Log in
 AntistressIII...  
Namn: Jessica
Datum: Torsdag den 26 Juni 2003 Kl: 08:17
Christoffer,

öka svårighetsgraden så minskar tempot.
Använder du blod (det antar jag) så använd mindre blod och längre mellan "dropparna". Låt spåret få ligga mer än 5 timmar innan du går det.
Jag har själv samma problem med min hund, och jag tänkte inte träna fler spår nu innan vi har klarat anlagsklassen. Sedan tänker jag öka svårighetsgraden och så småningom tävla i öppen klass.

Lycka till!

Namn: Christoffer
Datum: Onsdag den 25 Juni 2003 Kl: 14:05
Jag heter Christoffer och har en fråga. Hoppas någon kan svara. Jag har en Labrador retriever som är 1.5 år.
Jag håller på att träna viltspår, rådjur framför allt. Problemet är att han vill gå för snabbt fram i spåret.
Har någon några bra tips för att få ner hastigheten ?

Mvh Christoffer

Namn: Märta Viberg
Datum: Lördag den 28 September 2002 Kl: 11:09
Hej Roger,

Märta: När man kommer hem vill han självklart hälsa och så, och han springer och lägger sig på rygg så att man ska klappa honom på magen, och han pussas massor osv.
ROGER: Han hälsar på ett normalt sätt, även om det verkar vara lite väl mycket passiv underkastelse.
MÄRTA: Något jag kom på är att han hälsar olika på olika familjemedlemmar. Pappa t.ex. har låtit Charlie hoppa, så på honom hoppar han alltid när han ska hälsa.

Märta: Men han gillar inte om man kommer för nära. Det visar han rätt tydligt genom att sätta upp en tass som stopp.
När man sitter och äter går han ibland runt till alla runt bordet och puffar en under armen för att han vill bli klappad, men han gillar som sagt inte när man kommer för nära utan visar då, ibland med båda tassarna att man ska hålla avståndet...
ROGER: Det kommer du att ta/få reda på varför han inte så gärna vill ha nära kroppskontakt.
MÄRTA: Igår natt när jag kom hem la sig jag och min pojkvän på golvet och gosade länge med Charlie. Man märker att han gillar att någon pysslar om honom, men han tycker nog även att det är lite läskigt att vara så nära. Han lägger bak öronen och slickar sig ibland på nosen... Sen lockade vi med honom upp till sängen. Han brukar inte få vara i sängar så han är beredd på att jag ska be honom hoppa ner hela tiden, men han tyckte nog det var mysigt att få vara med. Annars om han får vara i sängen brukar han straxt hoppa ner. Jag vet inte om det är för att han tror att det är något otillåtet, eller om det är för att han tycker det blir föra nära kontakt.

Märta: Dessutom har jag märkt att på vissa punkter i ryggen och särskilt på hela låren verkar han ha lite ont när man masserar. Han gillar det inte, utan vänder sig lite och försöker ibland "bita" (snarare bara ta tänderna mot handen) lite.
ROGER: Det låter inte bra. Det kan vara stressmuskler och det gör ont. Men! nu infinner sig en fråga: har Charlie gjort sig illa någon gång eller blivit kraftigt koppelkorrigerad?
Din veterinär, JyckeLycka eller hästfolket kan säkert rekommendera en bra djur/hundfysioterapeut som känner igenom och eventuellt behandlar Charlie. Det kan vara så att massage till en början inte är tillräckligt.
MÄRTA: Jag tror inte Charlie gjort sig illa någon gång, eller iaf inte så att det borde påverka ryggen och benen. Han har blivit sparkad av en häst på läppen och så har han snott in sig i med kopplet i ett elstängsel ett par ggr. Annars tror jag inte han gjort sig illa. Jag har inte använt koppel korrigeringar, men där emot har han ofta slängt sig i kopplet mot andra hundar och jag måste ju hålla emot och dra honom med mig. Det senaste halvåret har jag dock använt sele.

/Märta

Namn: Roger Markström
Datum: Lördag den 28 September 2002 Kl: 07:50
Hej Märta
Varsågod! här kommer mina kommentarer.
// Roger


Hej igen Roger!

Har inte haft tillgång till internet på några dagar...

Jag såg Annas inlägg och tycker att vissa saker påminner mycket om Charlie.
ROGER: Det här visar styrkan i ett forum.

Han tycker inte heller om för nära kontakt.
ROGER: Se min kommentar längre ner.

När man kommer hem vill han självklart hälsa och så, och han springer och lägger sig på rygg så att man ska klappa honom på magen, och han pussas massor osv.
ROGER: Han hälsar på ett normalt sätt, även om det verkar vara lite väl mycket passiv underkastelse.

Men han gillar inte om man kommer för nära. Det visar han rätt tydligt genom att sätta upp en tass som stopp.
När man sitter och äter går han ibland runt till alla runt bordet och puffar en under armen för att han vill bli klappad, men han gillar som sagt inte när man kommer för nära utan visar då, ibland med båda tassarna att man ska hålla avståndet...
ROGER: Det kommer du att ta/få reda på varför han inte så gärna vill ha nära kroppskontakt.

Något annat jag kom att tänka på är det här med massage. Jag har provat att massera Charlie, och det är väldigt lätt att få honom att ligga på sidan, men när jag börjar massera slappnar han inte av utan lyfter ofta huvudet och kollar vad man gör.
ROGER: Aktivhanterare (om han är det) har ett stort kontrollbehov och till en början har de lite svårt att koppla av. Det är bl.a. därför viktigt att du inte är bakom honom när du inledningsvis ger honom massage.

Ibland tror jag nästan han försöker komma undan genom att lägga sig mer på rygg. Det är ju inte så att han försöker gå, men iaf.
ROGER: Det kan också vara en passiv underkastelse. Något som jag också funderade på när du beskrev hans beteende när du kommer hem.

Dessutom har jag märkt att på vissa punkter i ryggen och särskilt på hela låren verkar han ha lite ont när man masserar. Han gillar det inte, utan vänder sig lite och försöker ibland "bita" (snarare bara ta tänderna mot handen) lite.
ROGER: Det låter inte bra. Det kan vara stressmuskler och det gör ont. Men! nu infinner sig en fråga: har Charlie gjort sig illa någon gång eller blivit kraftigt koppelkorrigerad?
Din veterinär, JyckeLycka eller hästfolket kan säkert rekommendera en bra djur/hundfysioterapeut som känner igenom och eventuellt behandlar Charlie. Det kan vara så att massage till en början inte är tillräckligt.

När han inte verkar gilla det slutar jag och klappar honom istället bara lugnt. Tror du han kan ha ont någonstans?
ROGER: Det verkar så. Om du använder halsband så föreslår jag nu att du testar om det inte vore bättre att använda sele till Charlie.

Eller är han bara ovan?
ROGER: Det är säkert också av betydelse.

/Märta

Namn: Märta Viberg
Datum: Fredag den 27 September 2002 Kl: 18:50
Hej igen Roger!

Har inte haft tillgång till internet på några dagar...

Jag såg Annas inlägg och tycker att vissa saker påminner mycket om Charlie. Han tycker inte heller om för nära kontakt. När man kommer hem vill han självklart hälsa och så, och han springer och lägger sig på rygg så att man ska klappa honom på magen, och han pussas massor osv. Men han gillar inte om man kommer för nära. Det visar han rätt tydligt genom att sätta upp en tass som stopp. När man sitter och äter går han ibland runt till alla runt bordet och puffar en under armen för att han vill bli klappad, men han gillar som sagt inte när man kommer för nära utan visar då, ibland med båda tassarna att man ska hålla avståndet...

Något annat jag kom att tänka på är det här med massage. Jag har provat att massera Charlie, och det är väldigt lätt att få honom att ligga på sidan, men när jag börjar massera slappnar han inte av utan lyfter ofta huvudet och kollar vad man gör. Ibland tror jag nästan han försöker komma udan genom att lägga sig mer på rygg. Det är ju inte så att han försöker gå, men iaf. Dessutom har jag märkt att på vissa punkter i ryggen och särskiltn på hela låren verkar han ha lite ont när man masserar. Han gillar det inte, utan vänder sig lite och försöker ibland "bita" (snarare bara ta tänderna mot handen)lite. När han inte verkar gilla det slutar jag och klappar honom istället bara lugnt. Tror du han kan ha ont någonstans? Eller är han bara ovan?

/Märta

Namn: Roger Markström
Datum: Torsdag den 26 September 2002 Kl: 15:08
Hej igen Anna

Jag tror nog inte att jag förstår hela ditt svar. Så jag ska försöka förklara lite hur det är...
Roger: Det var bara ett exempel, det kunde vara en mängd andra situationer eftersom hunden alltid reagerar på ett medfött aktivt eller passivt sett oavsett om det är hot, jakt m.m.. Dit räknas då "hundar som lever rövare och skäller gör henne väldigt osäker".

Om vi skulle gå ett jaktprov eller något annat där det ställs krav hon inte är redo för skulle hon inte gå fot, snarare en meter ut från mig och två meter bakom, trots att jag inte uppträtt hotfullt mot henne på något vis. Dvs öka avståndet eftersom hon inte klarar av att hantera situationen.
Roger: Det är de andra personerna som går runt om som ofta får den passivhanterande hunden att gå nära sin förare.

Det finns även ett annat alternativ och det utlöses då stressen blir ohanterbar för henne. Då rusar hon runt runt i cirklar och är i stort sätt okontaktbar.
Roger: Då handlar det inte längre om passiv beredskap då är det ett överslagsbeteende och det är fortfarande inte säkert att det är stress. Överslagsbeteende kan enklast beskrivas så att hunden blir blockerad av två lika starka viljor och vet då inte vad den ska göra, oftast hänger beteendet inte kvar mer än 2-10 sekunder innan hunden stannar. Var tyst och korrigera aldrig överslagsbeteenden.

Jag ställer inte längre sådana krav på henne att hon gör detta, men det har ju hänt innan. Men förmodligen skulle hon som du skriver inte hämta något vilt i alla fall, så vida hon inte visste precis vad som krävdes av henne och att hon kunde hantera situationen.
Roger: Att ställa krav på en hund som intar en beredskap är inte särskilt framgångsrikt då det beteendet inte är viljestyrt.

Jag försöker att inte vara "rolig" på ett hotfullt sätt när jag tränar med Lisa eftersom hon är väldigt känslig för hot från min sida. Därför uppskattar hon numera appellplanen mer än innan, där gör vi skojiga saker tillsammans och hon blir rikligt belönad och aldrig korrigerad.
Roger: Passivhanterarna uppfattar ofta sprattliga muntergökar som hotfulla.

Men jag har kommit på en sak nu när jag funderat på saken lite. Det är att vi ska nog öka avståndet till de andra hundarna när vi tränar för vissa hundar som lever rövare och skäller gör henne väldigt osäker. Så vi ska nog gå ännu längre bort så att hon inte längre känner hotet från dom.
Roger: Till en början tar du till avståndet ordentligt.

Men jag glädjer mig åt att vara hedershund i alla fall på natten och morgonen! :-)
Roger: Det finns många hedershundar nattetid.

Namn: Anna
Datum: Torsdag den 26 September 2002 Kl: 14:04
Jag tror nog inte att jag förstår hela ditt svar. Så jag ska försöka förklara lite hur det är...

Om vi skulle gå ett jaktprov eller något annat där det ställs krav hon inte är redo för skulle hon inte gå fot, snarare en meter ut från mig och två meter bakom, trots att jag inte uppträtt hotfullt mot henne på något vis. Dvs öka avståndet eftersom hon inte klarar av att hantera situationen. Det finns även ett annat alternativ och det utlöses då stressen blir ohanterbar för henne. Då rusar hon runt runt i cirklar och är i stort sätt okontaktbar. Jag ställer inte längre sådana krav på henne att hon gör detta, men det har ju hänt innan. Men förmodligen skulle hon som du skriver inte hämta något vilt i alla fall, så vida hon inte visste precis vad som krävdes av henne och att hon kunde hantera situationen.

Jag försöker att inte vara "rolig" på ett hotfullt sätt när jag tränar med Lisa eftersom hon är väldigt känslig för hot från min sida. Därför uppskattar hon numera appellplanen mer än innan, där gör vi skojiga saker tillsammans och hon blir rikligt belönad och aldrig korrigerad. Men jag har kommit på en sak nu när jag funderat på saken lite. Det är att vi ska nog öka avståndet till de andra hundarna när vi tränar för vissa hundar som lever rövare och skäller gör henne väldigt osäker. Så vi ska nog gå ännu längre bort så att hon inte längre känner hotet från dom.

Men jag glädjer mig åt att vara hedershund i alla fall på natten och morgonen! :-)

Namn: Roger Markström
Datum: Torsdag den 26 September 2002 Kl: 13:05
Hej Anna
Det här inlägget hade passat bättre på Bete/bettede, men då jag också fått många mail i den frågan så tar jag och kommenterar din fråga här å Antisress III.
Jag vill också tillägga till er andra som läser det här är att jag några gånger träffat Anna o. Lisa som jag bl.a. dömt på viltspårprov och därför vet lite om Lisa.
Jag lägger in mina komentarer mellan raderna.
// Roger


Hej!

Jag har funderat på en sak...

Min hund Lisa har aldrig varit någon "gosig" hund, vill inte sitta i knä eller ligga nära förutom när man sover eller ligger i sängen på morgonen. Hon har med tiden blivit lite mer "gosig", men är fortfarande ganska avståndssökande mot mig och min sambo. Hon gillar att bli masserad och klappad, men det är mycket sällan hon söker fysisk kontakt själv.
ROGER: Lisa är ett mycket tydligt exempel på en hund som hanterar stressorer passivt avvaktande-undvikande. Beteendet är genetiskt betingat och därför normalt. Frågan blir då varför hon blir/är avståndstagande och undvikande i vissa situationer. Om du t.ex. skulle gå med henne på jaktprov skulle hon gå fot mycket bra och sitta helt stilla vid din sida. Slutligen är det troligt att hon också skulle bli sittande vid din sida och vägra att hämta in viltet, trots det kan man inte med någorlunda säkerhet säga något om hennes lust att apportera. Och allt det här är helt beroende av hennes sätt att hantera stressorer.

Nu den senaste tiden har vi varit mycket själva, jag och hunden, gjort saker tillsammans, fjällvandrat och annat skoj. Då har hon börjat ta mer fysisk kontakt, när vi tog vilopauser la hon sig ner automatiskt vid min sida, annars brukar hon lägga sig en bit ifrån.
ROGER: Det här är typiskt för vandringsdjuret hunden. Prova att helt tyst lägga dig ner när ni stannar så får du se vad hon gör.

Nu till min observation:

Ju svårare situation hon befinner sig i, dessdå mer avstånd söker hon till mig. Dvs, ju mer stress dessdå större avstånd. Vad beror det på? Är det något jag ska åtgärda på något vis?
ROGER: Hon ska inte vara i en "svårare situation" ju mer påverkad en passivhanterare blir av en situation ju mer stilla-avvaktande-undvikande blir hunden. Och ännu är det en bit kvar till stress som blockerar "rätt" beteende. Det kan t.ex. vara en he...... påfrestning för Lisa att vara på en appellplan med en "rolig" matte.

Jag vill ju inte tvinga på henne någon närhet hon inte gillar och det ser jag ju snabbt när hon inte uppskattar närheten eftersom hon är väldigt tydlig med sina lugnande signaler. Vi "pratar" mycket med varandra genom lugnande signaler och hon svarar mig nästan alltid. Vi använder inte ögonkontakt och inte heller fysiska korrigeringar som du vet.
ROGER: Jag vet att du inte använder fysiska korrigeringar mot Lisa. Den som använder fysiska korrigeringar mot en hund förstår inte vilka skador det kan orsaka på sikt. Det är som ex. sannolikt så att rubbningar i ämnesomsättningen kan vara orsakad av hårda drag över strupen.

Hon ligger gärna nära när hon själv tjänar på det tex när hon blir matad med sitt foder eller så. Men som sagt var hon söker sällan kontakten själv och ju mer stress i situationen dessdå större avstånd.
ROGER: Ta det lugnt och träng dig inte på henne så kommer hon själv.

Jag vet ju att kroppskontakt inte egentligen är något naturligt för en hund, men varför öka avståndet med stressen och varför faller sig kontakten så naturlig för henne vid vissa tillfällen?
ROGER: Många hundar gillar att ligga i en "hög" tätt, tätt intill varandra och där är vi "hedershundar" (hundägare) inräknade. Den som bråkar och brukar våld blir aldrig hedershund.

Namn: Anna
Datum: Onsdag den 25 September 2002 Kl: 09:07
Hej!

Jag har funderat på en sak...

Min hund Lisa har aldrig varit någon "gosig" hund, vill inte sitta i knä eller ligga nära förutom när man sover eller ligger i sängen på morgonen. Hon har med tiden blivit lite mer "gosig", men är fortfarande ganska avståndssökande mot mig och min sambo. Hon gillar att bli masserad och klappad, men det är mycket sällan hon söker fysisk kontakt själv.

Nu den senaste tiden har vi varit mycket själva, jag och hunden, gjort saker tillsammans, fjällvandrat och annat skoj. Då har hon börjat ta mer fysisk kontakt, när vi tog vilopauser la hon sig ner automatiskt vid min sida, annars brukar hon lägga sig en bit ifrån.

Nu till min observation:

Ju svårare situation hon befinner sig i , dessdå mer avstånd söker hon till mig. Dvs, ju mer stress dessdå större avstånd. Vad beror det på? Är det något jag ska åtgärda på något vis?

Jag vill ju inte tvinga på henne någon närhet hon inte gillar och det ser jag ju snabbt när hon inte uppskattar närheten eftersom hon är väldigt tydlig med sina lugnande signaler. Vi "pratar" mycket med varandra genom lugnande signaler och hon svarar mig nästan alltid. Vi använder inte ögonkontakt och inte heller fysiska korrigeringar som du vet. Hon ligger gärna nära när hon själv tjänar på det tex när hon blir matad med sitt foder eller så. Men som sagt var hon söker sällan kontakten själv och ju mer stress i situationen dessdå större avstånd.

Jag vet ju att kroppskontakt inte egentligen är något naturligt för en hund, men varför öka avståndet med stressen och varför faller sig kontakten så naturlig för henne vid vissa tillfällen?


Namn: Roger Markström
Datum: Måndag den 23 September 2002 Kl: 16:53
Hej Märta
Här kommer mina kommentarer.
// Roger

Hej Roger,

MÄRTA: Ja, skynket hjälpt INTE! Han skällde ändå, även om kanske inte låg riktigt lika mycket i trappen. Tänkte att jag kan sätta upp ett kompostnät så att Charlie bara kan vara på nedervåningen. Problemet är bara att det är på övervåningen som han har sin "biabädd", för det är där alla sovrummen är. Jag vet faktiskt inte riktigt om han brukar ligga i den på dagarna eller inte. På kvällarna brukar han inte lägga sig där uppe när alla andra gör det, utan först sova nere och sedan gupp till sin säng under natten. Så kanske tycker han inte att sängen är så viktig. Det måste ju vara viktigare att han har tillgång till vatten under dagen?
ROGER: Att sätta upp ett kompostnät kan vara en idé, ändå blir jag lite tveksam till det då Charlie kanske river bort det när han är ensam hemma. Prova därför att sätta upp nätet nu till helgen. Har du någon möjlighet att hålla honom helt skild från trappen och fönstret på annat sätt om det skulle vara nödvändigt?
MÄRTA: Har nyss satt upp kompostnätet, och än så länge går det bra... Det kan vara svårt att lösa det på något annat sätt, då Charlie öppnar dörrar.
ROGER: Låt skynket vara kvar också.
MÄRTA: Skynket är kvar, och han har inte försökt flytta kompostnätet. Däremot står han nere i hallen eller i vardagsrummet och skäller när han hör något. Ibland försöker han även titta ut genom fönstrena (ställer sig på bakbenen).
ROGER: Vi avvaktar några dagar och ser om det blir någon förändring.

Nu ska jag gå några personspår... Vi har lagt tre stycken korta för att han ska få träna på spårsluten. Han bryr sig aldrig om det som ligger i slutet av spåret...
ROGER: Kanske beror det på att han inte är bytesmedveten eller också är spårslutet inte tillräckligt intressant. Försök och lägg ett viltspår, har du ingen klöv brukar det finnas att köpa i jaktbutiker.
MÄRTA: Har tänkt lägga ett viltspår någon dag... Ska jag då dra klöven längsmarken eller?
ROGER: Jag du ska dra klöven i ett snöre efter dig. Gör så här: Dra en klöv efter dig 60-70 mtr. utan att droppa något blod, i mossig mark utan att Charlie vet vad du gjort. Efter några timmar, gärna när det blivit lite kvällssvalt, hittar du och Charlie som av en händelse spåret.

Sen har jag en fråga om sök. Hur ska jag göra för att Charlie inte ska spåra, utan verkligen söka luftburenvittring? Ska den han söker ha gått och gömt sig i skogen från ett håll, och Charlie sedan släppas på från andra hållet, så att det inte finns något spår mellan Charlie och figuranten, utan spåret är bakom figuranten? Jag vill inte förvirra honom så att han slutar arbeta med nosen i backen när vi lägger spår...
ROGER: Hundar brukar inte ha något problem med att skilja på sök och spår.

Jag fortsätter även med passivitetsträningen. För det mest lägger han sig rätt snabbt, men idag tog det jätte lång tid, även om han satte sig fort. Han försöker hitta något att göra, t.ex. tugga på pinnar, kolla efter folk osv. Idag började han även ge ifrån sig högljudda gäspningar och skälla gällt för att få min uppmärksamhet.
ROGER: Se till att det inte finns några pinnar eller liknande på träningsplatsen. När han lagt sig behöver du inte dra ut på tiden för mycket innan ni går vidare.

En sak till! Tänkte höra om du möjligen har någon tid över sen när du ändå ska uppåt sthlms trakten... Antar att du har rätt fullt upp, men om du har lite tid över tar jag gärna en privat lektion, så att du får se hur jag och Charlie tränar, och kan ge direkta tips. Jag kan anpassa tid och plats helt och hållet efter dig!
ROGER: Det kanske finns tid för några hundar på fredagen, men jag törs inte lova något ännu.

/Märta

Namn: Märta Viberg
Datum: Måndag den 23 September 2002 Kl: 14:05
Hej Roger,

MÄRTA: Ja, skynket hjälpt INTE! Han skällde ändå, även om kanske inte låg riktigt lika mycket i trappen. Tänkte att jag kan sätta upp ett kompostnät så att Charlie bara kan vara på nedervåningen. Problemet är bara att det är på övervåningen som han har sin "biabädd", för det är där alla sovrummen är. Jag vet faktiskt inte riktigt om han brukar ligga i den på dagarna eller inte. På kvällarna brukar han inte lägga sig där uppe när alla andra gör det, utan först sova nere och sedan gupp till sin säng under natten. Så kanske tycker han inte att sängen är så viktig. Det måste ju vara viktigare att han har tillgång till vatten under dagen?
ROGER: Att sätta upp ett kompostnät kan vara en idé, ändå blir jag lite tveksam till det då Charlie kanske river bort det när han är ensam hemma. Prova därför att sätta upp nätet nu till helgen. Har du någon möjlighet att hålla honom helt skild från trappen och fönstret på annat sätt om det skulle vara nödvändigt?
MÄRTA: Har nyss satt upp kompostnätet, och än så länge går det bra... Det kan vara svårt att lösa det på något annat sätt, då Charlie öppnar dörrar.
ROGER: Låt skynket vara kvar också.
MÄRTA: Skynket är kvar, och han har inte försökt flytta kompostnätet. Däremot står han nere i hallen eller i vardagsrummet och skäller när han hör något. Ibland försöker han även titta ut genom fönstrena (ställer sig på bakbenen).

Nu ska jag gå några personspår... Vi har lagt tre stycken korta för att han ska få träna på spårsluten. Han bryr sig aldrig om det som ligger i slutet av spåret...
ROGER: Kanske beror det på att han inte är bytesmedveten eller också är spårslutet inte tillräckligt intressant. Försök och lägg ett viltspår, har du ingen klöv brukar det finnas att köpa i jaktbutiker.
MÄRTA: Har tänkt lägga ett viltspår någon dag... Ska jag då dra klöven längsmarken eller?

Sen har jag en fråga om sök. Hur ska jag göra för att Charlie inte ska spåra, utan verkligen söka luftburenvittring? Ska den han söker ha gått och gömt sig i skogen från ett håll, och Charlie sedan släppas på från andra hållet, så att det inte finns något spår mellan Charlie och figuranten, utan spåret är bakom figuranten? Jag vill inte förvirra honom så att han slutar arbeta med nosen i backen när vi lägger spår...

Jag fortsätter även med passivitetsträningen. För det mest lägger han sig rätt snabbt, men idag tog det jätte lång tid, även om han satte sig fort. Han försöker hitta något att göra, t.ex. tugga på pinnar, kolla efter folk osv. Idag började han även ge ifrån sig högljudda gäspningar och skälla gällt för att få min uppmärksamhet.

En sak till! Tänkte höra om du möjligen har någon tid över sen när du ändå ska uppåt sthlms trakten... Antar att du har rätt fullt upp, men om du har lite tid över tar jag gärna en privat lektion, så att du får se hur jag och Charlie tränar, och kan ge direkta tips. Jag kan anpassa tid och plats helt och hållet efter dig!

/Märta

Namn: Roger Markström
Datum: Lördag den 21 September 2002 Kl: 21:34
Hej Märta
Här kommer mina kommentarer.
// Roger

Hej Roger!

Fortsätter klippningen i inlägget!

MÄRTA: Ja, skynket hjälpt INTE! Han skällde ändå, även om kanske inte låg riktigt lika mycket i trappen. Tänkte att jag kan sätta upp ett kompostnät så att Charlie bara kan vara på nedervåningen. Problemet är bara att det är på övervåningen som han har sin "biabädd", för det är där alla sovrummen är. Jag vet faktiskt inte riktigt om han brukar ligga i den på dagarna eller inte. På kvällarna brukar han inte lägga sig där uppe när alla andra gör det, utan först sova nere och sedan gupp till sin säng under natten. Så kanske tycker han inte att sängen är så viktig. Det måste ju vara viktigare att han har tillgång till vatten under dagen?
ROGER: Att sätta upp ett kompostnät kan vara en idé, ändå blir jag lite tveksam till det då Charlie kanske river bort det när han är ensam hemma. Prova därför att sätta upp nätet nu till helgen. Har du någon möjlighet att hålla honom helt skild från trappen och fönstret på annat sätt om det skulle vara nödvändigt?
MÄRTA: Har nyss satt upp kompostnätet, och än så länge går det bra... Det kan vara svårt att lösa det på något annat sätt, då Charlie öppnar dörrar.
ROGER: Låt skynket vara kvar också.

ROGER: När du tränar Charlie att koppla av och lugna ner sig ska du använda ett godis som han är mycket förtjust i, han ska i det närmaste ha nosen i fickan. Hans dagliga torrfoder är väl i klenaste laget för att han ska koncentrera sig på det.
MÄRTA: Ska testa om det går bättre med korv eller liknande. Det är bara det att han är så van vid att jag har med godis att han knappt tycker det är spännande... En övning som får honom lite mer uppmärksam är om jag, när han går och nosar eller gör något annat och inte är koncentrerad på mig, lägger lite korv på marken och låssas att jag hittat den och sitter på huk och "nosar". När han blir nyfiken och kommer för att kolla vad det är tar jag upp korven och låter inte honom smaka. När jag sen gör om övningen är han för det mesta mer uppmärksam, och då får han vara med och smaka på korven. Så det kan jag ju lägga in då och då under promenaderna.
ROGER: Det är nog så att han fortfarande ligger för högt i stressnivå och därför inte är så intresserad av godis. Var kreativ och hitta på saker som gör honom nyfiken.

Märta: Men idag t.ex. mötte vi en hund. Den var på andra sidan en ganska bred väg, och jag såg till att gå ner i diket så mycket som möjligt för att verkligen hålla ut avståndet (det var kanske 20 meter mellan Charlie och den andra hunden).
ROGER: Visst det är lättare att vara lite "kaxig" när det bara är en hund han möter och så är ju matte med om Charlie behöver hjälp. Jag har varit med på problemträningar där vi börjat med avstånd på över 150 meter. Det är viktigt att du i de här mötena går (befinner dig) emellan Charlie och den andra hundan.
MÄRTA: Jag försöker vara det, men det är rätt svårt...
ROGER: Håll avstånd från andra hundar ännu en tid.

ROGER: Det kan inte vara lätt för Charlie att leta torrfoder när en annan hane står på bakbenen 20 meter bakom honom. Och ännu är du bara i inledningen av stressreduceringen, snart ska du få börja med att träna möten aktivt.
MÄRTA: Ska bli spännande att börja träna möten!
ROGER: Jobba vidare med kontakt, kontakt är nyckeln till följsam lydnad.

Nu ska jag gå några personspår... Vi har lagt tre stycken korta för att han ska få träna på spårsluten. Han bryr sig aldrig om det som ligger i slutet av spåret...
ROGER: Kanske beror det på att han inte är bytesmedveten eller också är spårslutet inte tillräckligt intressant. Försök och lägg ett viltspår, har du ingen klöv brukar det finnas att köpa i jaktbutiker.

/Märta

Namn: Märta Viberg
Datum: Lördag den 21 September 2002 Kl: 17:15
Hej Roger!

Fortsätter klippningen i inlägget!

MÄRTA: Ja, skynket hjälpt INTE! Han skällde ändå, även om kanske inte låg riktigt lika mycket i trappen. Tänkte att jag kan sätta upp ett kompostnät så att Charlie bara kan vara på nedervåningen. Problemet är bara att det är på övervåningen som han har sin "biabädd", för det är där alla sovrummen är. Jag vet faktiskt inte riktigt om han brukar ligga i den på dagarna eller inte. På kvällarna brukar han inte lägga sig där uppe när alla andra gör det, utan först sova nere och sedan gupp till sin säng under natten. Så kanske tycker han inte att sängen är så viktig. Det måste ju vara viktigare att han har tillgång till vatten under dagen?
ROGER: Att sätta upp ett kompostnät kan vara en idé, ändå blir jag lite tveksam till det då Charlie kanske river bort det när han är ensam hemma. Prova därför att sätta upp nätet nu till helgen. Har du någon möjlighet att hålla honom helt skild från trappen och fönstret på annat sätt om det skulle vara nödvändigt?
MÄRTA: Har nyss satt upp kompostnätet, och än så länge går det bra... Det kan vara svårt att lösa det på något annat sätt, då Charlie öppnar dörrar.

ROGER: När du tränar Charlie att koppla av och lugna ner sig ska du använda ett godis som han är mycket förtjust i, han ska i det närmaste ha nosen i fickan. Hans dagliga torrfoder är väl i klenaste laget för att han ska koncentrera sig på det.
MÄRTA: Ska testa om det går bättre med korv eller liknande. Det är bara det att han är så van vid att jag har med godis att han knappt tycker det är spännande... En övning som får honom lite mer uppmärksam är om jag, när han går och nosar eller gör något annat och inte är koncentrerad på mig, lägger lite korv på marken och lådsas att jag hittat den och sitter på huk och "nosar". När han blir nyfiken och kommer för att kolla vad det är tar jag upp korven och låter inte honom smaka. När jag sen gör om övningen är han för det mesta mer uppmärksam, och då får han vara med och smaka på korvan. Så det kan jag ju lägga in då och då under promenaderna.

Märta: Men idag t.ex. mötte vi en hund. Den var på andra sidan en ganska bred väg, och jag såg till att gå ner i diket så mycket som möjligt för att verkligen hålla ut avståndet (det var kanske 20 meter mellan Charlie och den andra hunden).
ROGER: Visst det är lättare att vara lite "kaxig" när det bara är en hund han möter och så är ju matte med om Charlie behöver hjälp. Jag har varit med på problemträningar där vi börjat med avstånd på över 150 meter. Det är viktigt att du i de här mötena går (befinner dig) emellan Charlie och den andra hundan.
MÄRTA: Jag försöker vara det, men det är rätt svårt...

ROGER: Det kan inte vara lätt för Charlie att leta torrfoder när en annan hane står på bakbenen 20 meter bakom honom. Och ännu är du bara i inledningen av stressreduceringen, snart ska du få börja med att träna möten aktivt.
MÄRTA: Ska bli spännande att börja träna möten!

Nu ska jag gå några personspår... Vi har lagt tre stycken korta för att han ska få träna på spårsluten. Han bryr sig aldrig om det som ligger i slutet av spåret...

/Märta

Namn: Roger Markström
Datum: Fredag den 20 September 2002 Kl: 14:08
Hej Märta
Jag har klippt ner inlägget som börjar bli ganska långt och lagt in mina kommentarer som vanligt.
Om en stund åker jag till Norge och kommer tillbaka i morgon kväll.
// Roger


ROGER: Fortsätter han ändå att skälla ska han inte vara där, hundar hör bra. Det är också lite rastypiskt för vallhundar att hålla koll på omgivningen (titta ut genom fönstret) om det skulle finnas möjlighet att samla ihop något till en grupp. Det kan också vara ett vaktbeteende och då blir det jobbigt för Charlie som i båda fallen förhindras i sitt beteende.
Målsättningen är att Charlie ligger på golvet och slappar i väntan på att du ska komma hem.
MÄRTA: Ja, skynket hjälpt INTE! Han skällde ändå, även om kanske inte låg riktigt lika mycket i trappen. Tänkte att jag kan sätta upp ett kompostnät så att Charlie bara kan vara på nedervåningen. Problemet är bara att det är på övervåningen som han har sin "biabädd", för det är där alla sovrummen är. Jag vet faktiskt inte riktigt om han brukar ligga i den på dagarna eller inte. På kvällarna brukar han inte lägga sig där uppe när alla andra gör det, utan först sova nere och sedan gupp till sin säng under natten. Så kanske tycker han inte att sängen är så viktig. Det måste ju vara viktigare att han har tillgång till vatten under dagen?
ROGER: Att sätta upp ett kompostnät kan vara en idé, ändå blir jag lite tveksam till det då Charlie kanske river bort det när han är ensam hemma. Prova därför att sätta upp nätet nu till helgen. Har du någon möjlighet att hålla honom helt skild från trappen och fönstret på annat sätt om det skulle vara nödvändigt?

2) Mata ur handen. Hemma eller i skogen.
BRA! Du kan också ta med hans mat och ge honom den ur skålen under kvällspromenaden. Har du maten med dig känner Charlie lukten av den, han blir då lite koncentrerad på den när han går och väntar på att få sin mat.
MÄRTA: Vet inte om det skulle få honom mer koncentrerad direkt. Jag har oftast med mig godis i fickorna när jag går ut. (Ofta hans vanliga mat.) Och det gör inte honom speciellt uppmärksam.
ROGER: När du tränar Charlie att koppla av och lugna ner sig ska du använda ett godis som han är mycket förtjust i, han ska i det närmaste ha nosen i fickan. Hans dagliga torrfoder är väl i klenaste laget för att han ska koncentrera sig på det.

Märta: Nu när han inte ser andra hundar har han blivit jobbigare än förut när han väl möter en. När vi varit på brukshundklubben har han ju inte haft möjlighet att bry sig om alla hundar (eller så har han varit för stressad...), så där har han klarat att för det mesta koncentrera sig på mig.
ROGER: Samma verkar att gälla på utställningar där det är förhållandevis lugnt.

Märta: Men idag t.ex. mötte vi en hund. Den var på andra sidan en ganska bred väg, och jag såg till att gå ner i diket så mycket som möjligt för att verkligen hålla ut avståndet (det var kanske 20 meter mellan Charlie och den andra hunden).
ROGER: Visst det är lättare att vara lite "kaxig" när det bara är en hund han möter och så är ju matte med om Charlie behöver hjälp. Jag har varit med på problemträningar där vi börjat med avstånd på över 150 meter. Det är viktigt att du i de här mötena går (befinner dig) emellan Charlie och den andra hundan.

Märta: Den andra hunden (en stor hanhund) var precis som Charlie kan vara och skällde lite och matten fick släpa med sig hunden som gick på bakbenen.
ROGER: Det här är ett av de mest omfattande problemen vi har med våra hundar och egentligen är det helt i onödan. Jag kommer att beröra problemet hanhundsaggressivitet och prata lite om träningsmetodik på föreläsningen.

ROGER: Charlie blev väldigt spänd, mullrade lite och kunde inte koncentrera sig på att leta godis. På så stort avstånd har det inte varit problem innan med hundmöten...
ROGER: Det kan inte vara lätt för Charlie att leta torrfoder när en annan hane står på bakbenen 20 meter bakom honom. Och ännu är du bara i inledningen av stressreduceringen, snart ska du få börja med att träna möten aktivt.

MÄRTA: Hur lägger man ett viltspår? (Har ju som sagt bara lagt personspår...)
ROGER: Det kan du läsa om här http://hem.thalamus.nu/~gbb002191/viltspartraning.htm

5) Häst. (?)
Nu blir jag osäker, men jag säger Nej, Charlie kan få för sig att valla/vakta hästen och det avråder jag bestämt ifrån.
MÄRTA: Jag tänkte att man kunde göra som med ett personspår och kanske bara ha en apport eller liknande i slutet. I så fall skulle jag kunna använda mig av den väg min kompis rider med sin häst och bara låta Charlie följa den vägen ca 1 timme efter att hon ridit. Vet inte om det skulle funka... Skulle det bli konstigt när Charlie träffar hästen någon annan gång sen?
ROGER: Det som gör mig lite tveksam är det att i spårarbete ska hunden följa ett anvisat spår och då tror jag att träning på oskadat "vilt" tillhör den högre spårskolan.

4) Godis/mat/tuggben.
Ja visst. Ett förslag: Ta ett kraftigt gummiband och sätt fast den i en kraftig trädgren. Bind sedan fast en lina i gummibandet och i linan har du satt fast ett märgben. Märgbenet ska sedan hänga ett par decimeter upp från marken, det gör att Charlie måste hålla fast märgbenet när han tuggar på det. Annars "rymmer" det.
MÄRTA: Det ska jag testa. Tycker alltid det är kul med problemlösning, men Charlie brukar bli lite otålig... Han är nog så van vid att alltid komma på lösningar fort!
ROGER: Nu sätter du tummen på något vi bör tänka på; en vildhund använder 7-8 timmars arbete för att få tag på mat, våra hundar sitter och dreglar 10 minuter medan maten sväller i skålen.
Det händer i bland att jag lägger in ett märgben i en rishög. Märgbenet sitter fast i ett snöre så det är inte bara rishögen som är problemet för hunden. Är det inte så att vi är dåliga på att ge våra hundar problemlösningar? Finns det ingen rishög slänger du snabbt ihop en.

/Märta

Namn: Märta Viberg
Datum: Torsdag den 19 September 2002 Kl: 23:19
Hej Roger,

MÄRTA: Han sitter oftast i trappen där det finns ett fönster, var ifrån han kan se vad som händer ute på vägen. Ska jag då när han börjar skälla (ibland låter det nästan som han ska tappa rösten) bara försöka dra honom där ifrån? Kan jag använda mig av smackandet eller något?
ROGER: Ta med en gång bort möjligheten för Charlie att sitta i trappen och titta ut genom fönstret.
MÄRTA: Ska genast sätta ett skynke för fönstret! Han brukar även stå på bakbenen och titta ut genom fönster om någon är ute på tomten och spelar fotboll, eller om det går förbi hundar m.m.
ROGER: Fortsätter han ändå att skälla ska han inte vara där, hundar hör bra. Det är också lite rastypiskt för vallhundar att hålla koll på omgivningen (titta ut genom fönstret) om det skulle finnas möjlighet att samla ihop något till en grupp. Det kan också vara ett vaktbeteende och då blir det jobbigt för Charlie som i båda fallen förhindras i sitt beteende.
Målsättningen är att Charlie ligger på golvet och slappar i väntan på att du ska komma hem.
MÄRTA: Ja, skynket hjälpt INTE! Han skällde ändå, även om kanske inte låg riktigt lika mycket i trappen. Tänkte att jag kan sätta upp ett kompostnät så att Charlie bara kan vara på nedervåningen. Problemet är bara att det är på övervåningen som han har sin "biabädd", för det är där alla sovrummen är. Jag vet faktiskt inte riktigt om han brukar ligga i den på dagarna eller inte. På kvällarna brukar han inte lägga sig där uppe när alla andra gör det, utan först sova nere och sedan gupp till sin säng under natten. Så kanske tycker han inte att sängen är så viktig. Det måste ju vara viktigare att han har tillgång till vatten under dagen?

2) Mata ur handen. Hemma eller i skogen.
BRA! Du kan också ta med hans mat och ge honom den ur skålen under kvällspromenaden. Har du maten med dig känner Charlie lukten av den, han blir då lite koncentrerad på den när han går och väntar på att få sin mat.
MÄRTA: Vet inte om det skulle få honom mer koncentrerad direkt. Jag har oftast med mig godis i fickorna när jag går ut. (Ofta hans vanliga mat.) Och det gör inte honom speciellt uppmärksam. Nu när han inte ser andra hundar har han blivit jobbigare än förut när han väl möter en. När vi varit på brukshundklubben har han ju inte haft möjlighet att bry sig om alla hundar (eller så har han varit för stressad...), så där har han klarat att för det mesta koncentrera sig på mig. Men idag t.ex. mötte vi en hund. Den var på andra sidan en ganska bred väg, och jag såg till att gå ner i diket så mycket som möjligt för att verkligen hålla ut avståndet (det var kanske 20 meter mellan Charlie och den andra hunden). Den andra hunden (en stor hanhund) var precis som Charlie kan vara och skällde lite och matten fick släpa med sig hunden som gick på bakbenen. Charlie blev väldigt spänd, mullrade lite och kunde inte koncentrera sig på att leta godis. På så stort avstånd har det inte varit problem innan med hundmöten...

3) Blodspår.
Mycket BRA en av de allra bästa sysselsättningarna för en hund. Tycker du inte att viltspår låter trevligare än blodspår? En del tror att viltspår gör hunden mer intresserad av att förfölja vilda djur. Så är det inte, det är snarare så att det intresset minskar då man faktiskt tillfredsställer hundens jakt/förföljelselust med ett konstgjort spår. Ingen av mina hundar förföljer oskadat vilt.
MÄRTA: Hur lägger man ett viltspår? (Har ju som sagt bara lagt personspår...)

5) Häst. (?)
Nu blir jag osäker, men jag säger Nej, Charlie kan få för sig att valla/vakta hästen och det avråder jag bestämt ifrån.
MÄRTA: Jag tänkte att man kunde göra som med ett personspår och kanske bara ha en apport eller liknande i slutet. I så fall skulle jag kunna använda mig av den väg min kompis rider med sin häst och bara låta Charlie följa den vägen ca 1 timme efter att hon ridit. Vet inte om det skulle funka... Skulle det bli konstigt när Charlie träffar hästen någon annan gång sen?


4) Godis/mat/tuggben.
Ja visst. Ett förslag: Ta ett kraftigt gummiband och sätt fast den i en kraftig trädgren. Bind sedan fast en lina i gummibandet och i linan har du satt fast ett märgben. Märgbenet ska sedan hänga ett par decimeter upp från marken, det gör att Charlie måste hålla fast märgbenet när han tuggar på det. Annars "rymmer" det.
MÄRTA: Det ska jag testa. Tycker alltid det är kul med problemlösning, men Charlie brukar bli lite otålig... Han är nog så van vid att alltid komma på lösningar fort!

/Märta

Namn: Roger Markström
Datum: Torsdag den 19 September 2002 Kl: 12:29
Märta
Söndag den 15 September 2002 Kl: 18:19 skrev du:
"Vad finns det för övningar där Charlie behöver mig? Har läst om den med godis under soffan och ska försöka vara kreativ och komma på fler... Men du får gärna berätta om några andra!"
Nu har du själv kommit med en knippe bra förslag. Glöm nu inte att det är balans i Charlies tillvaro som gäller.
// Roger

Hej Roger,

MÄRTA: Han sitter oftast i trappen där det finns ett fönster, var ifrån han kan se vad som händer ute på vägen. Ska jag då när han börjar skälla (ibland låter det nästan som han ska tappa rösten) bara försöka dra honom där ifrån? Kan jag använda mig av smackandet eller något?
ROGER: Ta med en gång bort möjligheten för Charlie att sitta i trappen och titta ut genom fönstret.
MÄRTA: Ska genast sätta ett skynke för fönstret! Han brukar även stå på bakbenen och titta ut genom fönster om någon är ute på tomten och spelar fotboll, eller om det går förbi hundar m.m.
ROGER: Fortsätter han ändå att skälla ska han inte vara där, hundar hör bra. Det är också lite rastypiskt för vallhundar att hålla koll på omgivningen (titta ut genom fönstret) om det skulle finnas möjlighet att samla ihop något till en grupp. Det kan också vara ett vaktbeteende och då blir det jobbigt för Charlie som i båda fallen förhindras i sitt beteende.
Målsättningen är att Charlie ligger på golvet och slappar i väntan på att du ska komma hem.

ROGER: Det är inte "aktivering" som Charlie behöver, han behöver få koppla av och göra det som är naturligt för en hund att göra t.ex. spåra, söka och valla. Sömn, mat och "aktivering" räcker inte, hundar har precis som andra djur naturliga behov att få utföra. Vad har Charlie fått göra som är naturligt för honom att göra?
MÄRTA: Spåra är nog det naturliga vi gjort. Han brukar även få leta saker och människor ibland.
ROGER: Det här är bra för en hund att göra. Viltspåret står i en klass för sig för de flesta hundar (rovdjuret).

Du ska få tre uppgifter att göra och svara på.

Ge fem (5) förslag på hur/var Charlie kan äta sin mat.

MÄRTA:
1) Leta efter maten på tomten eller inomhus. Utspridd eller i skål.
BRA! Lite här och lite där.

2) Mata ur handen. Hemma eller i skogen.
BRA! Du kan också ta med hans mat och ge honom den ur skålen under kvällspromenaden. Har du maten med dig känner Charlie lukten av den, han blir då lite koncentrerad på den när han går och väntar på att få sin mat.

3) "Vanligt", hemma i köket.
Visst går det bra, gärna i kombination med annat sätt.

4) I ett spår. I slutet eller på några ställen i spåret.
I viltspårarbetet är det bäst om han får vad jag kallar "del i bytet" sedan han visat dig klöven i spårslutet. Del i bytet kan vara en bit lever, köttbit eller liknande.
I ett personspår kan du också belöna på olika sätt. Prata om det med spårinstruktörerna på din klubb.

5) Gömma maten under en skål, handduk eller liknande så att han får ett problem att lösa.
Det blir nog lite för lätt för honom. Varför inte göra maten lite mer svåråtkomligt i en rishög?

Ge fem (5) förslag på vad Charlie kan spåra på.

MÄRTA:
1) Mig eller familjemedlem.
Visst kan ni göra det.

2) Främmande person.
Också bra.

3) Blodspår.
Mycket BRA en av de allra bästa sysselsättningarna för en hund. Tycker du inte att viltspår låter trevligare än blodspår? En del tror att viltspår gör hunden mer intresserad av att förfölja vilda djur. Så är det inte, det är snarare så att det intresset minskar då man faktiskt tillfredsställer hundens jakt/förföljelselust med ett konstgjort spår. Ingen av mina hundar förföljer oskadat vilt.

4) Annan hund.
Visst, men den hunden bör vara välkänd för Charlie.

5) Häst. (?)
Nu blir jag osäker, men jag säger Nej, Charlie kan få för sig att valla/vakta hästen och det avråder jag bestämt ifrån.


Ge fem (5) förslag på vad Charlie kan söka efter.

MÄRTA:
1) Familjemedlem.
Självklart.

2) Person han inte känner så bra.
Ja visst.

3) Hund.
Visst, men den hunden bör vara välkänd för Charlie.

(Resten av idéerna kanske kanske inte är sök utan leta...)
Jag använder alltid ordet sök. Inom bruks hör jag ibland att ordet leta används.

4) Godis/mat/tuggben.
Ja visst. Ett förslag: Ta ett kraftigt gummiband och sätt fast den i en kraftig trädgren. Bind sedan fast en lina i gummibandet och i linan har du satt fast ett märgben. Märgbenet ska sedan hänga ett par decimeter upp från marken, det gör att Charlie måste hålla fast märgbenet när han tuggar på det. Annars "rymmer" det.

5) Leksak.
Nja, jag använder aldrig leksaker till mina hundar.

Jag hoppas jag uppfattade uppgifterna rätt!
Roger: Visst gjorde du det.

/Märta

Namn: Janne
Datum: Torsdag den 19 September 2002 Kl: 07:46
Märta
Försök att tillsammans med Charlie få träffa Roger när han kommer till Lidingö i början på oktober.
Själv hade jag jätteproblem med inkallning och avlämningar. Roger såg direkt vad det berodde på och sen funkade det bara, otroligt!
MVH
Janne

Namn: Märta Viberg
Datum: Onsdag den 18 September 2002 Kl: 21:33
Hej Roger,

MÄRTA: Han sitter oftast i trappen där det finns ett fönster, var ifrån han kan se vad som händer ute på vägen. Ska jag då när han börjar skälla (ibland låter det nästan som han ska tappa rösten) bara försöka dra honom där ifrån? Kan jag använda mig av smackandet eller något?
ROGER: Ta med en gång bort möjligheten för Charlie att sitta i trappen och titta ut genom fönstret.
MÄRTA: Ska genast sätta ett skynke för fönstret! Han brukar även stå på bakbenen och titta ut genom fönster om någon är ute på tomten och spelar fotboll, eller om det går förbi hundar m.m.

ROGER: Det är inte "aktivering" som Charlie behöver, han behöver få koppla av och göra det som är naturligt för en hund att göra t.ex. spåra, söka och valla. Sömn, mat och "aktivering" räcker inte, hundar har precis som andra djur naturliga behov att få utföra. Vad har Charlie fått göra som är naturligt för honom att göra?
MÄRTA: Spåra är nog det naturliga vi gjort. Han brukar även få leta saker och människor ibland.

Du ska få tre uppgifter att göra och svara på.

Ge fem (5) förslag på hur/var Charlie kan äta sin mat.

MÄRTA:
1) Leta efter maten på tomten eller innomhus. Utspridd eller i skål.
2) Mata ur handen. Hemma eller i skogen.
3) "Vanligt", hemma i köket.
4) I ett spår. I slutet eller på några ställen i spåret.
5) Gömma maten under en skål, handduk eller liknande så att han får ett problem att lösa.


Ge fem (5) förslag på vad Charlie kan spåra på.

MÄRTA:
1) Mig eller familjemedlem.
2) Främmande person.
3) Blodspår.
4) Annan hund.
5) Häst. (?)


Ge fem (5) förslag på vad Charlie kan söka efter.

MÄRTA:
1) Familjemedlem.
2) Person han inte känner så bra.
3) Hund.
(Resten av idéerna kanske kanske inte är sök utan leta...)
4) Godis/mat/tuggben.
5) Leksak.

Jag hoppas jag uppfattade uppgifterna rätt!

/Märta

Namn: Roger Markström
Datum: Tisdag den 17 September 2002 Kl: 23:40
Hej Märta
Den här gången får du några uppgifter att lösa också!
// Roger

Roger,

Märta: han skäller väldigt mycket och ihärdigt. Uppstressat.
ROGER: Om Charlie skäller som du säger ska du ta honom ur den situationen (viktigt) då det lätt kan övergå till ett stereotypt beteende. En lugn och säker hund säger voff. Voffet kan upprepas med tydligt mellanrum, hörde dom andra vad jag sa, och det betyder sprid er det kommer någon.
MÄRTA: Han sitter oftast i trappen där det finns ett fönster, var ifrån han kan se vad som händer ute på vägen. Ska jag då när han börjar skälla (ibland låter det nästan som han ska tappa rösten) bara försöka dra honom där ifrån? Kan jag använda mig av smackandet eller något?
ROGER: Ta med en gång bort möjligheten för Charlie att sitta i trappen och titta ut genom fönstret.

Igår satt jag mig på en bänk på en brygga vid en liten sjö för att passivitetsträna. Jag tänkte att där finns det iaf ingen risk att någon går förbi, även om det är en hel del fåglar i sjön som skulle kunna vara störande. Efter en minut la sig Charlie, men just då kom en man fram ur vassen och började prata. Jag blev nervös för att Charlie skulle börja skälla, men försökte att inte visa det för Charlie. Det gick riktigt bra. Charlie la sig straxt igen och efter ca 10 minuter gick han fram och hälsade på mannen som var jätte lugn och bra. Det var först när mannen gick som Charlie blev lite nyfiken och spänd. Han reste sig och vädrade endel. Sen tog det rätt lång tid innan han lugnade sig så pass att han la sig igen...
Ska försöka idag igen på en plats där vi verkligen blir ostörda.
När man tränar passivitet så här, är det då tänkt att vi ska avancera och klara av fler och fler störningar eller?
Roger: Fortsätt att träna passivitet på det här sättet och så ökar du störningsgraden efter hand. Kom bara ihåg att en duktig dressör har tålamod och nu har du börjat förändringsdressyren.
Märta: Kan jag klappa lugnande och mata honom direkt när han lägger sig och först så småning om börja kräva att han ska ligga ett tag innan jag berömmer, eller är det viktigt att han är helt avslappnad? Det är nog väldigt svårt att få honom. När han sätter eller lägger sig är han ändå på hel spänn och bevakar alla ljud och rörelser i omgivningen...
ROGER: I den här typen av passivitetsträning förekommer inga kommandon. Du sätter dig ner (dämpande signal, hundar gör också det) säg ingenting och så väntar du tålmodigt på att Charlie lägger sig och det kan ta tid. När Charlie lagt sig väntar du 8-10 sekunder, så reser du dig och ni går därifrån. Det här är en övning som du ska upprepa många gånger under en tid. Målet är att Charlie lägger sig (eventuellt sitter till en början) när du sätter dig. Långsamt förlänger du nu tiden innan du reser dig igen och ni går därifrån. Försök inledningsvis att hitta en så avstörd plats som möjligt. Jobba lugnt och tålmodigt utan krav, nu handlar det om frivillighet och avslappning.
Du skriver också att han reste sig och vädrade en del. Vad fick han vittring på? Vem vet, jo Charlie.
MÄRTA: Jag har gjort det här ett par till ggr nu. (Innan jag läste ditt svar.) Ibland tar det ett dag inan han lägger sig, men nu alldeles nyss tog det bara 2 minuter. Förstår han att han gör rätt även om jag inte berömmer något, eller klappar lugnande när han lägger sig?
ROGER: Det handlar inte om lydnadsträning. Det är naturligt att kunna slappna av, det kan inte Charlie och det är inget som kan läras in. Ge honom bara möjlighet att lugna ner sig och koppla av.

Jag har nu börjat märka av att Charlie inte aktiveras lika mycket som förut. Mamma och pappa tycker att han börjat göra utfall mot fler och fler, även en del människor! Själv har jag märkt att han stressar upp sig och spänner sig så fort vi går på en plats det gått en hund eller annat kul. Han har även börjad dra mer i kopplet.
ROGER: Det är inte "aktivering" som Charlie behöver, han behöver få koppla av och göra det som är naturligt för en hund att göra t.ex. spåra, söka och valla. Sömn, mat och "aktivering" räcker inte, hundar har precis som andra djur naturliga behov att få utföra. Vad har Charlie fått göra som är naturligt för honom att göra?

Jag testade att smacka när han var på väg att börja stirra på en man som komma joggandes. Det funkade riktigt bra och han tog kontakt med mig. Ändå har jag inte riktigt tränat in smacket (ska ta och göra det), utan Charlie reagerade redan först gången jag gjorde det. Jag vet inte om det påminner om klickern?!
ROGER: Lär honom smacket ordentligt, fuska inte, så får du lära dig hur du använder det den 3:e oktober.

Har även fått ett PM från lydnadskursen jag var anmäld till. Du tycker jag ska tacka nej? Blir det för mycket även om det "bara" är en gång i veckan? Svårt att vara tålmodig och vänta tills i vår!!
ROGER: Så länge han inte klarar att möta andra hundar ska han inte gå på lydnadskurs. Och det finns väl andra saker att göra för dig och Charlie.

Du ska få tre uppgifter att göra och svara på.

Ge fem (5) förslag på hur/var Charlie kan äta sin mat.

Ge fem (5) förslag på vad Charlie kan spåra på.

Ge fem (5) förslag på vad Charlie kan söka efter.

/Märta

Namn: Märta Viberg
Datum: Tisdag den 17 September 2002 Kl: 21:44
Roger,

Märta: han skäller väldigt mycket och ihärdigt. Uppstressat.
ROGER: Om Charlie skäller som du säger ska du ta honom ur den situationen (viktigt) då det lätt kan övergå till ett stereotypt beteende. En lugn och säker hund säger voff. Voffet kan upprepas med tydligt mellanrum, hörde dom andra vad jag sa, och det betyder sprid er det kommer någon.
MÄRTA: Han sitter oftast i trappen där det finns ett fönster, var ifrån han kan se vad som händer ute på vägen. Ska jag då när han börjar skälla (ibland låter det nästan som han ska tappa rösten) bara försöka dra honom där ifrån? Kan jag använda mig av smackandet eller något?

Igår satt jag mig på en bänk på en brygga vid en liten sjö för att passivitetsträna. Jag tänkte att där finns det iaf ingen risk att någon går förbi, även om det är en hel del fåglar i sjön som skulle kunna vara störande. Efter en minut la sig Charlie, men just då kom en man fram ur vassen och började prata. Jag blev nervös för att Charlie skulle börja skälla, men försökte att inte visa det för Charlie. Det gick riktigt bra. Charlie la sig straxt igen och efter ca 10 minuter gick han fram och hälsade på mannen som var jätte lugn och bra. Det var först när mannen gick som Charlie blev lite nyfiken och spänd. Han reste sig och vädrade endel. Sen tog det rätt lång tid innan han lugnade sig så pass att han la sig igen...
Ska försöka idag igen på en plats där vi verkligen blir ostörda.
När man tränar passivitet så här, är det då tänkt att vi ska avancera och klara av fler och fler störningar eller?
Roger: Fortsätt att träna passivitet på det här sättet och så ökar du störningsgraden efter hand. Kom bara ihåg att en duktig dressör har tålamod och nu har du börjat förändringsdressyren.
Märta: Kan jag klappa lugnande och mata honom direkt när han lägger sig och först så småning om börja kräva att han ska ligga ett tag innan jag berömmer, eller är det viktigt att han är helt avslappnad? Det är nog väldigt svårt att få honom. När han sätter eller lägger sig är han ändå på hel spänn och bevakar alla ljud och rörelser i omgivningen...
ROGER: I den här typen av passivitetsträning förekommer inga kommandon. Du sätter dig ner (dämpande signal, hundar gör också det) säg ingenting och så väntar du tålmodigt på att Charlie lägger sig och det kan ta tid. När Charlie lagt sig väntar du 8-10 sekunder, så reser du dig och ni går därifrån. Det här är en övning som du ska upprepa många gånger under en tid. Målet är att Charlie lägger sig (eventuellt sitter till en början) när du sätter dig. Långsamt förlänger du nu tiden innan du reser dig igen och ni går därifrån. Försök inledningsvis att hitta en så avstörd plats som möjligt. Jobba lugnt och tålmodigt utan krav, nu handlar det om frivillighet och avslappning.
Du skriver också att han reste sig och vädrade en del. Vad fick han vittring på? Vem vet, jo Charlie.
MÄRTA: Jag har gjort det här ett par till ggr nu. (Innan jag läste ditt svar.) Ibland tar det ett dag inan han lägger sig, men nu alldeles nyss tog det bara 2 minuter. Förstår han att han gör rätt även om jag inte berömmer något, eller klappar lugnande när han lägger sig?

Jag har nu börjat märka av att Charlie inte aktiveras lika mycket som förut. Mamma och pappa tycker att han börjat göra utfall mot fler och fler, även en del människor! Själv har jag märkt att han stressar upp sig och spänner sig så fort vi går på en plats det gått en hund eller annat kul. Han har även börjad dra mer i kopplet. Jag testade att smacka när han var på väg att börja stirra på en man som komma joggandes. Det funkade riktigt bra och han tog kontakt med mig. Ändå har jag inte riktigt tränat in smacket (ska ta och göra det), utan Charlie reagerade redan först gången jag gjorde det. Jag vet inte om det påminner om klickern?!

Har även fått ett PM från lydnadskursen jag var anmäld till. Du tycker jag ska tacka nej? Blir det för mycket även om det "bara" är en gång i veckan? Svårt att vara tålmodig och vänta tills i vår!!

/Märta

Namn: Roger Markström
Datum: Tisdag den 17 September 2002 Kl: 08:47
Hej Märta
På mornarna sitter jag och skriver lite och då blir det ett trevligt avbrott att svara på någon fråga. Frågor som jag lärt mig mycket av.
Bakom mig i en soffa ligger min "aktivhanterare" mätt och belåten och sover, i väntan på dagens skogstur.
Mina kommentarer har jag som vanligt lagt in mellan raderna.
// Roger


Hej Roger,

Jag är verkligen tacksam för all din hjälp och alla tips!

MÄRTA: Det är inte det att han inte får vakta, det är bara det att jag vill att han ska kunna sluta skälla när jag säger att det är nog... Det räcker ju att han larmar!
Roger: Hur skäller han? En gång, voff? Flera gånger voff, voff, voff ....?
Märta: han skäller väldigt mycket och ihärdigt. Uppstressat.
ROGER: Om Charlie skäller som du säger ska du ta honom ur den situationen (viktigt) då det lätt kan övergå till ett stereotypt beteende. En lugn och säker hund säger voff. Voffet kan upprepas med tydligt mellanrum, hörde dom andra vad jag sa, och det betyder sprid er det kommer någon.

Igår satt jag mig på en bänk på en brygga vid en liten sjö för att passivitetsträna. Jag tänkte att där finns det iaf ingen risk att någon går förbi, även om det är en hel del fåglar i sjön som skulle kunna vara störande. Efter en minut la sig Charlie, men just då kom en man fram ur vassen och började prata. Jag blev nervös för att Charlie skulle börja skälla, men försökte att inte visa det för Charlie. Det gick riktigt bra. Charlie la sig straxt igen och efter ca 10 minuter gick han fram och hälsade på mannen som var jätte lugn och bra. Det var först när mannen gick som Charlie blev lite nyfiken och spänd. Han reste sig och vädrade endel. Sen tog det rätt lång tid innan han lugnade sig så pass att han la sig igen...
Ska försöka idag igen på en plats där vi verkligen blir ostörda.
När man tränar passivitet så här, är det då tänkt att vi ska avancera och klara av fler och fler störningar eller?
Roger: Fortsätt att träna passivitet på det här sättet och så ökar du störningsgraden efter hand. Kom bara ihåg att en duktig dressör har tålamod och nu har du börjat förändringsdressyren.
Märta: Kan jag klappa lugnande och mata honom direkt när han lägger sig och först så småning om börja kräva att han ska ligga ett tag innan jag berömmer, eller är det viktigt att han är helt avslappnad? Det är nog väldigt svårt att få honom. När han sätter eller lägger sig är han ändå på hel spänn och bevakar alla ljud och rörelser i omgivningen...
ROGER: I den här typen av passivitetsträning förekommer inga kommandon. Du sätter dig ner (dämpande signal, hundar gör också det) säg ingenting och så väntar du tålmodigt på att Charlie lägger sig och det kan ta tid. När Charlie lagt sig väntar du 8-10 sekunder, så reser du dig och ni går därifrån. Det här är en övning som du ska upprepa många gånger under en tid. Målet är att Charlie lägger sig (eventuellt sitter till en början) när du sätter dig. Långsamt förlänger du nu tiden innan du reser dig igen och ni går därifrån. Försök inledningsvis att hitta en så avstörd plats som möjligt. Jobba lugnt och tålmodigt utan krav, nu handlar det om frivillighet och avslappning.
Du skriver också att han reste sig och vädrade en del. Vad fick han vittring på? Vem vet, jo Charlie.

Ska försöka ha tålamod!
ROGER: Du har en del jobb framför dig och det tror jag att du klarar.

Har läst en del om massage och stretching. Tror du att massage kan vara bra för att minska stress?
ROGER: Massage och stretching är utmärkt! Jag går heller aldrig förbi mina hundar utan att klia, klappa eller massera dom lite grann. Att dom sedan lägger sig på strategiska ställen för att bli kliade så att jag får kliva över dom kan jag ta. Lite nytta tycker dom väl att jag gör.

/Märta

Namn: Märta Viberg
Datum: Måndag den 16 September 2002 Kl: 22:23
Hej Roger,

Jag är verkligen tacksam för all din hjälp och alla tips!

MÄRTA: Det är inte det att han inte får vakta, det är bara det att jag vill att han ska kunna sluta skälla när jag säger att det är nog... Det räcker ju att han larmar!
Roger: Hur skäller han? En gång, voff? Flera gånger voff, voff, voff ....?
Märta: han skäller väldigt mycket och ihärdigt. Uppstressat.

Igår satt jag mig på en bänk på en brygga vid en liten sjö för att passivitetsträna. Jag tänkte att där finns det iaf ingen risk att någon går förbi, även om det är en hel del fåglar i sjön som skulle kunna vara störande. Efter en minut la sig Charlie, men just då kom en man fram ur vassen och började prata. Jag blev nervös för att Charlie skulle börja skälla, men försökte att inte visa det för Charlie. Det gick riktigt bra. Charlie la sig straxt igen och efter ca 10 minuter gick han fram och hälsade på mannen som var jätte lugn och bra. Det var först när mannen gick som Charlie blev lite nyfiken och spänd. Han reste sig och vädrade endel. Sen tog det rätt lång tid innan han lugnade sig så pass att han la sig igen...
Ska försöka idag igen på en plats där vi verkligen blir ostörda.
När man tränar passivitet så här, är det då tänkt att vi ska avancera och klara av fler och fler störningar eller?
Roger: Fortsätt att träna passivitet på det här sättet och så ökar du störningsgraden efter hand. Kom bara ihåg att en duktig dressör har tålamod och nu har du börjat förändringsdressyren.
Märta: Kan jag klappa lugnande och mata honom direkt när han lägger sig och först så småning om börja kräva att han ska ligga ett tag innan jag berömmer, eller är det viktigt att han är helt avslappnad? Det är nog väldigt svårt att få honom. När han sätter eller lägger sig är han ändå på hel spänn och bevakar alla ljud och rörelser i omgivningen...
Ska försöka ha tålamod!

Har läst en del om massage och stretching. Tror du att massage kan vara bra för att minska stress?

/Märta


Namn: Roger Markström
Datum: Måndag den 16 September 2002 Kl: 16:30
Hej Märta
Här kommer mina kommentarer
// Roger


Hej Roger,

MÄRTA: Jag har använt mig endel av klicker, vilket jag antar räknas till en neutral signal. Då fick jag lära mig att ABSOLUT inte klicka för att få uppmärksamhet, eftersom att jag då skulle berömma det Charlie gör i det ögonblicket och det skulle ju inte vara bra i t.ex. ett utfalls sammanhang...
Kan jag göra så att jag lär in en ny neutral signal (t.ex. smackande) och använder det för att få uppmärksamhet? Men om han tar det ljudet som något possitivt, finns det då inte en risk att han tror att jag uppmuntrar honom när han gör utfall?
Roger: Lär honom smacket så du får hans uppmärksamhet, så går jag igenom hur du använder smacket i andra sammanhang på föreläsningen på Lidingö.

MÄRTA: Det är inte det att han inte får vakta, det är bara det att jag vill att han ska kunna sluta skälla när jag säger att det är nog... Det räcker ju att han larmar!
Roger: Hur skäller han? En gång, voff? Flera gånger voff, voff, voff ....?

Igår satt jag mig på en bänk på en brygga vid en liten sjö för att passivitetsträna. Jag tänkte att där finns det iaf ingen risk att någon går förbi, även om det är en hel del fåglar i sjön som skulle kunna vara störande. Efter en minut la sig Charlie, men just då kom en man fram ur vassen och började prata. Jag blev nervös för att Charlie skulle börja skälla, men försökte att inte visa det för Charlie. Det gick riktigt bra. Charlie la sig straxt igen och efter ca 10 minuter gick han fram och hälsade på mannen som var jätte lugn och bra. Det var först när mannen gick som Charlie blev lite nyfiken och spänd. Han reste sig och vädrade endel. Sen tog det rätt lång tid innan han lugnade sig så pass att han la sig igen...
Ska försöka idag igen på en plats där vi verkligen blir ostörda.
När man tränar passivitet så här, är det då tänkt att vi ska avancera och klara av fler och fler störningar eller?
Roger: Fortsätt att träna passivitet på det här sättet och så ökar du störningsgraden efter hand. Kom bara ihåg att en duktig dressör har tålamod och nu har du börjat förändringsdressyren.

Märta

Namn: Märta Viberg
Datum: Måndag den 16 September 2002 Kl: 10:47
Hej Roger,

Skrev igår, men det verkar inte ha kommit med på forumet... Försöker igen!

Märta: Vad är neutrala signaler, och hur lär jag in de?!
Roger: Neutrala signaler används av djurtränare i betydelsen, för att få uppmärksamhet eller belöning kommer. Det kan vara ett smackand ljud (det använder jag själv) eller liknande. Visselsignaler är också ett neutralt ljud, men det är mer användbart i distanskontakt med hunden. Neutrala signaler används mycket inom hästsport eller som exempel i dressyren av Kolmårdens delfiner där det alltid kommer en visselsignal i slutet på ett trick (men bara om tricket är rätt utfört) och signalen betyder belöning kommer, strömming serveras. Om du varit på Delfinariet har du hört mycket visselsignaler och nu vet du också vad de betyder. Du kan också se när någon delfin försöker fuska till sig lite strömming och då uteblir belöningen.
Smacket är mycket lätt att lära in. Ställ dig framför Charlie, se på honom men inte i ögonen, ge honom en godisbit precis som du gör det, gör du det smackande ljudet, upprepa direkt 8-10 ggr. När sedan Charlie går ifrån dig gör du det smackande ljudet och då får du se vad som händer ...
Jag använder själv mest neutrala signaler och handtecken när jag kommunicerar med mina hundar i vardan.
MÄRTA: Jag har använt mig endel av klicker, vilket jag antar räknas till en neutral signal. Då fick jag lära mig att ABSOLUT inte klicka för att få uppmärksamhet, eftersom att jag då skulle berömma det Charlie gör i det ögonblicket och det skulle ju inte vara bra i t.ex. ett utfalls sammanhang... Kan jag göra så att jag lär in en ny neutral signal (t.ex. smackande) och använder det för att få uppmärksamhet? Men om han tar det ljudet som något possitivt, finns det då inte en risk att han tror att jag uppmuntrar honom när han gör utfall?

Kan man använda de här neutrala signalerna som du nämde även när han skäller för att han vaktar? (När någon går förbi huset t.ex.)
Roger: Ja det går att använda neutrala signaler men då måste någon vara hemma hos Charlie. Ändå tycker jag att hundar som inte ska vakta ska inte komma i situationer som gör att dom vaktar.
MÄRTA: Det är inte det att han inte får vakta, det är bara det att jag vill att han ska kunna sluta skälla när jag säger att det är nog... Det räcker ju att han larmar!

Igår satt jag mig på en bänk på en brygga vid en liten sjö för att passivitetsträna. Jag tänkte att där finns det iaf ingen risk att någon går förbi, även om det är en hel del fåglar i sjön som skulle kunna vara störande. Efter en minut la sig Charlie, men just då kom en man fram ur vassen och började prata. Jag blev nervös för att Charlie skulle börja skälla, men försökte att inte visa det för Charlie. Det gick riktigt bra. Charlie la sig straxt igen och efter ca 10 minuter gick han fram och hälsade på mannen som var jätte lugn och bra. Det var först när mannen gick som Charlie blev lite nyfiken och spänd. Han reste sig och vädrade endel. Sen tog det rätt lång tid innan han lugnade sig så pass att han la sig igen...
Ska försöka idag igen på en plats där vi verkligen blir ostörda.
När man tränar passivitet så här, är det då tänkt att vi ska avancera och klara av fler och fler störningar eller?

Märta

Namn: Roger Markström
Datum: Söndag den 15 September 2002 Kl: 18:19
Hej Märta
Jag har klippt ner ditt inlägg och lagt in mina kommentarer mellan raderna.
// Roger


Märta: Vad finns det för övningar där Charlie behöver mig? Har läst om den med godis under soffan och ska försöka vara kreativ och komma på fler... Men du får gärna berätta om några andra!
Roger: Fortsätt med att bygga upp en bra kontakt det är grunden för lydnad och samverkan. Läs vad Jessica skriver på forumets Kontaktövningar Torsdag den 5 September 2002 Kl: 11:34

Märta: Vad är neutrala signaler, och hur lär jag in de?!
Roger: Neutrala signaler används av djurtränare i betydelsen, för att få uppmärksamhet eller belöning kommer. Det kan vara ett smackand ljud (det använder jag själv) eller liknande. Visselsignaler är också ett neutralt ljud, men det är mer användbart i distanskontakt med hunden. Neutrala signaler används mycket inom hästsport eller som exempel i dressyren av Kolmårdens delfiner där det alltid kommer en visselsignal i slutet på ett trick (men bara om tricket är rätt utfört) och signalen betyder belöning kommer, strömming serveras. Om du varit på Delfinariet har du hört mycket visselsignaler och nu vet du också vad de betyder. Du kan också se när någon delfin försöker fuska till sig lite strömming och då uteblir belöningen.
Smacket är mycket lätt att lära in. Ställ dig framför Charlie, se på honom men inte i ögonen, ge honom en godisbit precis som du gör det, gör du det smackande ljudet, upprepa direkt 8-10 ggr. När sedan Charlie går ifrån dig gör du det smackande ljudet och då får du se vad som händer ...
Jag använder själv mest neutrala signaler och handtecken när jag kommunicerar med mina hundar i vardan.

Märta: Jag har tänkt gå ut med en kompis och hennes labradortikvalp på ca 7 månader och sitta och träna hundarna att koppla av.
Roger: Visst kan du gå koppelpromenader med din kompis och hennes labbevalp. Kom då bara ihåg att det är en promenad och inte lek, och att valpen inte ska gå långa promenader max. 25-30 minuter. Bäst vore det om ni fick möjlighet att gå tillsammans med en gammal hund.

Märta: Han har varit hård i magen med några ggr...
Roger: En hund kan vara hård i magen utan att det behöver betyda något särskilt, värre är det om det är mer regel än undantag.

Märta: Jag känner verkligen igen mig. Jag har alltid fått dåligt samvete de dagar jag "bara" gått på vanliga koppelpromenader...
Roger: Hundar är vandringsdjur och tycker om att vara ute och gå eller allra bäst förflytta sig i trav med flocken. På med jympadojorna och ut och gå eller spring, då gör ni dessutom något tillsammans.

En par saker till!
Jag har försökt kolla om han får ökat puls i stressade situationer. Det var väldigt svårt att ta pulsen då det enda jag kände vara hans snabba andning, men jag antar att snabb andning hänger ihop med ökad puls.
Roger: Det är troligt men det behöver inte vara så.

Kan man använda de här neutrala signalerna som du nämde även när han skäller för att han vaktar? (När någon går förbi huset t.ex.)
Roger: Ja det går att använda neutrala signaler men då måste någon vara hemma hos Charlie. Ändå tycker jag att hundar som inte ska vakta ska inte komma i situationer som gör att dom vaktar.

/Märta

Namn: Roger Markström
Datum: Söndag den 15 September 2002 Kl: 15:14
Hej Yllet
Jag tycker att du har en sund inställning till hund och dressyr.
Jag har klippt ner ditt långa inlägg då jag tycker att du själv ger bra svar på många av dina funderingar.
Några kommentarer har jag lagt in mellan raderna.
// Roger

Hej Roger!
Angående hanhundsaggressivitet, ett stort problem för många, och hur man kan lösa det, kan du berätta lite mer?
Roger: Det finns en osviklig metod att komma tillrätta med hanhundsaggressivitet, metoden är enkel, den tar lite tid och det förekommer inga stryphalsband, sträckta koppel eller hårda tag. Jag går igenom metoden på mina föreläsningar då jag också kan beskriva och visa hur det går till.

Yllet: Du skriver att det oftast är vi som ställer till det redan på appellplanen. Skulle gärna vilja höra lite mer om dina åsikter där.
Roger: Att en del övningar upplevs både av hund och förare som obehagliga -risk för utfall m.m.- är väl känt. Att de trots det fortsätter är mer förvånande.

Yllet: Strypkedja, korrigeringar och bestraffningar t.ex. Det ställer jag inte upp på, jag betalar för kursen och är där frivilligt, jag plockar ut det jag tycker är bra och resten avstår jag ifrån.
Roger: Det gör du rätt i, strypkedja, korrigeringar och bestraffningars har inget med modern dressyr att göra. Det är alltid ägaren som tar ansvar för sin hund och avgör om han/hon ska vara med i de olika övningarna.

Namn: Märta Viberg
Datum: Söndag den 15 September 2002 Kl: 01:19
Hej igen Roger!

Roger: Det är vanligt att aktivhanterande hundar som har en stor förväntan på aktivitet blir mycket uppmärksamma, det som höjer beredskapen är bl.a. adrenalin.
Vill du få en mycket bra kontakt ska du och Charlie göra saker där han har nytta av din medverkan. I agility blir du väl mest den som släpper honom och sedan hejar på, det är klart att han har kul men någon direkt användning av dig har han inte. Jag menar inte att agility inte kan ingå som en del i en hunds aktiviteter.
Det du till en början ska göra är att lära Charlie neutrala signaler.
Märta: Vad finns det för övningar där Charlie behöver mig? Har läst om den med godis under soffan och ska försöka vara kreativ och komma på fler... Men du får gärna berätta om några andra!

Märta: Jag har bl.a. provat på att använda mig av en vattenspruta och sprutat på honom för att komma åt honom i blockeringen, vilket vissa ggr funkat riktigt bra.
ROGER: Vattensprutor m.m. tar inte bort orsaken till ett oönskat beteende, det tar bort symptomen. Skulle det här fungera skulle jag själv antagligen vara sjöblöt (säger frugan).
MÄRTA: Jag använder mig inte längre av vattenspruta, men ska jag försöka få kontakt med honom när han håller på att blockera sig (går ju i och för sig väldigt fort) eller ska jag inte ens försöka utan bara dra med honom därifrån?
Roger: Det är i de här lägena du ska använda neutrala signaler vilket gör att han frivilligt följer dig. Hundar är inte ute för att starta konflikter.

ROGER: Belöna alltid Charlie när han uppmärksammar att det ringer på dörren och ta honom med till kylskåpet. Efter några sådana belöningar kommer han att vara före dig vid kylskåpet när det ringer på dörren.
MÄRTA: Ska jag sedan ge honom order att stanna kvar i köket, eller ska jag ta med honom till dörren? (Den ringklocka han skäller mest på är den vid ingången som gäster använder, och den är några rum ifrån kylskåpet.)
Roger: Här är det läge att använda neutrala signaler vilket gör att han frivilligt sticker i väg till kylskåpet. Samma neutrala signaler används också på hundar som ränner efter joggare, cyklister m.m..

Märta: Vad är neutrala signaler, och hur lär jag in de?!

Roger: Det är ett utmärkt förslag att undvika platser där det är mycket hundar, försök att få tag på en promenadkompis.
Märta: Jag har tänkt gå ut med en kompis och hennes labradortikvalp på ca 7 månader och sitta och träna hundarna att koppla av.

Märta: Lös i magen. Har hänt nån gång ibland. Inte ofta.
ROGER: Det var därför jag frågade om hans matvanor.
MÄRTA: Jag tror inte det har med stressen att göra, utan snarare om han har ätit något konstigt. Innan han fyllde ett tuggade han alltid i sig saker när han blev lämnad ensam, så då var det mer problem med magen... Nu är han lös kanske 4ggr/år.
Roger: Aktivhanterande hundar blir hårda i magen, så när han blir lös i magen beror det nog på något annat.
Märta: Han har varit hård i magen med några ggr...

Om jag har uppfattad det hela rätt så ska jag vänta med tävlingslydnad och agility tills i vår, men jag kan fortsätta med kontakt och balansövningar och att lägga spår. Jag ska hålla avståndet till hundar, men han kan leka med någon ibland. Jag ska plocka bort uppstressande leksaker, inte kasta några bollar och använda sele på promenaderna. Stämmer detta?! Är det något mer jag ska tänka på?
Roger: Ja det stämmer. Ta det lugnt! Många har fått rådet: Du måste aktivera din hund han har så mycket överflödsenergi som han behöver bli av med. Det är då problemspiralen riktigt kommer igång, aktivera, aktivera, aktivera ............ Utbränd
Märta: Jag känner verkligen igen mig. Jag har alltid fått dåligt samvete de dagar jag "bara" gått på vanliga koppelpromenader...

En par saker till!
Jag har försökt kolla om han får ökat puls i stressade situationer. Det var väldigt svårt att ta pulsen då det enda jag kände vara hans snabba andning, men jag antar att snabb andning hänger ihop med ökad puls.
Kan man använda de här neutrala signalerna som du nämde även när han skäller för att han vaktar? (När någon går förbi huset t.ex.)

/Märta

Namn: "Yllet"
Datum: Fredag den 13 September 2002 Kl: 23:15
Ett litet tillägg. Några få gånger har min hane visat humör mot andra hanar efter att de har börjat mucka. De har då varit kopplade (inte bra) men jag har då lugnt dragit honom åt sidan lite. Inte "brytt mig", inga bestraffningar, jag har inte tagit i honom, bara lugnt stått kvar med honom i slakt koppel och pratat om väder och vind med den andra ägaren. Det har lett till att båda hundarna fått chans att lugna ner sig innan vi skilts, och det har fungerat bra igen nästa gång de har träffats.

Kan även tillägga att jag har en hund till, en gammal snäll språksäker tant, hon är en stor tillgång för min hane. Mycket av sitt lugn och sin tydlighet vid möten har han nog fått av att växa upp med henne. Det kan jag aldrig ge honom.

Namn: "Yllet"
Datum: Fredag den 13 September 2002 Kl: 22:35
Hej Roger!
Angående hanhundsaggressivitet, ett stort problem för många, och hur man kan lösa det, kan du berätta lite mer?
Du skriver att det oftast är vi som ställer till det redan på appellplanen. Skulle gärna vilja höra lite mer om dina åsikter där.

Själv har jag en tollarhane, 1,5 år, som går bra med de flesta hanar. Och alla tikar såklart! Han är mycket tydlig i sitt språk. Ger tydliga lugnande signaler, vänder bort huvudet, vänder sidan till osv. vid möten med nya osäkra hundar. Efter att ha läst Turid Rugaas bok så är han som en stor aha-upplevelse för mig!
Jag tränar honom med mjuka metoder utan bestraffning, så småningom blir det nog lydnadsprov och bruksspår som jag har hållit på med tidigare. Eftersom han är min femte hund så vet jag hur jag vill jobba med honom och har en del erfarenhet hur jag kan lösa problem som dyker upp. Jag har gått kurser inom bl.a. SBK med de andra hundarna och då har jag valt bort bitarna som jag inte gillar. Strypkedja, korrigeringar och bestraffningar t.ex. Det ställer jag inte upp på, jag betalar för kursen och är där frivilligt, jag plockar ut det jag tycker är bra och resten avstår jag ifrån.
Kurserna har jag gått när hundarna har varit i 2-3-årsåldern. Innan det så har jag jobbat själv med inlärningen av momenten hemma i lugn och ro, utan press och stressande störningar från andra hundar och främmande miljö. När momenten funkar hemma tränar jag på andra ställen med ökad störning men minskar då kraven. På kursen har jag alltså i stort sett tränat störningar, att samarbeta med mig med många hundar och folk runt omkring, momenten har de redan kunnat.

Jag har inte gått valpkurs med någon hund. Däremot har jag sett till att miljötränat dem i lagom dos när de var valpar. Jag åker ofta till brukshundklubben på träningskvällar, men då mest som miljöträning. Kör lite lydnad utan stora krav i början, för att han ska tycka det är ett roligt ställe inför ev. kommande tävlingar.

Jag är tveksam till alla dessa kurser man är med på från det man får hem valpen. Man sätter igång med krav på prestationer alldeles för tidigt tycker jag, ofta med siktet inställt på lydnadsprovsdebut vid 10 månaders ålder. På kurserna ställer man orimliga krav på valpen/unghunden att orka koncentrera sig mitt i all den störning det innebär att vistas på en plan med många andra hundar runt omkring. Besvikelsen när inte hunden klarar av att prestera det den ska leder till felbehandling, för stora krav och stress. Och aggressivitet mot andra hundar?

Men för att komma tillbaka till min fundering ang. hanhundsaggressivitet. När jag är på klubben släpper jag aldrig fram min hund till hanar han och jag inte känner. Min erfarenhet är att där hänger det ofta i luften med slagsmål. Många hanar (och tikar) är otroligt uppstressade när de är där. De är spända, nervösa, gör utfall åt alla håll i kopplen för att öka avståndet och blir då bestraffade av husse/matte med hårda ryck, gap och skrik, nyp i öronen osv. Det enda resultatet är att hunden blir ännu mer aggressiv, stressad och laddad.

Min hunds närkontakt med andra hanar ser jag till att styra till möten under lugna förhållanden, och det har funkat jättebra. För en tid sedan mötte vi en främmande schäferhane i skogen. Båda hundarna var kopplade. Husse till den andra hunden ropade och kollade om min var en hane. Han konstaterade då att "då går vi undan lite, han tycker inte om hanar". När vi skulle passera varandra så verkade hans hund mest intresserad av min lilla sprätt så jag släppte efter på kopplet. Schäferns husse gjorde likadant. Båda hundarna hälsade lugnt och artigt på varandra och så gick vi vidare. Schäferns husse konstaterade förvånat att det var första hanen som hans hund hälsat på utan att det spårat ur. Och då blir man så glad! Min hund fick ett "snällt" möte till att minnas, och hans hund fick sin första positiva hanhundskontakt i vuxen ålder.

Det här var lite om mina funderingar och erfarenheter, någon fråga har jag egentligen inte utan är väldigt nyfiken på dina åsikter kring hanhundsilska, Roger. Du har så klarsynta idéer, problemlösningar och åsikter så jag är imponerad! En bok skriven av dig vore välkommen! Hälsningar "Yllet".

Namn: Roger Markström
Datum: Fredag den 13 September 2002 Kl: 19:54

Hej Märta
Jag lägger in mitt svar och kommentarer mellan raderna.
// Roger

Roger, tack för kommentarerna. Jag lägger in lite frågor efter de!

kom på en sak till!
Funderar på att gå på din föreläsning "Problembeteenden - Kognitiv dressyr" i Södertälje den 6 oktober. Det finns inga platser för hundar kvar och för att gå måste jag bli medlem i Sv. hundklubben, så det jag nu undrar är om du tror att jag får ut mycket av den som kan vara till hjälp i min träning av Charlie (även om Charlie inte är med)!
Roger: Jag kan inte svara på det då jag ännu inte sett frågor kring problembeteenden som deltagarna vill ta upp.

Märta: I övrigt har han mycket bra kontakt och han älskar alla aktiviteter han får prova på.
ROGER: Det är ganska vanligt att kontakten i "övrigt" är mycket bra, men som du märkt är kontakten inte tillräcklig. Och det är en del i det förändringsarbete som du behöver komma igång med. Hur vet du att han älskar alla aktiviteter han får prova på?
MÄRTA: Det vet jag väl egentligen inte, men det han vill vara med på allt som händer, och är väldigt uppmärksam under olika aktiviteter. Dessutom viftar han väldigt mycket på svansen, något han inte gör annars och han verkar allmänt glad. Hur ska jag träna upp kontakten så att den håller i alla situationer?
Roger: Det är vanligt att aktivhanterande hundar som har en stor förväntan på aktivitet blir mycket uppmärksamma, det som höjer beredskapen är bl.a. adrenalin.
Vill du få en mycket bra kontakt ska du och Charlie göra saker där han har nytta av din medverkan. I agility blir du väl mest den som släpper honom och sedan hejar på, det är klart att han har kul men någon direkt användning av dig har han inte. Jag menar inte att agility inte kan ingå som en del i en hunds aktiviteter.
Det du till en början ska göra är att lära Charlie neutrala signaler.

Märta: Störst problem är det med stora hanhundar nära hemma, men även tikar och på okända platser. Ibland gör han även utfall mot människor som dyker upp plötsligt eller som går konstigt. Han slänger sig i kopplet och skäller.
ROGER: Det är du som ska se till att han nu under en tid inte kommer i sådana situationer.
MÄRTA: Eftersom jag inte är 18, och alltså inte har körkort, har jag inte möjlighet att ta mig till platser där han garanterat inte har något att göra utfall mot. Jag kan ju självklart undvika platser med mycket hundar. Men om jag ser att det kommer en hund är det då bäst att vända eller att försöka hålla tillräckligt avstånd såp att han inte gör utfall?
Roger: Det är ett utmärkt förslag att undvika platser där det är mycket hundar, försök att få tag på en promenadkompis.

Märta: Jag har bl.a. provat på att använda mig av en vattenspruta och sprutat på honom för att komma åt honom i blockeringen, vilket vissa ggr funkat riktigt bra.
ROGER: Vattensprutor m.m. tar inte bort orsaken till ett oönskat beteende, det tar bort symptomen. Skulle det här fungera skulle jag själv antagligen vara sjöblöt (säger frugan).
MÄRTA: Jag använder mig inte längre av vattenspruta, men ska jag försöka få kontakt med honom när han håller på att blockera sig (går ju i och för sig väldigt fort) eller ska jag inte ens försöka utan bara dra med honom därifrån?
Roger: Det är i de här lägena du ska använda neutrala signaler vilket gör att han frivilligt följer dig. Hundar är inte ute för att starta konflikter.

Märta: Charlie är min första hund, vilket gjort att jag provat alla möjliga metoder för att få honom bättre.
ROGER: Alla "den första hunden" har varit med om mycket dressyrmetodik.
MÄRTA: Ja, jag inser nu efteråt att jag borde tagit reda på mycket mer om hundar innan vi köpte honom... Jag var inte ens 14 och det enda jag visste vara att jag ville ha en hund med border collie i för att jag tyckte det verkade kul med agility, plus att jag tyckte rasen verkade vara lättlärd...
Roger: Nu har du Charlie, han tycker om dig och du tycker om honom. Ni kan lära varandra mycket.

Märta: När han väl får träffa hundar och leka så går det bra efter en stund.
ROGER: Han har en tik-kompis och det är en bra början
MÄRTA: Han leker även endel med några labrador tikar, vilket också går väldigt bra (även om han kan vara rätt tuff och brottas mycket). Ska jag under stressreduceringen inte låta honom leka med så många hundar eller? När han får hälsa lös på hundar vi möter på promenader så kan han låta lite, men det brukar gå bra ända tills jag kallar in honom och han måste vända ryggen till den andra hunden, ska han inte få hälsa på hundar på ett tag, eller är tror du han lär sig ju fler han får hälsa på och märker att deet inte är så farligt?
Roger: Charlie är ju också lite labrador, men han kanske är lite för intensiv i sitt lekande som mer liknar ett stressbeteende.

Märta: Problembeteendena har blivit bättre, för ca. 2 år sedan klarade han knappt att se en människa utan att skälla, och nu kan han ibland klara hundmöten på riktigt nära håll och slutar göra utfallen mycket fortare, ibland räcker det att bara skälla till.
ROGER: Nu ska jag säga något tufft! Kanske kan det vara så att han inte riktigt orkar längre, även en hund kan bli utbränd.
MÄRTA: Kanske är det så... Jag har alltid tänkt att han genom träning på hundmöten lärt sig att han inte behöver skälla så mycket men att han fortfarande markerar av ren olydnad, att det blivit som ett beteende som är svårt att få bort. De hundar han verkligen inte tycker om skäller han fortfarande som en galning på, men jag kanske bara vill inse att han är utbränd... Usch!
Roger: Det här beteendet är inte viljestyrt och kan inte korrigeras med lydnadskrav. Försätt honom inte i de här situationerna som han inte riktigt klarar av.

ROGER: Det finns en osviklig metod i att ta bort s.k. hanhundsaggressivitet några hårda tag, stryphalsband eller spända koppel förekommer inte.
Hundar är mycket bra konfliktlösare och när vi förstår att det oftast är vi som ställer till det redan på appellplanen är det mesta av det här problemet löst. Du får höra mer om det den 3 oktober.
MÄRTA: Är det något speciellt jag ska tänka på fram tills dess?
Roger: Att han får vara tillsammans med dig och ta det lugnt. Det viktigaste som finns för en hund är att ha en flock (din familj) att vara tillsammans med.

ROGER: När du nu ska stressreducera Charlie ska du alltid börja med de minsta problemen, det gör att han blir tåligare i att hantera svårare situationer.
MÄRTA: Vilka är de minsta problemen?
Roger: Kan vara bollar, får vänta på att gå ut och blir stressad, ändra rutiner m.m..

Märta: Överreagerar när något händer, t.ex. dörrklockan, en annan hund som kommer m.m.
ROGER: Belöna alltid Charlie när han uppmärksammar att det ringer på dörren och ta honom med till kylskåpet. Efter några sådana belöningar kommer han att vara före dig vid kylskåpet när det ringer på dörren.
MÄRTA: Ska jag sedan ge honom order att stanna kvar i köket, eller ska jag ta med honom till dörren? (Den ringklocka han skäller mest på är den vid ingången som gäster använder, och den är några rum ifrån kylskåpet.)
Roger: Här är det läge att använda neutrala signaler vilket gör att han frivilligt sticker i väg till kylskåpet. Samma neutrala signaler används också på hundar som ränner efter joggare, cyklister m.m..

Märta: Använder mycket lugnande signaler. T.ex. i möten med andra hundar och människor.
Roger: Det är bra de mötande hundarna förstår då hans osäkerhet. Värre är det med hundar som inte förstår det.
MÄRTA: Jag menade mer när han träffar hundar löst och leker. Vid vanliga möten reser han ragg, har hög svans osv.
Roger: Osäker och det förstår den andra hunden.

Märta: Lös i magen. Har hänt nån gång ibland. Inte ofta.
ROGER: Det var därför jag frågade om hans matvanor.
MÄRTA: Jag tror inte det har med stressen att göra, utan snarare om han har ätit något konstigt. Innan han fyllde ett tuggade han alltid i sig saker när han blev lämnad ensam, så då var det mer problem med magen... Nu är han lös kanske 4ggr/år.
Roger: Aktivhanterande hundar blir hårda i magen, så när han blir lös i magen beror det nog på något annat.

Märta: Flåsar, hässjar. Ibland när han blir stressad. T.ex. när det är mycket folk och hundar omkring honom.
ROGER: Tyder på rädsla och att han hanterar situationen "aktivt".
MÄRTA: Har kollat lite extra efter det här. Igår la jag märke till att han i bilen, på väg till brukshundklubben hässjade utan att tungan hängde ut. Detta gjorde han inte på vägen hem, men då har han ju inga förväntningar som gör honom stressad. Tycker du jag ska sluta vara på brukshundklubben ett tag framöver?
Roger: Det vore bra.

Jag la även märke till att han på vägen dit slickade sig runt munnen. Det gjorde han också idag när jag kom hem från skolan. Han kommer fram och hälsar, men jag ger honom inte så mycket uppmärksamhet, så då springer han in och lägger sig och väntar, och då slickade han sig på nosen.
Roger: Det låter fint.

Märta: Direkta hot från oss eller andra hundar. Han blir stressad när han inte förstår vad jag menar. Jag vet inte om han kan ta det som ett hot. Jag har tränat mycket ögonkontakt, tycker du jag ska sluta kräva ögonkontakt, eller kan det vara okej just med en vallhund som själv använder mycket ögonkontakt?
ROGER: Det är inte lätt för en hund att förstå vad vi menar, särskilt som hundar tolkar oss utifrån sitt eget språk.
Det här med ögonkontakt återkommer väldigt ofta när det är problem. Det brukar skojas om att det var Border Collien som kom med ögonkontakten till hundklubbarna. Ögonkontakt är något som bordern använder i sitt rastypiska arbetssätt "stirrar", något som många hussar/mattar uppfattat som kontaktsökande med dem själva.
Att träna ögonkontakt med en hund är dumheter, om hunden väljer att hålla kvar blicken i ögonkontakt är det väl ok, men då handlar det inte om krav.
Ja, jag tycker att du ska upphöra med ögonkontakten med honom, det kan vara så att han missuppfattar dig i en del situationer.
Mina hundar sitter ofta och tittar på mig, när jag då ser en av dom i ögonen viker han omedelbart bort blicken. Att jag skulle ställa krav på honom att se mig i ögonen är helidiotiskt och fullständigt otänkbart.
MÄRTA: De situationer jag kräver ögonkontakt i är när han ska varsågod till t.ex. att äta, gå ut genom dörren, hoppa ut ur bilen, ta godis från marken osv. Kan han inte bli förvirrad om jag plötsligt slutar med det?
Roger: Nej det tror jag inte, jag tror att han tycker att det känns fint.

Om jag har uppfattad det hela rätt så ska jag vänta med tävlingslydnad och agility tills i vår, men jag kan fortsätta med kontakt och balansövningar och att lägga spår. Jag ska hålla avståndet till hundar, men han kan leka med någon ibland. Jag ska plocka bort uppstressande leksaker, inte kasta några bollar och använda sele på promenaderna. Stämmer detta?! Är det något mer jag ska tänka på?
Roger: Ja det stämmer. Ta det lugnt! Många har fått rådet: Du måste aktivera din hund han har så mycket överflödsenergi som han behöver bli av med. Det är då problemspiralen riktigt kommer igång, aktivera, aktivera, aktivera ............ Utbränd!!

Hälsningar Märta

  << tillbaka
EftersöksService: 798    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida