer noga man är i grunderna, desto bättre resultat längre fram. Sans och balans samt koncentration i träningen ger samma sak i det färdiga arbetet.

Namn: *PW*
Datum: Söndag den 16 November 2003 Kl: 18:38

Personligen tillåter jag ingen lek eller trams vid någon apportering. Finns ganska många som kan intyga att problemen som börjat som lek sedan övergått i just problem när hunden inte bara fortsatt med detta utan även befäst ett slarvigt grepp, dåliga avlämningar eller diverse dominansproblöem vid apportering.

Undvik marker/underlag typ kort mjukt gräs osv vid träning som kan inbjuda till lek. Bättre om hunden får arbeta i mer risig mark och så att den behöver koncentrera sig på vart den sätter fötterna vid inleveransen istället. Gå tillbaka i träningen och träna gripande och avlämningar inomhus. Undvik att kalla in direkt när hunden är på väg att gripa dummyn eller då den just gripit denna. Vänta en stund och beröm hunden när den går rakt in istället. Lär inte hunden att den skall få en inkallningssignal eller ett apportkommando varje gång den gåt ut efter en apport. Apportering skall ske spontant och berömmet kommer vid föraren. Finns ytterligare saker man kan tänka på som kan stävja lek och trams vid apporteringen.

Många är ofta rädda att korrigera vid apporteringsarbete om hunden brister i lydnad osv men min erfarenhet är att apporteringen ofta bli bättre och mer koncentrerad om man tar tag i och kräver ett mer nogrant arbete.

Ju mer nogrann man är att befästa bra beteenden tidigt desto större chans att man får ett bättre resultat längre fram och slipper gå tillbaka i träningen eller kanske göra mer kraftfulla åtgärder när leken övergått i problem.

Namn: chivas
Datum: Onsdag den 12 November 2003 Kl: 19:18
Ja men det är väldigt charmigt... man får ha lite överseende ibland, tänk själv att få gå o hämta tygpåsar lite skoj måste man ju få ha för att liva upp livet även om man är hund :):):):)

Namn: Flatmatte
Datum: Onsdag den 12 November 2003 Kl: 17:05
har samma problem själv. Kunde bara inte låta bli att le igenkännande. Vi kallar det dock för retrieverspel och detta är när hunden rusar runt runt runt som en galning med något i munnen och bakänden knappt hänger med...

Namn: Tina
Datum: Onsdag den 12 November 2003 Kl: 14:13
Jag har också haft det problemet. Den metod som lyckades bäst för mig var att berömma när hunden kommer rakt på mig och sen tvärtystna och stå still så fort den avviker. Felet jag gjorde var att jag lät hela tiden. Först beröm och sen kallain, kalla in, nej, nej osv. Helt fel alltså och hur ska hunden fatta något i den kakafonin. För mig tog det ett par gånger så fatta hon att sprang hon förbi blev jag tråkig. Stannar hon dessutom en bit ifrån mig går jag dit utan att säga något och tar dummyn.

Namn: chivas
Datum: Tisdag den 11 November 2003 Kl: 22:09
Tro mej ingen plats är för liten för att göra en labbetoksnurr. Min yngsta rev med sej 4 stolar o ett köksbord i ett litet kök vid ett sånt fnatt,,.
Om du ska träna på en liten yta utan risk för fnatt är nog badkaret lämplig storlek :)

Namn: Hanna
Datum: Tisdag den 11 November 2003 Kl: 21:03
Mike.

Tack för tipsen. Inkallningen är precis när hon griper apporten, men redan då är hon "döv". Kanske ska jag börja träna inomhus i köket som är som en korridor. Inte så stor yta att göra tokrusningar på*funderar vidare*

Min labbe har ju är väldigt stor föremålsintresse. Hon vill gärna behålla saker för sig själv, om jag inte gör mig jätterolig eller har något gott godis. Då kommer hon som ett skott med saken i munnen.

Namn: Mike
Datum: Tisdag den 11 November 2003 Kl: 20:42
Jag har upplevt samma glädjesturar, och en stor del kan man kanske tillskriva åldern men jag tror att det är något som måste tas i för att inte riskera andra problem senare, de gångar jag har upplevt sådana rusningar, har jag fått hundens uppmärksamhet och sedan bara tagit apporten ifrån honom, det är viktigt att inte berömma för mycket när den kommer för att inte hunden skall tro att man berömmer fel beteende, efter att ha fått apporten gör jag några snabba lydnadsövningar med hunden vartefter att han får apportera igen medan att han fortfarande har sitt fokus 100% på mig, för att göra det ännu lättare för hunden att lyckas kan du ge ett inkallningssignal precis när han greppar om dummyn, om det fungerar och hunden kommer rakt in med apporten blir han belönat så mycket som bara går nu han är jo världens duktigaste hund och sen är det slut för denna dag lite lek och kul på vägen hem men ingen mer apportering.

Lycka till
Mike

Namn: chivas
Datum: Tisdag den 11 November 2003 Kl: 19:47
Hunden är ung,. tids nog kommer du få en gammal hund som inte alls vill leka, njut av tiden som är nu, hunden är ung och busig det går över fortare än du hinner med

Namn: Hanna
Datum: Tisdag den 11 November 2003 Kl: 19:00

Jag har precis börjat träna apportering med min labbe på 11 månader. Både hunden och jag är nybörjare.

Labben markerar bra och griper bra, men sedan får hon labbefnatt. Hon springer runt, runt mig i stora cirklar. Hon kan springa fem-sex varv utan problem, hela tiden med apporten stadigt i munnen. Svansen är krökt nedåt i en båge, och hela hundkroppen utstrålare lycka! Samma typ av labbefnatt kan hon får i skogen ibland. Då brukar hon helt plötsligt ta en pinne i munnen, och springer som en tok över stock och sten runt mig.

När hon får dessa labbefnatt vid apporteringen så lyssnar hon inte alls på inkallningen. Jag får inte uppfattningen att hon vill få mig att jaga henne eller dyl, eftersom hon inte ens stannar upp och tittar på mig. När jag springer bort från henne så kommer hon som ett skott till mig med dummien i munnen. Då berömmer jag henne, och efter en liten stund så byter jag dummien med en korvbit.

Vad ska jag göra för att hon inte ska få dess labbefnatt? Inkallningen vet jag att hon kan, så jag tror att om jag lyckas dämpa detta lyckorus så kan jag "nå" henne. Kan man göra apporteringen lite tråkigare?????

  << tillbaka
EftersöksService: 798    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida