Log in
 Dålig hund, omplacera...  
Namn: annika
Datum: Fredag den 21 September 2007 Kl: 18:33
Hej Juhas,

På www.weimaranerklubben.se finns under "avel" att skicka in "omplaceringar" (och även valpkullar). Jag skulle nog i första hand skicka in en annons där om jag vore du. Då får jag intressenter av just weimaraner och inte "vilken billig hund som helst" som man kanske får på Blocket?

Det ideala är naturligtvis att du hittar någon i jaktbekantskapskretsen som t ex kanske vill ha en eftersökshund? Eftersök/viltspår är ju något som de flesta raser kan fixa. Sedan är ju frågan om han har tillräcklig dådkraft för att fälla ett ev skadeskjutet vilt? Har du provat honom på blodspår? När det kommer till kritan kanske du själv skulle ha nytta av honom som eftersökshund!?

Namn: juhas
Datum: Fredag den 21 September 2007 Kl: 17:47
Tack för era svar. Känns skönt att få höra att jag inte behöver ha samvetskval. Om han nu kommer att omplaceras, hur går jag tillväga? Jag har ingen kontakt med uppfödaren och att annonsera på blocket känns inte vidare seriöst.

Namn: Torkel
Datum: Onsdag den 19 September 2007 Kl: 17:56
Tycker inte heller att du ska ha samvetskval. Hunden kommer att få det bättre hos någon annan som inte går och är missnöjd, sådan känner hunden. Och märker, eftersom du kommer att prioritera pointern mer och mer. Dessutom – ska man ha bra hundar, och framför allt om man ska sysla med avel, finns ingen annan väg; man måste gallra, hundar som inte håller tar plats för andra som kanske gör det. Det kommer att gå bra och lycka till!

Namn: pi ej inloggad
Datum: Måndag den 17 September 2007 Kl: 11:13
Jag har erfarenhet både av att ta emot omplaceringshundar och att placera om. Min uppfattning är att hunden är mycket anpassningsbar och är nöjd och glad om den får ett bra liv i sitt nya hem. Dvs hundarna lever inte i det förgågna och går och är olyckliga över att ha blivit "övergivna" på något sätt. För både hundägaren och hunden är ju det viktigaste att man trivs. Jag håller med om det som är skrivet nedan att du absolut inte ska ha dåligt samvete för att du vill placera om hunden, men var mycket noga med att hitta ett bra hem. Om man pratar lite med bekantskapskretsen om att man är intresserad av att placera om så kan det dyka upp någon bekants bekant som letar efter en sådan hund som du har med precis de kvaliteerna. Det kan kännas tryggare än att ex. sätta ut en annons.

Namn: tant brun
Datum: Måndag den 17 September 2007 Kl: 10:37
Hej,

Tycker inte du ska ha samvetskval. Jag vet många som har omplaserat sina hundar då de inte dugit till för deras jakt. Ock då den fått komma till en jägare som inte har så stora krav eller kan använda den till viltspår mm

Har själv plaserat om en golden, och hon fick det mycket bättre hos sin nuvarande ägare. även om jag saknar henne grymt så mår hon bättre där och det blir jag gladare för. men däremot hade jag inte lämnat bort henne om inte rätt person tog henne. flera hörde av sej och var intresserad men jag behöll henne då det inte kändes rätt tills en jag kände sedan tidigare hörde av sej som jag viste kunde erbjuda det hon behövde.

en kompis till mej omplaserade sin rottis hane. det gick däremot inte så bra. den som köpte hunden utsa sej att vara så bra, gick hundutbildning på någon skola mm men två veckor efter hunden var hämtad var den avlivad och hon ville ha pengarna till baka. vilket hon givet inte fick för då hon velat ha hunden tillbaka i så fall vilket ju inte gick, orsaken till avlivningen var att hunden kände sej trängd i den nya familjen och visade tänderna åt barnen på vägen hem då den fick sitta intryckt i baksätet med tre ungar. (Jag har själv hjälpt till och tränat hunden åt min kompis och vet att den kunde man göra vad som hälst med utan den minsta reaktion på fel sätt och den hade ett utmärkt lynne)
men detta är bara en gång av alla jag vet som det blivit fel med nya ägaren

de var lite om mina erfarenheter ang omplasering.

Namn: christiam h
Datum: Måndag den 17 September 2007 Kl: 08:37
Jag hade aldrig behållit en hund jag inte trivs med, och det låter som du skulle vara gladare med bara pointern i huset. Så självklart ska du hitta ett annat hem åt den. Är den inte intresserad av eftersök? Weimaraner brukar ju vara det. En bra spårhund är ju aldrig fel i ett jägarhem.

MVH

Namn: annika
Datum: Söndag den 16 September 2007 Kl: 10:17
Hej Juhas,

Hundar som blir omplacerade till nytt, bra hem, sörjer inte precis ihjäl sig över att de inte fick vara kvar i sitt första hem. Hundar är mycket anpassningsbara och lever mer i nuet än vi människor. Så på din fråga om du kan omplacera med gott samvete, så är den "ja" enligt mig. Kan ju kännas bra om den får en mer passande arbetsuppgift hos någon annan? Hunden är ju fortfarande ung.

Det man inte ska bli förvånad över, är att hunden kanske vänder en ryggen ifall man åker och hälsar på den senare. Har sett ett par nära exempel på detta.

Personligen skulle jag inte kunna omplacera min hund för att den inte dög till det arbete jag hade tänkt. Speciellt när det är en trevlig hund som det inte är några andra problem med. Trots sina gener kanske den trivs mycket bra "bara" som familjehund och promenadkompis. Eller att man som du var inne på (men inte tänkte genomföra) hittar en alternativ aktivitet. Men jag är väl lite larvig när det gäller den biten...

Namn: juhas
Datum: Lördag den 15 September 2007 Kl: 20:39

Jag har en fyra år gammal weimaraner som jag införskaffade som valp då jag var nybliven jägare. Jag ville ha en fågelhund och tyvärr gjorde jag ett alltför hastigt och ogenomtänkt val av hund. Jag kunde inte alls det jag kan idag i fråga om de olika raserna och vilka man kanske ska välja framför andra.

Jag har fått mycket glädje ut av min hund men han är inte det minsta bra som jakthund. Jag har fått skjuta lite fågel för honom men det är ingen topphund. Han är dessutom ganska svår och envis som sjutton, tydligen en egenskap som många weimaraners har. För ett och ett halvt år sedan så blev suget efter en till hund så stort så jag gick och köpte mig en "riktig" fågelhund. En liten pointer-tik. Och vilken skillnad det är. Hon är ett nöje att jobba med, lätt och trevlig och ser ut att kunna bli den jakthund jag drömt om sista åren.

Nu har jag fått lite samvetskval om hur jag ska göra med min Igor (weimaranern). Han är ju en del av familjen och en riktigt trevlig hund på alla sätt och vis. Jag har verkligen fastnat för fågeljakten och nu känns det inte det minsta kul att ta bössan och gå ut med honom i skogen då han inte är någon jakthund att hurra över. Det känns hemskt att jag tycker det är så mycket roligare med pointern då hon hittills gått så bra. Vad gör man i det här läget? Jag har inget intresse av någon annan aktivering till hundarna än jakt och det duger han inte till.

Kan man med gott samvete omplacera honom till någon icke-jägare?

Jag har ångrat mig ett antal gågner att jag inte var mer noggrann i mitt rasval från första början. Men det misstaget är gjort. Dock så trivs jag jättebra med hunden, han är en god kamrat och älskad av sambo och ungarna. Men jag känner att det inte är kul längre att jobba med honom då jag fått känna på hur det "ska" vara, med en duktig hund. Han skulle säkert trivas hos någon där han fick jobba med något annat, drag, spåra eller liknande.

Jag tar gärna emot tips och råd.

  << tillbaka
EftersöksService: 798    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida