Log in
 Problem med inkallning...  
Namn: bu
Datum: Fredag den 22 December 2006 Kl: 15:39
Aaaargh, biologen i mig fick hicka...
Torsti, håll dig till dressyrpraktik är du snäll, inga biologiska teorier.... INGET flockbeteende eller annan företeelse i naturen existerar nämligen "för artens överlevnad"...ALL selektion sker på individnivå eller gennivå. Varför flockbeteende finns i vissa arter är för att individen i dessa arter tjänar reproduktionsmässigt på att samarbeta i flock...
Den teori du nu lanserade om "artens överlevnad" dödades vetenskapligt någon gång på 70-talet.

Namn: rospigan
Datum: Tisdag den 19 December 2006 Kl: 01:16
Låt mig bara tydliggöra en sak. En mycket ung valp ÄR programmerad för att bli tagen hårt och tål att bli tilltufsad OCH svarar bra mot sådan behandling. Det handlar inte om att man skall misshandla valpen som en människa misshandlar en annan människa, utan urskiljning och utan gräns. Det handlar om att tillrättavisa valpen som vilken annan "normal" vuxen hund som helst skulle ha gjort det (inget pitbullterrier dräpande alltså).

Tillrättavisningen skall vara så hård att man behöver göra det en enda gång. För att lära sig hur hårt man skall "ta i" så måste man först glömma det Svenska ordet "lagom". "Lagom" finns bara i Svenskan och definieras oftast av massmedia som något eftersträvansvärt. Det är inte alltid fallet i djurvärlden.

Massmedia vet inget om hundar eller några andra djur för den delen.

Massmedia vet vad som är politiskt korrekt för ögonblicket.

Hundar eller andra flockdjur förstår inte vad som skrivs i tidningar eller sägs eller skrivs i andra media.

Flockdjur svarar på samma signaler som de svarat på under de senaste 500 miljoner, eller så, åren. Detta är en sanning som vi INTE kan förbise om vi tror att vi kan lära oss att styra dem!

Detta är också en sanning som vi inte kan förbigå om vi vill styra den männskliga rasen, Homo Sapiens! Vi måste förstå detta genetiska faktum för att kunna styra över ett flockdjur, det må sen var hund eller människa, ödla eller drake.

Alla flockbetendeendem som vi har, hund eller människa, utgår ifrån att ARTEN skall överleva - inte indidviden. Där måste jag ge socialdemokraterna rätt: De sade en gång att "gruppens förmåner alltid måste komma före individens förmåner eller företräden". Socialdemokraterna har verkligen studerat Darwins evolutionslära!

Skit det samma vad jag skriver. Försök att se alla konstiga beteenden som du, dina barn, fru eller svärmor eller din hund har från samma flockperspektiv. Du kommer att finna skrämmande likheter!

Torsti

rospigan@brevet.nu
www.rospigan.net


Namn: rospigan
Datum: Tisdag den 19 December 2006 Kl: 00:35
Hej Pluto!
Egentligen tycker jag inte att du är värt ett svar då du inte vågar avslöja din identitet. Vad glad att jag inte säger mera, jag kan vara väldigt frän när jag vill! Lösningen är inte avlivning utan en "reparationskurs. Skulle folk fostra sina valpar skulle de flesta hunddressörer, hobby- såväl som professionella var arbetslösa!

Torsti Mäkinen
rospigan@brevet.nu

Namn: liselotte nordensten
Datum: Tisdag den 19 December 2006 Kl: 00:17
Tack Torsti för dina kloka ord om ledarskap!

Jag har haft förmånen att gå kurs för Maud och Torsti vid tre tillfällen genom åren, med tre av mina fyra flattar. Nu senast under vår-vintern -06 med Mille, nu 18 mån. Har två flattar hemma nu och fjärde gången gillt så att säga, så vet jag lite mer om hur viktigt det är att starta fostran redan när man får hem sin valp!
Nu har jag retriever, och Maud vana från setterdressyr resp. Torsti vana från spanieldressyr, men grunden för ledarskap är ju den samma oavsett ras!
Både Maud och Torsti är utbildade jakthundsinstruktörer samt vana att jaga med sina hundar. Så jag tycker att de har en hel del att komma med i ämnet!

En God Helg tillönskas alla hundar och hundägare från Liselotte med sina två flat coated retrievers i Roslagens faamn.

Namn: Torkel
Datum: Måndag den 18 December 2006 Kl: 13:53
Hur gör du Pluto, då? Mer än klaga? "Erik" har ju inte kommit på vikten av att vara konsekvent, det visste man för tusen år sedan. Problemet i frågan är jättelätt att fixa till. Ju mer tid och ju konsekventare du är vid INLÄRNINGEN desto större chans har du att lyckas, men om du inte tillrättavisar hunden när den inte lyder på avstånd kommer du inte att lyckas. Det räcker ju med att den EN gång testar att bryta kommandot när den är 50 meter bort så vet den att detta går. Så nöt gång på gång på gång under "ordnade former" när det inte kan misslyckas, variera miljö och avstånd. Finns det minsta risk att misslyckas när du ökar avståndet så fäst en lång lina i hunden, om olyckan inträffar. Kräv SNABBA reaktioner på inkallningen så ökar sannolikheten för lydnad även på håll, alltså genom att hudnen agerar mer reflexmässigt på kommandot, och inte funderar så mycket. Mycket beröm när hunden kommer, men lika snabb tillrättavisning om den tvekar eller drar. Jag brukar köra in ett bra ligg, som fungerar på alla avstånd, som en stoppknapp om det sker en olycka. Tycker att just ligget är ett superviktigt kommando på hundar med mycket jaktlust. Tycke för övrigt att det Torsti säger om valpfostran är väldigt klokt.

Namn: Michael
Datum: Söndag den 17 December 2006 Kl: 12:42
Pluto,

Alltid kul med anonyma, särskilt när man gör patetiska försök att hoppa på någon man ”känner” till utan att själv ”avslöja” sig! Men dock, dina frågor i tur och ordning:

Nej jag tror inte Mathew behöver börja om, men kanske tänka om lite, befästa ledarskapet i det dagliga umgänget med hunden och inte snöa in på specifika övningar. Nu var dessutom mitt inlägg inte riktad till Mathew men mera generellt menad som en reaktion på mycket annat som sägs på Birddog. Jag hoppas inte du tog illa upp Mathew!

Vidare Pluto, min erfarenhet av stående fågelhundar är ganska ringa, jag har bara hållit på med sådana i 30 år nu så jag har en lång väg kvar innan jag begriper något. Trots detta så har jag lyckas få fram ganska många hundar åt mig själv och andra…….

Du säger att de settrar jag har nu har ringa meriter, det är helt fel: de har INGA, om du menar jaktprov vill säga. Detta av den enkla orsaken att de aldrig har startad på prov. Jag har själv, av olika orsaker, inte tävlat på flera år men kommer nu att ta upp tävlandet nästa år, hoppas vi ses på något prov!

Men i övrigt har jag hundar som sköter sig såväl socialt som på jakt och det är nog många hundar som hade blivit avundsjuka på alla de jakttillfällen mina får, de har också genom sitt arbete på jakt fått inbitna ägare till andra raser att byta till setter.

Jag förmodar att du menar Erik Wilsson (?), han är en av många som kan bidra med mycket hundklokhet och har man haft förmånen att se honom i arbete så kan man inte låta bli att imponeras!

Vad angår Torsti så kan han svara för sig själv, men jag kan väl nämna att han har relativ bra erfarenhet med stående fågelhundar och hundar i övrigt men tyvärr har han ingen spaniel idag. Dessutom rörde såväl hans som mitt inlägg den generella valpuppfostran, något som gäller alla hundar och inte har något med vare sig ras, användning eller annat att göra.

I och med att du är duktig på att kasta skit så kanske du kunde delge oss hur Mathew skal gå till väga????

Michael

Namn: pluto
Datum: Lördag den 16 December 2006 Kl: 21:12
Torsti och Michael, med all respekt, vad är ert budskap till Mathew? Avliva hunden och börja om? Dessutom undrar jag vad ni har för erfarenhet av dressyr av stående fågelhundar, vad jag har förstått har väl Torsti spaniel och Michael har väl setter med vad jag förtått ganska ringa meriter? eller har jag fel? Fast det är lätt och att läsa en bok eller lyssna ryriskt till Erik och tro att det är enda vägen till Rom!

Namn: Michael
Datum: Lördag den 16 December 2006 Kl: 14:29
Torsti,

Härligt! Kan inte säga annat…..

När man läser tråder på olika forum så blir man mer och mer förvånad: Det verkar som alla moment är en kryptisk gåta som måste lösas genom olika former för avancerad inlärning. Hur får jag min hund att komma, att inte dra i koppel, att sitta etc.? Många av dem som tycker om att ”lära” ut dessa ”svåra” moment bannar samtidigt bruken av ordet ledarskap, ty de fattar inte hela grejen!

Ta omedelbart över tikens roll när man får hem en valp, ge den kärlek, kos och bus men också mycket klara gränser. Om gränserna överskrids så tar man i så mycket som behövs för att valpen VISAR att den förstår, sekunden senare är det hela glömt! Alla som ska köpa hund borde ta en eller två ”studiedagar” hos en tik med valpkull, då blir det enklare att förstå.

Att det så finns en massa galningar som försöker förneka att tiken är hård när det behövs förändrar inte verkligheten: en valp tål och BEHÖVER enkla och lättfattade signal! Bara det faktum att valpen vet att det finns en ”lösning” på allt den hittar på gör att det i regel räcker med ett morr eller NEJ!

Självklart vill unghunden, trots detta, testa gränserna men då är det enkelt att utöva sitt ledarskap, istället för att inhandla ytterligare 20 kg godis och 10 ”problemlösningskurser”!

Med en sådan befäst grund så behöver varje moment bara ”läras in” en gång, efter detta är det ledarskapet som styr dressyrnivån. Då slipper man springa runt med godis, klickers, bollar och annat trams!

Tänk vad mycket roligare det blir för hund och förare: man kan ägna tiden åt att jaga in, finslipa och jaga istället för att lära in sitt över två år!

Torsti, du vet själv vilket vilddjur du skickade ner hit för snart 8 år sedan, efter lite ”valphantering” har hon varit en pärla i alla avseenden……Har valpen haft en bra tik och man vågar ta över rollen så är det enkelt! Har tiken däremot varit för lite ihop med valparna och ”smitit ifrån” när det blir jobbigt så får man själv bara öka graden av konsekvens.

Hundvärlden idag infekteras mer och mer av två satanstyg:

-”humaniseringen” av djur, kravet att göra djuret till människa istället för tvärtom, detta styrs ofta av kommersiella intressen.
-Utställningsvärldens perverterade hundsyn.

Life is easy, keep it simple!

Michael

Namn: maud & torsti, matsson & mäkinen
Datum: Lördag den 16 December 2006 Kl: 01:58

Hej!
Du har förmodligen bommat i fostran av den unga valpen. Det mesta av den sena (när valpen är 6 - 18 månader gammal) träningen går ut på att reparera det som hundägaren har bommat i den riktigt unga valpens fostran. Man "tränar" alltså inte hunden på kursen utan man "reparerar" något som man skulle ha gjort långt tidigare!

Det här är egentligen helt onödigt, om folk skulle lära sig att utnyttja den unga valpens medfödda förmåga att lära sig både det ena och det andra.

Folk i gemen utgår från att den unga valpen är för vek för att tränas i ledarskap och goda vanor när den är ung.

Det förhåller sig precis tvärtom. Den unga valpen. från en ålder av säg 8 veckor, är programmerad för att kunna "ta stryk" och lära sig av obehagen den utsätts för. Man kan ta valpen vid nackskinnet och ruska om den ordentligt ända upp till såg 12 - 14 månaders ålder. Då bör man ha installerat förhållningsregler som gäller resten av livet, hur man exakt gör med varje enskilld individ det går inte att beskriva i text.

Har man bommat detta i hundens tidiga ålder, då tränar man inte längre, då reparerar man. Reparation är alltid plågsamt för både vuxen hund och förare. Hunden har då installerat ett förhållningssätt till livet som den tror att det skall vara. Plötsligt kommer någon och säger att du gör allt fel, fel och fel. Detta sker normalt vid en tidpunkt när hunden tror att den har funnit sin förutsagda väg genom livet!

Sluta plåga hunden vid vuxen ålder! En vuxen hund är värd sin personliga integridet och respekt. En vuxen hund, av vilken slag den än må vara, måste bemötas med respekt! Vi skall inte behöva fostra vuxna hundar. Vi skall fostra valpar som är genetiskt programmerade för att fostras! Fostra den vid 8 veckors ålder att förstå att den har en bestämmd plats i familjen - och att denna plats är inte ledarens! Då blir det bra och var inte osäker på hur mycket du kan ta i! Ta i tills du ser att valpen förstår budskapet genom att visa underkastelse! Det skulle dess kullbroder ändå ha gjort!


Torsti

Namn: zzzz
Datum: Fredag den 15 December 2006 Kl: 23:45
hur går det nu?

Namn: zzzz
Datum: Lördag den 9 December 2006 Kl: 23:26
Hej jag skulle aldrig tillåta en 8m valp att ignorera en inkallning man skall inte ställa för stora krav i den åldern men kallar man in hunden skall den komma o kommer den inte får man se till så att den kommer och sedan upprepa samma situasion några ggr så att man får hunden att förstå att inkallning är inkallning och inget annat det obehag man ger måste anpassas efter hunden o så den förstår o ej upprepar fadäsen obs!obehaget behöver inte alltid vara fysiskt sedan är det upp till dig att se till så att alla inkallningar slutförs med nöjd husse o lycklig hund annars så får du inte bara stora problem senare utan du har dom redan.

Namn: pluto
Datum: Lördag den 9 December 2006 Kl: 18:11
Håller med Tessan, fast jag skulle aldrig släppa min hund på fågel om den inte momentant satte sig eller kom på inkallning..

Namn: mathew
Datum: Lördag den 9 December 2006 Kl: 12:46
Tack för tipset! Är väl nog antagligen så att jag haft alldeles för höga krav på hunden och på mig själv för att lyckas. Kanske är det så för de flesta med den första hunden också??

Skall nu försöka variera träningen - men ändå hålla hårt på vad som är ett måste! Kanske vi om ett par veckor kommer bättre överens.. Man vet ju aldrig hur det blir!
Men mera lek skall det iallafall bli..

Hade annars första ordentliga fågelarbetet igår..

Namn: tessan
Datum: Lördag den 9 December 2006 Kl: 08:57
Det här är ju något som varje unghundsägare känner igen oavsett ras. Mitt enda tips är att du inte ska hetsa hunden med en massa "träningstjat". Om du förstår vad jag menar. Låt jycken leka och ha skoj, den behöver antagligen få mogna i egen takt ett tag. Efter ett tag kan du ju åtegå till dina visselsignaler och säkert kommer du att finna att de tidigare inlärda kunskaperna sitter där de ska sitta. Jyckar älskar ju att göra det som är kul, precis som vi, så det handlar även om att vara lite uppfinningsrik i variationen av träningarna.

Namn: mathew
Datum: Fredag den 8 December 2006 Kl: 09:41

Hejsan.

Har införskaffat min första ståendefågelhund för ½ år sedan, en väldigt glad pointertik, som nu är 8 månader gammal..

Inlärning har skett utan problem fram till nu! Hon har vetat vad hit-kommandot betyder ända fram till för ungefär 3 veckor sedan, det är som bortblåst. Nu är frågan - vad skall jag ta mig till? Börja om helt från början med grunddressyr eller endast öva hit-kommandot väldigt effektivt?!

Har inga problem med hit när vi går på fält, amvänder mig av visselpipa och en signal så kommer eller vänder hon direkt, samma gäller för sitt, 2 signaler och så sitter hon direkt (det gör hon även hemma)..

Skulle vara väldigt tacksam för lite tips om hur jag skall gå till väga för att vi båda (hunden & jag) skall få maximalt kul ur våra turer..

  << tillbaka
EftersöksService: 798    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida