Log in
 Pip- och gnällträning...  
Namn: chivas
Datum: Fredag den 10 Oktober 2003 Kl: 11:41
Husse... det är fredag.. pthsyyy

Namn: JK
Datum: Torsdag den 9 Oktober 2003 Kl: 09:36
Husse går igång på allt som pyser:) punka på cykeln, dörren på bussen.......mm :)

Namn: chivas
Datum: Torsdag den 9 Oktober 2003 Kl: 09:04
Vadåå ölburk,, psshyyyyy kan man gå igång på det??? hehehehe

Namn: TML
Datum: Onsdag den 8 Oktober 2003 Kl: 22:38
Det låter mycket troligt, Husse!

Namn: Husse
Datum: Onsdag den 8 Oktober 2003 Kl: 22:12
Vill bara flika in att pip och gnäll kan dyka upp sent om man glömmer av att träna med andra.
Jag kan av egen erfarenhet berätta om en tik som alltid varit lugnet självt. Alldeles för lite "jaktlabbe" om man frågade husse. Med mitt sätt att se idag, dock en ideal hund. Bra på att arbeta, mkt stabil och lugn. Tiken gick igenom elitklass som ett rinnande vatten. Sedan - på en jakt, räckte det att skyttarna drog upp bössorna ur fodralen, så var det klippt.
Arv är alldelse säkert den stösta orsaken, precis som JK säger, men glöm inte bort faktor nr 2 !
Miljön.
Hundar är grymt bra på att sätta saker i sitt sammanhang. Lär man sig att skott e´lika med bom. eller lika med träff = apportering, så e man farligt ute. Tiken jag pratar om började pipa vid 5,5 års ålder och "still going strong".

Knasvarning utfärdas härmed vad det gäller att träna så på så sätt att hunden bygger upp förväntningar. Det kan få den lugnaste hund att gå "loss".
Jämför när husse hör en ölburk öppnas på fredag kväll....

Kommentar någon ??
häls Husse

Namn: Tina
Datum: Onsdag den 8 Oktober 2003 Kl: 16:45
Jamen då är vi inne påsamma linje Lotta.
Och TML du har helt rätt men jag tror vi slutar diskusionen här. Blir så tråkigt närman tycker samma sak.

Namn: Lotta
Datum: Onsdag den 8 Oktober 2003 Kl: 11:20
Sorry Tina, det var Linda som tyckte att en del av oss andra skulle utforska "vetenskapliga metoder" ber om ursäkt.
Men var har jag skrivit att jag förkastar belöning? Inte alls,hur ska man annars få hunden att veta att den har gjort rätt? Tro inte att dominans bara går ut på att morra och ignorera den när den gör rätt? Nejdå, massor av beröm när hunden gör rätt. Annars kommer inlärandet att ta mycket lång tid. Även tiken visar ju när hon är nöjd med sina valpars beteende. Men som Johan skriver så tror jag inte att man kan få en bra jakthund med klicker och dylika metoder. Nu har ju inte Linda skrivit vad hon menar med vetenskapliga metoder, vore kul att veta vad hon menar. Men visst har vi kommit ifrån ämnet lite. Igen! ;-)

Namn: TML
Datum: Onsdag den 8 Oktober 2003 Kl: 11:17
Tina och Lotta, mfl -> Varför inte öppna en ny tråd som handlar om ert intressanta sidospår? Det förtjänar en egen rubrik!!!

Jämför inlägget om jaktkängor som utmynnade i ett kiv om godsfågeljakt!

:-)

Namn: Tina
Datum: Onsdag den 8 Oktober 2003 Kl: 09:55
Lotta, varför denna överlägsna ton. Har jag trampat dig på tårna? Jag har bara läst i ditt inlägg att du helt förkastar inlärning med belöning. Jag har kanske missuppfattat dig?
Och Johan, finns det någon som tränar jakt med godis och klicker? Lindas inlägg berörde inlärning i allmänhet.
JAg tror det är oerhört svårt att motivera en hund att apportera om den inte har det i sig från början. För mig är apporteringen mer en fråga om att få hunden att apportera som jag vill, komma in med den, inte leka med den etc. Där är det helt klart hundens vilja att lyda sin förare som avgör. Men detta är ju självklarheter som känns lite löjligt att ta upp här.

Namn: TML
Datum: Onsdag den 8 Oktober 2003 Kl: 09:40
Ordning i klassen, bra JK! Det låter klokt det du säger att man i många fall får acceptera hundens reflex att pipa, men att man kan dämpa den genom att få hunden att inse att en annan arbetande hund inte på något sätt betyder att det behöver vara dags för den själv att göra detsamma.
Som många redan ha sagt så kan hunden komma långt genom att bara stå och titta på andras arbete. Inte bara någon enstaka gång då och då utan VÄLDIGT ofta och gärna under en lång period i följd. Ett exempel är den där retrievern som var passiv alla gånger hos en hel sässong jakhundskurs. Hon hade innan fått lov att av instruktören att var med gratis som tur var. ;-) (även om man fått betala så hade det nog varit värrt detta).

Namn: JK
Datum: Onsdag den 8 Oktober 2003 Kl: 09:13
Den här länken heter visst Pip- och gnällträning? :)
Mej veterligt, så är det väldigt svårt att träna bort gnäll och pip eftersom hunden inte vet om att den piper, ungefär som de reflexer vi har när vi andas.
Däremot tror jag att man kan nå en bit genom att minska förväntningarna, genom sk. habiturering (tillvänjning), och med lite tur flytt "gnällribban" en bit. Upphetsnig och förväntningar tror jag beror mest på arvet, men också hur ägaren själv agerar.

Namn: Johan
Datum: Tisdag den 7 Oktober 2003 Kl: 18:40
Men man måste så klart skilja på inlärningsfas och kravfas!

Namn: Johan
Datum: Tisdag den 7 Oktober 2003 Kl: 18:38
Ska man ha en hund som är lydig i alla tänkbara jaktsituationer, så tror jag inte att man kan få det genom ex klicker eller godisträning. Och anledningen till det är att den enda lusten som är starkare än jaktlusten, är motivationen att underordna sig sin förares ledarskap. För mig veterligen är inte den jakthund född som väljer en godisbit framför att få jaga. Inte ens en höglöpande tik kan få en riktigt jaktintresserad hanhund ur fattning om förarens ledarskap är det rätta. Det gäller alltså att skilja på jaktlydnad och tävlingslydnad, för det är två helt skilda saker.

Namn: Lotta
Datum: Tisdag den 7 Oktober 2003 Kl: 16:26
Men snälla Tina. Vad får dig att tro att man inte belönar sin hund fast man använder sig av "dominans" och "hundspråk"?
Vad har du sett för metoder? Jag tror att det är du som borde vidga dina vyer.

Namn: Tina
Datum: Tisdag den 7 Oktober 2003 Kl: 13:48
Om man bortser från att det här gäller jaktträning så kan man bara se på tävlingslydnaden hur långt man kan komma med olika metoder. Dom som använder dominans som inlärningsmetod kommer max till 2:an. För att ha en chans i elit måste du tillämpa belöningar för att få den rätta motivationen. Jag tror inte du hittar en enda som tränar med dominans i dom högre klasserna.
Och att komunicera på hundars vis är en mycket förfinad metod som jag tvivlar på att någon människa behärskar.

Namn: TML
Datum: Tisdag den 7 Oktober 2003 Kl: 12:27
Det går ofta tränder och mode i all slags uppfostran och inlärning. Det gäller att var öppen och själv prova om det fungerar och det betyder inte att det gamla ideerna är felaktiga. Man får nog själv prova fram var som är bäst för sin individ.

Namn: Roar B
Datum: Måndag den 6 Oktober 2003 Kl: 23:00
Jeg synes at det er viktig å få inn nye metoder i innlærningen og i den anledning benytte metodene på områder hvor man har problemer med å kommunisere med hunden. I de tilfellene hvor man lykkes med innlæring etter gamle eller vanlige metoder bør man fortsette å benytte disse.

Namn: Lotta
Datum: Måndag den 6 Oktober 2003 Kl: 15:52
Jag har mycket svårt att se att "vetenskapligt beprövade inlärningsmetoder" har någon chans att konkurrera mot hundarnas eget sätt att kommunicera och lära in saker. Vilka vetenskapliga metoder skulle det vara?
Jag har gått en hel del kurser och utbildningar som rör hundar men inte med några "udda" metoder. Det jag har lärt mig har jag lätt att associera till och det har känts "rätt" och dessutom tycker jag att mina hundar har lärt sig väldigt fort och lätt. Ser helt enkelt ingen anledning att byta metod.

Namn: chivas
Datum: Måndag den 6 Oktober 2003 Kl: 13:57
Det är skillnad på dominans och dominans. Att varg honon fostrar sina ungar på ett sätt är en del av evolutionen om det inte hade fungerat så hade inte vargen funnits som art.

Det som finns naturligt förekommande vad gäller arters uppfostrande av dom egna avkommerna fungerar ypperligt annars hade arten dött ut för länge sen.

Sen finns det vissa hundmänniskor som anser att man ska "läsa" in saker i hunden med hjälp av "psykologi" det tror jag inte på. Man kan blanda lite av varje men framför allt ska man titta på hur dom vilda djuren gör. Det är det språket djuren andvänder inte titta i ögonen och säga med låg röst. nu gör du fel.

Gör du det med en labbe lägger han huvudet på sne och tittar på dej och frågar vad faan menar du nu.-

Namn: Anette.U
Datum: Måndag den 6 Oktober 2003 Kl: 13:31
Linda:En fråga:
Om det är okunskap,hur kommer det sig att så många kommer så långt på den typen av dressering och inlärning på /med sina hundar?MVH.

Namn: Linda
Datum: Måndag den 6 Oktober 2003 Kl: 10:20
En sak som förvånar mig är att det finns så många djupt hundintresserade människor som inte sätter sig in och moderna, vetenskapligt beprövade inlärningsmetoder. Gå kurser och vidareutbilda er, det gör människor på alla andra områden i sina liv (nästan). Dessutom är det kul! I vissa situationer kan hundspråk vara bra men det finns många inlärningssituationer där detta inte är tillämpbart. Ideér om dominans som huvudsaklig "naturlig inlärningsmetod" för varg och hund är vida spridd okunskap som tyvärr har utvecklats till någon slags allmän idé om hur hunden ska läras.

Namn: Lotta
Datum: Fredag den 3 Oktober 2003 Kl: 11:56
Och det är så mycket mer än att viffta på svansen. Man kan morra vid rätt tidpunkt. Visa vem som ska äta först ur matskålen (ja faktiskt!). Vem som ska gå ut först genom dörren. Stå på alla fyra över valpen till den visar sig undergiven. Ignorera hunden= visa sig dominant. mm mm.
Inte alls så svårt faktiskt. Det svåraste är nog att vara konsekvent.

Namn: Tina
Datum: Fredag den 3 Oktober 2003 Kl: 11:07
JK, den bjuder jag på ;-).
Lotta och Annette, problemet är väl att det är så rackarns svårt att prata tikspråk. Det är så mycket mer än att greppa över nosen eller nypas i örat. Jag har i alla fall väldiga problem med att röra på öronen, svansen etc.

Namn: Lotta
Datum: Fredag den 3 Oktober 2003 Kl: 08:31
Håller med dig Anette. För vi får väl tro att vi har lättare för att förstå och ta efter tikens/hundens kroppsspråk,än vad hundarna ha för att för stå vårat språk som oftast bara är verbalt. Eller på sin höjd stelt "svenskt" kroppsspråk.;)

Namn: Anette.U
Datum: Torsdag den 2 Oktober 2003 Kl: 21:18
Enklaste "sättet" att uppfostra/dressera hunden är väl ändå att göra som hundarna/tikarna själva gör,och som flesta kan väl instämma på att där skiljer det sig en hel del(från människor alltså...),eller hur?MVH.

Namn: JK
Datum: Torsdag den 2 Oktober 2003 Kl: 10:48
Tina, jag undrar om din sk.intelligenstest mer var avsedd för föraren än att mäta hundens intelligens? :)

Namn: Tina
Datum: Torsdag den 2 Oktober 2003 Kl: 10:20
Mike, det fungerar alldelse utmärkt.
Roar, det var väl snarare den positiva delen Linda menade. Hunden kan lära sig låta bli blomkrukorna på flera sätt. Det mest effektiva är att den själv inser att den inte ska gräva där. Minst effektivt är att man visar hunden handgripligen vad som gäller.
Jag kan ge ett exempel som jag upplevde helt nyligen. När jag ska lära in något nytt så försöker jag utnyttja min hunds naturliga beteende och väntar in att hon ska göra det jag vill att hon ska göra. Hon brukar lära sig blixtsnabbt förmodligen för att hon har fått tänka ut själv hur hon ska lösa problemet. Häromdagen utförde jag på skoj ett inteligenstest för hund där det ingick test av inlärningsförmågan. Man skulle dra hunden i kopplet till rätt position samtidigt som man sa komandoordet. Det tog otroligt lång tid och många upprepningar innan hon fatta vad jag menade. Jag blev rätt förvånad för det var en lätt övning och hon brukar fatta snabbt. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det var inlärningsmetoden som inte var effektiv.
Detta var en lång utläggning och stark avvikelse från ämnet men jag tycker det var intressant nu när vi diskuterar inlärningstekniker.

Namn: Mike
Datum: Onsdag den 1 Oktober 2003 Kl: 22:23
Eller vad säjs om att använda godis till inläring av rätt beteende vid barn.

Namn: Roar B
Datum: Onsdag den 1 Oktober 2003 Kl: 22:11
Jeg synes ikke det er likheter mellom innlærning av mennesker og hunder. En stor forskjell er at mennesket må ha en forklaring på hvorfor man skal gjøre ditt eller datt. Det behøver ikke hunden. Jeg mener derfor at man overhode ikke kan bruke samme innlæringsmetoder på hunden som man gjør på mennesker. Det er mulig at det er likheter i håndteringen av problemområder, men ikke i innlæringsmetoder. Skulle f eks aldri kunne ta min yngste sønn i nakken hvis han rører blomstene i vinduskarmen :-)

Namn: TML
Datum: Tisdag den 30 September 2003 Kl: 15:50
Linda -> Intressant att du säger det. Så fort man på minsta sätt jämför hundar med människor så blir det ett himla gnäll från garvade "förstå-sig-påare" att man förmänskligar hunden. Trevligt att du berättar att det trots allt finns många paralleller.


Namn: Linda
Datum: Tisdag den 30 September 2003 Kl: 10:58
A propos åtskillnad hund-människa så kan jag utifrån mina kunskaper som psykolog berätta att exakt samma inlärningsprinciper och metoder (tex kognitiv beteendeterapi och kognitiv psykoterapi) som är framgångsrika på människor också är det på hundar. Skillnden är mindre än många tror.

Linda

Namn: C&Z
Datum: Onsdag den 24 September 2003 Kl: 13:59
Jag har oxå en förväntansfull labbe. Kommer gärna med lite pip/gnäll vid markering på vatten... Fick tips av en domare på ett jaktprov att träna i grupp så att hon lär sig att allt som kastas inte är för just henne.. Tror mkt på detta faktiskt. Att hundarna får turas om att hämta dummisarna

Ett annat tips för att träna passivitet är att följa med på någons apporteringskurs. Detta gav resultat för oss iaf. Andra gången vi var där pep hon ingenting!

/Catrin

Namn: chivas
Datum: Tisdag den 23 September 2003 Kl: 14:43
Emla

Precis på spiken, förväntad situation. ett litet exempel, när jag tar fram klotången så lägger sej min yngsta hund på rygg och sticker upp alla tassar i luften för han vet att det obehagliga går över fortare om man gör rätt första gången. Sen att jag har haft ett helvete att komma dit är en annan sak. men tidig inlärning är alltid det bästa.

Namn: Emla
Datum: Tisdag den 23 September 2003 Kl: 12:29
Klarar hunden det i en miljö så behöver du inte träta vidare. Du skall avancera frammåt och göra nya utmaningar som stegras lite. Först kanske hunden måste lära sig att koppla av i en lugn miljö, sen ute på stan och sen osv osv. Lära sig att känna igen situationen och signaleran från föraren att det är passivitet som förväntas. Man kan få det till en rutinsak. Tänk t.ex. på en bruksplan där man kan få hundarna att inta passivitet i 5 minuter. Hundarna ligger kvar trots att andra hundar hoppar förbi och leker. En sak som inte skulle fungera "utanför momentet" Men där har de lärt sig vad som förväntas av de, det är inte lek eller arbete som förväntas och de kan släppa de tankarna. Jag vet att alla reser ragg bara man använder ordet bruksplan och säger att allt sådant skall förkastas. Men det handlar fortfarande om en inlärd sistuation och en förväntan både av hunden och av föraren. Många hundar kan t.ex. sitta passiva om de sitter fast i ett träd, men piper och lever rövare om de är i närheten av föraren. Förväntan - inlärd situation. Man kan vända på den...

Namn: TML
Datum: Tisdag den 23 September 2003 Kl: 11:17
Chivas -> OK...Jag har läst det du skrivit och du har rätt i det du säger. För mig är det just nu själva arbetspassiviteten som jag fokuserar på och det är väl det jag mest tänker på just nu. Men visst, alla passivitetsträning är av godo och man måste jobba långsiktigt och starta tidigt.

Namn: chivas
Datum: Måndag den 22 September 2003 Kl: 21:20
TML
Om du har läst mina inlägg om passivitetsträning så är det ETT sätt av flera att träna på.
Jag skrev även att man åker ut och sätter sej på marken och bara tittar på fågel.
Sen finns det andra sätt oxå som Focus skriver gör man fel åker man in i bilen sen blev det inget roligare den dagen.

Men grundfelet är att man inte har lagt ner tid när hunden var liten utan den har för stora förväntningar så fort husse eller matte tar på sej "skoj kläderna".

Jag hade med mej min första hund när den var valp på and jakt vid 9 veckors ålder och lät han sova på en filt när vi jagade.
Likaså på älgjakten samma år nerbäddade i sovsäck bara för att få vara med och lära sej olika situationer.
Det finns inga genvägar till passivitet utan det är att ta ALLA tillfällen som ges att träna detta. Åk till bruks och sitt och titta på dom andra, Det handlar inte bara att kunna vara lugn när det smäller det handlar om att vara lugn i alla situationer när man inte behöver jobba.

Ett annat mycket bra sätt att se var man har sin hund är att åka på en utställning nåt mer stressande för en ovan hund finns inte. Slappnar dom av där då har man lyckats.

Sen ska man inte sticka under stol med att vissa hundar aldrig klarar av att sitt still och vara tysta, men då är det mer genetiskt betingat och då är det bökigare att träna bort.


Namn: Focus
Datum: Måndag den 22 September 2003 Kl: 20:16
Jag har en lab-hanne som nu är 5 år. En renodlad jaktlabbe med enbart jaktmeriter i stamträdet. Jag säger inte att det funkar på alla men det gjorde det på honom. Numera lyfter han inte ett ögonbryn förrän jag gett klartecken till att arbeta. Ring din uppfödare annars eller SSRK så kanske de kan hjälpa dig.

Namn: Malin
Datum: Måndag den 22 September 2003 Kl: 20:09
Focus
Undrar bara, du har inget annat tips. Jag bor i stan och har också en överenergisk hund som piper/ylar så fort vi kommer ut i skogen. Eftersom jag får köra ca 3 mil för att kunna träna vill man inte direkt kasta in hunden och köra hem igen. Vad har du för hund?

Namn: Focus
Datum: Måndag den 22 September 2003 Kl: 19:57
Jag har gjort så att när min hund piper åker han in i bilen. Får inte vara med och träna. Väntar därefter några minuter och tar ut honom igen. Piper han då är det samma procedur igen. Detta har hjälpt. Han är pipfri nu. Men det är krävande av husse eller matte att kunna stå emot att inte träna när man väl är i skogen.

Namn: TML
Datum: Måndag den 22 September 2003 Kl: 18:30
Chivas -> Passivitetsträna genom att sitta på en bänk i parken? Nu får du väl ändå ge dig.
Man kommer knappast i närheten av den graden av förväntan som genom att se andra hundar arbeta. Det vore väl sjutton om jycken inte klarar av att se en gubbe med en pudel promenera förbi. I parken vill hunden vara social med andra hundar, ute på jakten så vill den arbeta. En klar skillnad!

Namn: chivas
Datum: Måndag den 22 September 2003 Kl: 16:10
Det vet jag inte faktiskt men det är skönt att kunna ha en hund som kan gå över stan lungt och fint utan att gå i taket av alla intryck på stan.

Och det finns inga genvägar till passivitetsträning.
Det tar tid väldigt mycket tid, men det är väldigt skönt när det funkar på allvar sen.

Allting är inte jakt den del som man jagar är egentligen väldigt liten del om man ser på ett helt år.

Att ha en hund som kan koppla av i alla olika situationer är alltid en fördel. Tex så är det lättare att komma hem till tant Agda när du har en hund som kan sova lungt o stilla under släktmiddagen istället för att riva huset efter Agdas katt.

Namn: Tina
Datum: Måndag den 22 September 2003 Kl: 15:47
Jo det är klart, retningen från andra hundar finns inte när man spårar. Men jag känner igen beteendet i bilen.
Det får bli passivitetsträning då istället. Finns nog inga genvägar där.
Det här med att man passivitetstränar i andra miljöer, hur påverkar det passiviteten vid apporteringen? Jag menar om jag sitter på en bänk i centrum så har inte hunden någon förväntning på att jobba.

Namn: chivas
Datum: Måndag den 22 September 2003 Kl: 14:49
Normalt brukar inte andra hundar följa med när en hund spårar så då sitter ju övriga hundar i bilen eller liknande.

Namn: TML
Datum: Måndag den 22 September 2003 Kl: 14:27
Tina -> Hur fungerar det när din hund måste vara passiv när andra hundar spårar?

Namn: Tina
Datum: Måndag den 22 September 2003 Kl: 14:00
Jag har en labrador som börjar skutta omkring redan när ryggsäcken kommer fram. När vi sedan svänger in i skogen där vi ska träna så tjuter hon av upphetsning. Ni kan gissa hur hon är när vi väl ska sätta igång och träna. Jag har funderingar på att åka dit och bara promenera, kanske köra lite lydnad. Också att åka dit på våra träningskvällar och låte henne titta när dom andra jobbar. Samtidigt känns det lite tråkigt då vi inte tränar tillsammans så ofta så man vill ju utnyttja tillfället.
Hon var likadan med spåret i början men nu efter att vi spårar regelbundet så har hon lugnat sig. Undar om man inte kan resonera på samma sätt med apporteringen. Det blir så naturligt och hunden vet att den kommer att få jobba förr eller senare.
Rätt tänkt eller helt galet?

Namn: chivas
Datum: Söndag den 21 September 2003 Kl: 12:04
Gå ut och träna passivitet i ensamhet. Man måste börja nånstans. Gå på stan sitt i skogen det finns massor av ställen där man kan träna detta.

Det är det absolut viktigaste att hunden är tyst vid jakt och att den inte hoppar runt,
Om inte hunden är tyst och stilla så blir det inget skjutet och inget apporterat.

Den stora missen dom flesta gör är att man börjar med apporteringen för tidigt och skiter i passiviteten. Gör tvärtom. Ta med hunden ut tidigt i unga år och låt den bara vara med. Då lär den sej att man ska koppla av när inget händer.

Namn: Anne
Datum: Söndag den 21 September 2003 Kl: 11:19
Bengt Rödseth menar att en hund som gnäller (stress) när den ser andra hundar arbeta har en inlärd förväntan på att få arbeta. Det är nog sant. Hunden ska vara passiv tills den stänger av intresset även om det tar en hel dag. Men...var hittar man grupper som tränar en hel dag? Det är svårt att hitta träningsgrupper över huvud taget. För det mesta tränar mna ju ensam!!

Namn: Fred
Datum: Lördag den 20 September 2003 Kl: 22:53
Haller helt med chivas i hans senaste inlagg.

Ta med hunden till traningen men hall honom avsides istallet for deltagande. Blir han allt for upphetsad sa tycker jag att du antingen skall avbryta alternativt avleda hans uppmarksamhet med exempelvis lydnad- eller inkallningsovningar. Att timme efter timme fortsatta att

Namn: chivas
Datum: Lördag den 20 September 2003 Kl: 21:19
TML
Det finns ett svenskt talesätt som heter lagom är bäst.
Om du tränar tills han veknar vilket jag inte tror hunden gör så blir det bara sämre i slutändan. Du får en hund som vet att nu ska vi jobba och kommer att bli totalt överenergisk om den inte får jobba.
Nej satsa lite tid på passivitet det kommer du vinna på.
Om du är på en andjakt så rammlar det inte ner ankor hela tiden och en hund som inte kan vara still på ett andpass får bara följa med en gång.

Namn: jägaren
Datum: Lördag den 20 September 2003 Kl: 19:49
Ok. Hur låg hunden till vad gäller dåd, skärpa och hårdhet.

Namn: TML
Datum: Lördag den 20 September 2003 Kl: 19:45
Ny delfråga: Om jag tränar min labrador mer regelbundet och oftare, kan jag på det sättet få ner hans överentusiasm?

Förstå mig rätt: Hans uthållighet och sökförmåga är i världsklass (ja, i och för sig har jag nu fått i mig två glass vin ;-)), dvs näsan används exemplariskt men han har lite svårt att kontrollera sin upphetsning. Idag gnällde han bara "lite" medan en annan hund jobbade, blev sedan tyst men när jag skickade honom så gav han i från sig ett hörbart tjut i ren glädje samtidigt som han försvann som en raket. Försökte blåsa stopp vid stubben där jag tänkt att skicka honom åt vänster för att hämta en duva, men det örat hörde han inte på. I och för sig slog han en "griseknorr" och fixade biffen själv, men det var kanappast min dirgering han lyssnade på. Alldelse för het skulle man kunna säga!

Min tanke var att träna så himla ofta att han tycker det börjar bli lite tråkigt. Resonerar jag helt uppåt väggarna?

Namn: Melker
Datum: Lördag den 20 September 2003 Kl: 17:11
Hunden agerade precis som jag beskrev i mitt förra inlägg.

Dvs full fart, höll koll på allt både på och utanför testbanan, engagerade sig koncentrerat vid bemötande av hot och avreagerade snabbt.

Namn: jägaren
Datum: Lördag den 20 September 2003 Kl: 16:55
Det var inte någon genomgång av hundars mentala egenskaper jag var ute efter. Jag var mest intresserad av att veta hur din hund med dessa egenskaper agerade och hur domaren motiverade hundens agerande under testet. Helst kring bedömningen av egenskaperna mkt. livlig och nerfast.

Namn: Melker
Datum: Lördag den 20 September 2003 Kl: 11:23
Jägaren,

Vid mentaltestet får hunden gå igenom en bana där den utsätts för olika typer av provokationer. Mentaltestaren (Barbro Börjesson i mitt fall) bedömer hundens mentala egenskaper utifrån hundens agerande under testet. Testsituationerna är relativt tillspetsade så alla hundar får flera tillfällen att visa både aggressivitet och rädsla.

Temperament definieras som anpassningsförmåga och nyfikenhet. Bedömningen "mycket livlig" förklaras som att hunden pga nyfikenhet ofta störs av omgivningen. Steget över kallas "impulsiv" som innebär att hunden oavbrutet växlar aktivitet.

Nervkonstitution definieras som grundstressnivå, koncentrations- och avreaktionsförmåga. Nervösa hundar blir oroliga och splittrade, har svårt att avreagera och kan blockeras. Nervfasta och relativt nervfasta hundar agerar frimodigt, samlat och koncentrerat samt avreagerar snabbt efter t ex ett aggresivt utfall mot ett hot.

Som Du ser är det inte helt enkelt för en lekman i normala situationer att avgöra om hundens beteende beror på temperament eller nervkonstitution. Ta t ex en hund som far runt väl mycket inomhus och av de flesta upplevs som stressad. Är den hunden nervös eller mycket livlig?

På Din nästa fråga blir svaret nej. Hunden har inte alltid varit lätt att stoppa i flog. I början innan vi var "färdiga" med uppflogsträningen drog han gladeligen efter med fullt skall och kunde vara borta 20 min. Däremot har han alltid varit kommunicerbar i fågelsituationer och det har gått lätt att få honom lugn i flog.

Namn: Fred
Datum: Lördag den 20 September 2003 Kl: 04:52
"Vad säger ni om min gamla pärla då?"

- Jag sager ingenting annat an att det ar bra att du funnit din hunds goda egenskaper ;).

Det finns en oandlig mangd hundar som ratas av "eliten" p.g.av forutfattade meningar men som visat sig fungera ypperligt tillsammans med en forare som har formaga att lasa sin hund och jobbar efter hundens forutsattningar.

mvh/Fred

Namn: Emla
Datum: Lördag den 20 September 2003 Kl: 00:53
Vad säger ni om min gamla pärla då? Väldigt dåligt nervkonstitution och livligt temprament. ;D Inget att gå på jaktprov med, men fungerar perfekt när hon får gå som ensam apportör och jobba riktigt hårt. Skall tillägga att hon är tränad med "kasta-aportera"-metoden under hela sitt första år! De fem första åren var jag trackaserad av uppfödaren som tyckte att jag var för lite bestämd med henne och det var därför hon knallade och skrek (ja hon piper inte lite försynt...) Men jag insåg att hon var så stressad att inga korrigeringar i världen nådde fram till hennes medvetande. Men det har varit en jäkligt rolig hund att ha med ändå...

Namn: jägaren
Datum: Fredag den 19 September 2003 Kl: 23:04
Melker: Av ren nyfikenhet så undrar jag hur mentaltestdomaren motiverade att din hund hade mycket livligt temperament och var "stabil" i nervkonstitutionen. Har hunden alltid varit lätt att stoppa i uppflog ?

Namn: Melker
Datum: Fredag den 19 September 2003 Kl: 13:34
En liten fråga bara:

Vad kallar fd Fågeljägaren sig nu?
Jag antar att Du inte är samma person som fageljagarn och fageljagarn2 som skrivit en del i tråden Ripjakt?!

Jag tror f ö Fred är inne på rätt spår när han gör skillnad på varför hunden gnäller.

Jag har själv en vorsteh som i mentaltest bedömdes ha stabil nervkonstitution och mycket livligt temperament. Jag har i ett par omgångar försökt med passivitetsövningar i 8-10 timmar utan att märka den minsta skillnad på hunden. Min amatöranalys blev att eftersom hunden har så stabila nerver stressade den inte upp sig nämnvärt och blev därför mycket svår att få att tröttna och tappa intresset.

På plussidan hamnar dock att eftersom hunden i princip aldrig blir speciellt stressad så är det enkelt att få stopp på honom i flog.

Jag har även testat den orekommenderade metoden att låta hunden hämta varannan apport med gott resultat. När hunden aldrig fick hämta var han lite pipig efter 8 timmar. Däremot när han fick hämta varannan koncentrerade han sig hela tiden och var tyst. Det var sedan lätt att utöka till var 3:e, 4:e och 5:e apport. Slutresultatet är en hund som efter att ha hämtat en apport kan sitta tyst en hel andjakt.

Namn: fd.fågeljägaren
Datum: Fredag den 19 September 2003 Kl: 12:43
helt,ok från min sida Bengt

Namn: Bengt Rödseth
Datum: Torsdag den 18 September 2003 Kl: 21:35
Fageljagaren! Det var inte lätt att se men klicka på min adress så förstår du!
Bengt

Namn: Bengt Rödseth
Datum: Torsdag den 18 September 2003 Kl: 21:31
Tillbaks från fjällen med ro i själen!
Du som använder sign. fageljagaren har du något emot att byta? Som du ser kan det blandas ihop med mitt kennelnamn.
Angående gnäll: Mitt svar är stress. Tycker att ni gör om hunden till en mänsklig varelse. Avundsjuk med flera mänskliga egenskaper.
Hunden som gnäller har inlärd förväntan på att arbeta (stress)när den ser de andra hundarna. Metoden att låta den hämta varannan gång är rena dynamiten. Stress belönad med arbete gång på gång. Nej låt den passiv se de andra hundarna arbeta och sluta inte denna träning förrän den stänger av intresset. Kan ta en hel lång dag.
Visst är detta kopplat till nerverna, jaktlust och temperament men träningen skall alltid anpassas efter respektive individs egenskaper.

Namn: Fred
Datum: Torsdag den 18 September 2003 Kl: 21:28
Jag tankte gnallde och skrev skallde....ett skrivfel fran min sida alltsa;).

Men jag haller inte med dig i ditt antagande i ovrigt (salunda du inte sjalv skrev fel)?

Det ar inte sa att hundgnall "nastan" till 100% bestar pa grund av svaga nerver, deremot sa gnaller nastan alla nervsvaga hundar. Det gor aven manga hogt tempererade hundar trots att de ar nervfasta fast da av andra orsaker som jag papekade i tidigare inlagg.

Det ar ocksa precis sa som chivas sa helt mojligt att hunden ibland ar omedvetande om att den gnaller/piper, sarskillt hos hogt tempererade hundar, da handlar det om en ren overslagshandling (ungefar pa samma satt som vissa manniskor borjar bita pa naglarna).

Namn: fågeljägaren
Datum: Torsdag den 18 September 2003 Kl: 18:57
Det var väl gnälliga hundar vi diskuterade, skällande är något helt annat? Skällande kan bero på kombinationen av helt andra egenskaper och situationer.
Jag hävdar fortfarande att hundar som gnäller i för dem upphetsande situationer så beror det nästan till 100% på nervkonstitutionen.

Namn: Fred
Datum: Torsdag den 18 September 2003 Kl: 01:45
TML

Nej "Nervig" och "Tempererad" ar absolut inte samma sak, en nervig hund piper av oro och en tempererad hund piper av forvantan helt olika orsaker men for det manskliga ogat samma beteende. Vilken typ din labbe ar kan jag inte svara pa forrans jag sett honom, for att skilja nerver och temperament at kravs det att man tillfalligt satter hunden under stress....men om han visar stark motivation nar det ar "hans tur" sa skulle jag tippa pa att du har en hogt tempererad hund. Da lar du knappast fa vack pa pipandet genom inlarning men du kan sakert fa framgangar genom att avbryta hans koncentration med att knabojja bredvid och uppmarksamma honom pa dig sjalv istallet for handelsen han ar exalterad av.

-----------------

fageljagaren

Ja du har ratt i att en hund med bade temperament och stadiga nerver inte skaller, har jag sagt nagot annorlunda?

Vad jag sa var att hundar som domineras av antingen nerver eller temperament ofta skaller, i det forsta fallet av oro och i det andra fallet av iver.

Alla hundar har saval temperament, dadkraft, nerver och skarpa, en exakt ballans av dessa egenskaper ger oss den perfekta hunden. Men nu ar det sa att ytterst fa hundar innehar denna "perfekta" ballans och da ar det upp till foraren att ta vara pa de egenskaper som just dennes hund domineras av.
Har man en hogt tempererad hund med valdigt stadiga nerver sa behover man dock inte oroa sig da man har en tyst hund.
Har man daremot en pipig hund sa kan det vara av intresse att ta reda pa varfor hunden piper. Och enligt min erfarenhet sa beror pipandet i stort sett alltid pa antingen nerverna eller Temperamentet.
Konstigare an sa ar det inte.

mvh/Fred



Namn: chivas
Datum: Onsdag den 17 September 2003 Kl: 21:05
Det kan även vara så att han gnäller utan att veta om det.
Man får skilja på gnäll och gnäll. Jag tror har är avundsjuk så att säga att inte han ¨får hämta allt som finns att hämta.
Det kan vara ärftligt från föräldrarna oxå. Min yngsta hund gnällde en del när han var yngre men det är bort tränat genom passivitets träning och nonchalans av honom från mej.

När han gnällde så nollade jag honom han var luft så att säga men när han var tyst så berömde jag.

Namn: fågeljägaren
Datum: Onsdag den 17 September 2003 Kl: 19:23
Det går inte att dra såna slutsatser som FRED gjort vad gäller nerver och temperament hos en hund. En hund med livligt temperament men med relativt stadiga nerver gnäller inte men en hund med "dåliga nerver" och livligt temperament mest troligt gnäller och stressar (gnäll=stressbeteende=nervös). Sedan beror det även på graden av nervositet (nervkonstitution) och graden av livlighet (temperament) hur hunden reagerar i stressiga, upphetsande situationer. Med andra ord det är INTE det "normalhöga" temperamentet som gör att en hund har felbeteenden det är den "dåliga" nervkonstitutionen.

Namn: TML
Datum: Onsdag den 17 September 2003 Kl: 17:10
Fred -> Det låter intressant. Men jag förstår nog inte riktigt skillnaden mellan dessa typer. Kan du förklara lite närmare? "Tempererad" och "nervig" är väl samma sak?

Min labrador gnyr när han ser andra jobba under vattenapportering. När det blir hans tur skjuter han iväg, mycket motiverad minst sagt. Vilken typ är han?

Namn: Fred
Datum: Onsdag den 17 September 2003 Kl: 16:50
Det finns i stort sett bara tva sorters hundar som gnaller-piper. Den forsta ar hundar med med hoga nerver och den andra hundar med hogt temperament, och det ar ytterst svart aven for hundkunniga manniskor att alltid lyckas skilja dessa at da de i mang och mycket har ett snarlikt beteende i situationer de upplever som smatt stressande.

En "nervig" hund kan "byggas upp" till storre talamod eller rent av vaxa in i en tryggare roll av sig sjalv.
En tempererad hund daremot ar inte sa mycket att gora nagot at, hans laggning gor att han formodligen kommer att fortsatta pipa och gnalla vad du an tar dig for och han ar formodligen aven helt ovetande om att han ens piper.
Nackdelen med pipandet i det fallet har du dock igen nar arbetet val paborjas, hogt tempererade hundar uppvisar nastan alltid en enorm arbetsgladje och uthallighet.

mvh/Fred

Namn: TML
Datum: Måndag den 15 September 2003 Kl: 13:02
Javisst, de har säkerligen med tiden lärt sig inse att det blir deras tur för eller senare.

Namn: chivas
Datum: Måndag den 15 September 2003 Kl: 12:45
Japp dom har fått passivitetsträning så det räcker till din med :)

Men 4000 fågel har oxå apporterats så det har gett resultat att ha hundar som kan sitta still och vara tysta

Namn: TML
Datum: Måndag den 15 September 2003 Kl: 12:39
Chivas skrev: "...Sen kanske det kom en and som jag då bommade..."
________________________________________________

Din hund måste fått mycket passivitetsträning! ;-)

(bara skojar!)

Namn: chivas
Datum: Måndag den 15 September 2003 Kl: 09:56
Det jag gjorde för att befästa passiviteten var att ta med dom ut på andpassen sitta i timmar innan skymningen och bara vänta. Sen kanske det kom en and som jag då bommade sen gick vi hem.
Det blev inte roligare den dagen än att titta på solnedgången.

När en hund gnäller eller piper så är det nonchalans som gäller.

Namn: TML
Datum: Måndag den 15 September 2003 Kl: 09:55
Anne-> Jag tror att det blir omständigt. Bättre då lära hunden att koppla av, trots aktiva hundar omkring.

Namn: Anne
Datum: Söndag den 14 September 2003 Kl: 20:08
Tror ni att man skulle kunna lära in ett kommando, t.ex "låt bli" eller liknande när det inte är dags för hunden att jobba. Om hunden aldrig fått jobba efter detta kommando måste det väl bli befäst och hunden bli tyst?

Namn: TML
Datum: Söndag den 14 September 2003 Kl: 12:17
Citat från Chivas -> "....Jag tror du har gjort ett lite klassikt fel du har inte tränat i grupp med andra, där lär dom sej att det finns andra hundar som oxå vill hämta saker......"
___________________________________________________

Japp så sant, alldeles för lite i varje fall! Att lära sig tekniken fungerar fint ensam. Hunden är tyst pga av att han vet att han alltid får jobba. Kör jag passivitetsräning ensam med honom har han kommit på att det i och för sig känns otåligt men att han håller sig relativt lugn. Ibland har han t.o.m. med lagt sig ner på sidan i väntan på att dummiesarna skall sluta flyga över honom! ;-)

Men han kan inte låta bli att slippa ifrån sig ett smått gnyende när andra vattenapporterar. Antagligen är retning så stor för en vattenhund men det måste säkert också bero på att han tror att någon tar ifrån honom hans roliga. Jag är med på att det är nyttigt att låta honom titta på men frågan är om det inte sedan skulle vara nyttigt att ta med en hundkompis vid vattenbrynet och där de otåliga hundarna får ta varannan apport var.

På dett sätt behöver det inte vänta så länge innan det blir deras tur och blir lättare att vänta. När detta går bra kan man gå över till två i rad per hund och sedan till fyra osv. Alternativt ha fler hundar som står på tur.

Vad sägs om det?

Namn: chivas
Datum: Torsdag den 11 September 2003 Kl: 20:04
Att få en labbe att apportera är inte svårt det sitter i generna, men att få en hund att sitta still och hålla käften kan vara en övermänskligt jobb.
Ta med hunden ut i alla tänkbara situationer tex på stan under rusningstrafik. Sätt hunden och sitt tills han kopplar av.
Jag tror du har gjort ett lite klassikt fel du har inte tränat i grupp med andra, där lär dom sej att det finns andra hundar som oxå vill hämta saker.

Låt hunden vara med och framförallt låt honom inte vinna.
En dag kanske ni går till skjutbanan och bara sitter där sen går ni hem, nästa dag på stan och tittar på folk.
Man får hitta på olika situationer och till slut lär dom sej att koppla av för det händer ju inget skoj alls.

Namn: TML
Datum: Torsdag den 11 September 2003 Kl: 15:44
Han är 2,5 år.

Ja, det lutar åt att jag får öka på den passiva träningen rejält.

Namn: chivas
Datum: Onsdag den 10 September 2003 Kl: 23:03
Hur gammal är hunden?
ibland kan det växa bort med åren annars är det bara att nonchalera honom så han lär sej att det inte är alltid hans tur.
Jag lägger alltid ner massor av tid på passivitetsträning på hunden i unga år. det vinner man i slutänden

Namn: TML
Datum: Onsdag den 10 September 2003 Kl: 18:10
Tilläga där att när jag passivitetstränar med att slänga dummys omkring honom och skjuta med apportkastaren går det jättebra. Tyst och fin!

Han blir helt enkelt avundsjuk på att se de andra hundarna arbeta.


Namn: TML
Datum: Onsdag den 10 September 2003 Kl: 18:05

Hur tränar man bort otålighet i form av pip-och gnäll? Hunden skall alltså klara av att sitt tyst och vänta medan annan hund arbetar. Jag tränar ganska ofta själv med min labrador. Han låter i och för sig inte högt men gnyr märkbart. Beror det enbart på att han inte vant sig med att se andra jobba?

  << tillbaka
EftersöksService: 798    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida