Log in
 Hundägandet...  
Namn: Sören
Datum: Torsdag den 25 September 2003 Kl: 15:55
Vem är Claudiano som skriver exakt vad JK skrev för ett år sedan i denna tråd??????? Jag fattar inget!

Men jag instämmer i åsikterna, jag känner faktiskt till två HundJesusar, bägge herrar. Bra om inte nybörjare blir lärjungar hos dem utan att fundera igenom deras lära.

Namn: i-b
Datum: Torsdag den 25 September 2003 Kl: 12:53
Hej!
kanon bra skriviet!
Och så vanligt förekommande.

hundjesus var bra :-))) kunde inte beskrivas bättre!

Namn: Anette.U
Datum: Onsdag den 24 September 2003 Kl: 20:20
Bra skrivet JK!MVH.

Namn: Claudiano
Datum: Onsdag den 24 September 2003 Kl: 10:21
En liten passus som är helt min egen uppfattning,
och som ännu inte är vetenskapligt belagd :)
Hunden är ett levande väsen, och som alla vid det här laget vet,
så nedärvs en del, och den del tillförs från miljö & erfarenhet.
När vi idag köper en hund för ett, eller flera ändamål,
så är det oftast INTE i egenskap av yrkesutövare/yrkesjägare etc,
utan som privatperson, & som ett rent fritids intresse.
Visst, några köper hunden för att kunna avla vidare (uppfödaren),
men som sagt de flesta har hundägandet som ett fritids-intresse.
Hundägandet är inte heller lika lätt som när man köper ett ”dött” ting eller någon pryl som inte fungerar som går att slänga bort och köpa nytt om det inte fungerar eftersom de flesta knyter starka känslomässiga band sin sin hund.
När man då äntligen lyckats välja ut en valp, efter säkert många goda råd från kompisar avelsråd, hundtränare,uppfödare m.fl.... en hund som man tror ska passa och kunna bli bra på det jag vill, så är det förstås en massa arbete och träning som kanske tar ett, eller två år innan man för första gången tror sig
vara färdig för ex.vis start på ett jaktprov.
Det är oftast nu, och ev. tidigare (kurser-träning) som man kommer i kontakt med en massa olika människor med olika hundar med varierande framgångar,
en del kan allt, och är fullärda efter kort tid, och börjar snabbt och villigt
att lära ut sina ”kunskaper”..de flesta heter visst Messersmith i efternamn:)
Detta är ett stadie som vi alla tycks passera under vår ”hundägarkarriär”.
(några befinner sig där längre än andra)
Vissa man stöter på är helt gröna och håller oftast en låg profil.
Sen kommer annan kategori av hundägare, det är de som hållit på i många år,
och kanske är inne på sin tredje, fjärde eller femte hund med blandade framgångar, oftast jagar de regelbundet med sin hund/ar dvs. använder dem praktiskt till eftersök, stöthund och som småviltsapportör.
Men det viktigaste är att huvuddelen av dessa hundägare har skaffat sig en ödmjukhet både inför sig själv och inför andra hundägare och dess hundar eftersom de insett hur komplext det hela är, både hundar och dess ägare.
Vem ska man då ta råd och tips av?
Egentligen så har alla något att tillföra!
Problemen uppstår när man själv inte klarar av att ”sila” informationen
och vågar ifrågasätta alla de ”goda” råd man får!
Mest farligt är det när någon dyker i egenskap av en ”hundJesus” som med sin verbal förmåga och påstådda ”forskarinsats” söker sina ”lärljungar” bland lätt-ledda och lättpåverkade individer. Då blir EN människas uppfattning lätt till ”religion” för dessa individer....
Nu ska man inte förakta någon som har vilja att tillföra något nytt, eller har ett annat synsätt på saker & ting, men det ligger minst lika mycket, om inte mer ansvar på denna personen att också kunna vara objektiv och ifrågasättande
till sin egen uppfattning när den förmedlas till andra.


Namn: Skipper
Datum: Lördag den 26 Oktober 2002 Kl: 21:49
Bra skrivet JK! På pricken rätt.

Namn: Husse
Datum: Torsdag den 24 Oktober 2002 Kl: 19:39
På pricken JK !

Jag skjuter in en liten fundering från min sida med:

Vi "hundfolk" är ju att betrakta som lite knepiga.
"Quer" på engelska ( stavningen ?) är ett bra uttryck..

Alltså - det är "kriget" som kommer om någon snackar illa om din hund, eller hur ?
En jämförelse :

Om våra barn av någon anledning inte fungerar fullt ut ( 100% ) i skolan, så accepterar de flesta av oss att barnet ifråga har lite svårt med matematiken, engelska, den dumma läraren i ett specifikt ämne osv osv. Om barnet inte är fullt ut så socialt fungerande på alla plan som vi själva så accepterar vi även detta faktum. "Han/hon har alltid varit så blyg".. etc etc.
Vi älskat ju dem ändå ! Precis som dom är..

Men när någon talar om för dig att DIN hund brister på någon punkt, har alldeles för lite eller mkt av en egenskap etc, DÅ J - AR !!!
VAD får oss att bete oss på detta vis. Ett barns brister eller svagheter kan vi klara av att leva med, men "inte fan har min hund något fel" !!

Jag förstummas och häpnas över de känslor som alldeles tydligt går att läsa mellan raderna i många insändare.
Jag är den förste att skriva under på att det är en enorm frustration att få höra av någon annan att hunden inte fungerar fullt ut. Oavsett anledning är det ju din bäste vän som "nergraderas".. Sekundärt även du själv eftersom du är den som format hunden till det den är.
Precis som med barnen ..?

Att acceptera hundens brister är mycket, mycket svårt. Men jag tror när man väl har kommit över första smällen så kommer man till insikt om att den hund man hade i bilen med sig till "det-där-förbannade-jaktprovet-man-åkte-på,-med-den-där-förbannat-dåliga-domaren" är precis samma underbara hund som man har med sig hem igen !

Att det finns föräldrar som skyller på läraren/skolan när barnet i själva verket exempelvis har dyslexi är ju förstås en annan sak... ( apropå jämförelser.)

Häls Husse

Namn: Barbro
Datum: Torsdag den 24 Oktober 2002 Kl: 11:03
Så rätt du har JK! Jag har själv nu haft mitt livs första hund i dryga 2 år. Under denna tid har jag konstant träffat på "hundexperter" överalt som tycker och anser sig kunna så himla mycket om allt vad gäller hundar. Vartefter tiden gått som hundägare och jag mognat in i rollen och vartefter vi "avverkat" diverse kurser tillsammans och en hel del literatur, så inser jag det där klassiska att: så kallade goda råd slänger folk kring sig som floskler - då de är gratis att ge - för att de själva ska framså i så god dager som möjligt.

Lita till din egen förmåga och var MYCKET kritisk till alla så kallade goda råd om du är i tagen att skaffa hund eller nyligen gjort det! Lita till uppfödaren då han/hon (normalt) vill din valps bästa och har god erfarenhet av rasen du valt men annars var MYCKET skeptisk till alla dessa "välmenande" goda råd du får/kommer att få!

Namn: JK
Datum: Torsdag den 24 Oktober 2002 Kl: 08:52

En liten passus som är helt min egen uppfattning,
och som ännu inte är vetenskapligt belagd :)
Hunden är ett levande väsen, och som alla vid det här laget vet,
så nedärvs en del, och den del tillförs från miljö & erfarenhet.
När vi idag köper en hund för ett, eller flera ändamål,
så är det oftast INTE i egenskap av yrkesutövare/yrkesjägare etc,
utan som privatperson, & som ett rent fritids intresse.
Visst, några köper hunden för att kunna avla vidare (uppfödaren),
men som sagt de flesta har hundägandet som ett fritids-intresse.
Hundägandet är inte heller lika lätt som när man köper ett ”dött” ting eller någon pryl som inte fungerar som går att slänga bort och köpa nytt om det inte fungerar eftersom de flesta knyter starka känslomässiga band sin sin hund.
När man då äntligen lyckats välja ut en valp, efter säkert många goda råd från kompisar avelsråd, hundtränare,uppfödare m.fl.... en hund som man tror ska passa och kunna bli bra på det jag vill, så är det förstås en massa arbete och träning som kanske tar ett, eller två år innan man för första gången tror sig
vara färdig för ex.vis start på ett jaktprov.
Det är oftast nu, och ev. tidigare (kurser-träning) som man kommer i kontakt med en massa olika människor med olika hundar med varierande framgångar,
en del kan allt, och är fullärda efter kort tid, och börjar snabbt och villigt
att lära ut sina ”kunskaper”..de flesta heter visst Messersmith i efternamn:)
Detta är ett stadie som vi alla tycks passera under vår ”hundägarkarriär”.
(några befinner sig där längre än andra)
Vissa man stöter på är helt gröna och håller oftast en låg profil.
Sen kommer annan kategori av hundägare, det är de som hållit på i många år,
och kanske är inne på sin tredje, fjärde eller femte hund med blandade framgångar, oftast jagar de regelbundet med sin hund/ar dvs. använder dem praktiskt till eftersök, stöthund och som småviltsapportör.
Men det viktigaste är att huvuddelen av dessa hundägare har skaffat sig en ödmjukhet både inför sig själv och inför andra hundägare och dess hundar eftersom de insett hur komplext det hela är, både hundar och dess ägare.
Vem ska man då ta råd och tips av?
Egentligen så har alla något att tillföra!
Problemen uppstår när man själv inte klarar av att ”sila” informationen
och vågar ifrågasätta alla de ”goda” råd man får!
Mest farligt är det när någon dyker i egenskap av en ”hundJesus” som med sin verbal förmåga och påstådda ”forskarinsats” söker sina ”lärljungar” bland lätt-ledda och lättpåverkade individer. Då blir EN människas uppfattning lätt till ”religion” för dessa individer....
Nu ska man inte förakta någon som har vilja att tillföra något nytt, eller har ett annat synsätt på saker & ting, men det ligger minst lika mycket, om inte mer ansvar på denna personen att också kunna vara objektiv och ifrågasättande
till sin egen uppfattning när den förmedlas till andra.


Hundägandet är komplext, speciellt då relationerna till andra hundägare och
dess uppfattning.
Mitt tips till alla ”nya” hundägare är att ta mot all information du får och kan komma över, men var kritisk och ifrågasättande, låt din egen hjärna och hjärta avgöra hur DU ska fostra och träna din hund.
Går du kurser, så gör det hos etablerade och organiserade personer.
Hundägandet är ingen tävling på liv och död, utan snarare ett fritidsintresse där man kan få många nya vänner, men också många nya ovänner:)

  << tillbaka
EftersöksService: 798    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida