Log in
 Inkallning och kontakt...  
Namn: Tina.
Datum: Tisdag den 28 Mars 2006 Kl: 18:10
Ett litet lästips.. på www.immi.nu kan du gå till rubriken "hundtips>" och läsa om inkallning, ledarskap och andra funderingar.
Där kan du även söka efter en instruktör i din närhet om du är sugen på kurs..

Det kan bli svårt att omvandla all teori till praktiken ibland, hur bra tips det än må vara, och det kan alltid vara smart att träna med någon annan, kompis eller instruktör för att få nya idéer och tips direkt på plats.


Namn: Torkel
Datum: Tisdag den 28 Mars 2006 Kl: 17:05
Jag upplever att ditt problem är jätteenkelt (medveten om att jag ignorerar många teoretiska utläggningar nedan). Om hunden VET vad inkallning betyder så kallar du på den när du vet att den förmodligen inte tänker komma samtidigt som du vet att den inte kan rymma. T ex när den ligger och vilar inomhus. En inkallning, hunden tittar upp och ignorerar, du RUSAR fram till den, tar den i nacksinnet, drar den mot dig, skapar om den, ser allmänt sur ut, vänder ryggen och går raskt från den samtidigt som du visar missnöje i kroppsspråket. Kalla på hunden på nytt, samtidigt som du går från den, kanske art går runt i cirklar, muttrande och stirrande i backen. Har du bra relation till hunden kommer den (nu låga) hunden att lite trevande komma smygande efter dig. Gå över i försiktigt beröm när den tar kontakt. En variant är att smyga på en lina på hunden. Det går alltid att locka till dig en hund hur låg den än är, om det inte är helkasst psyke på den (eller på dig!). Grymt? Nej, inte ett skvatt. Du gav ju hunden ett kommando och den VALDE att ignorera. Utnyttja deetta faktum. Den visste vad kommandot betydde och då är det allvarligt, vilket måste framgå, att den tycker sig ha vetorätt. Viktigt är att hunden lär sig att du når den överallt, känslan av att husse/matte är allsmäktig. Detta lär man dem bäst som valpar, innna benen blir så långa och högfrekventa. Har den väl börjat rymma måste det till smarta och bestämda lösningar som jag får för mycket skäll för om jag redogör för här. Ett bra ligg är också en känt knep. Med denna stoppsignal kan du alltid bryta t ex en rymning.

Namn: Gunilla
Datum: Tisdag den 28 Mars 2006 Kl: 14:20
Du kanske "fiskar" Dvs du vill så gärna att det blir rätt att du hjälper hunden för mycket.
Se till att alltid röra dig ifrån hunden om än bara i tanken/någon milimeter och att det är hon som söker upp dig.
Timningen och konsekvens är svårt.
Titta på när andra agerar ihop med sina hundar. Kolla förarens kroppshållning, hur hunden tar tillsägelse/beröm.

-Kalla endast in när du vet att du lyckas (eller ser till att du lyckas) inte bara för att du undrar var hon är.
-Ha ett vardags inkallning där du inte är så noga.(Bör unvikas i just nu, men är bra när man själv slappar till)
-Variera belöningen. Hunden gillar som vi människor lotteri. Ibland bara klapp ibland rena julafton med en skrikande matte som rullar runt.
-Kommer hon inte, gå ut med bestämda steg och "tala om det för henne" (jag drar mina i öronen) gå tillbaka och kallar igen (samma ord/läge/ton som första gången). Se till att agera se ovan.

Namn: louise
Datum: Tisdag den 28 Mars 2006 Kl: 12:46
Jag tycker att jag har försökt allt detta. Ända sen hon var valp har hon aldrig fått hoppa in eller ur bilen utan att hon har fått lov. Det samma gäller dörar. När jag tar av henne kopplet vill jag ha ögonkontakt inna hon får sitt varsogod o.s.v. men lik förb.... har vi inte riktig befässt vem som är ledaren och vad som gäller när matte ropar.

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Fredag den 24 Mars 2006 Kl: 21:34
Michael skrev:
>>När det gäller det att ”prata” med hundar så tror jag sammanlikningen med vara sig en 3 åring eller en vuxen människa inte hör hemma här, vi talar om djur, och kroppsspråk samt andra sätt att kommunicera gäller i större grad än det verbala språk vi använder i fallet med människor. Men en liten rolig detalj har jag sett genom åren, dom man träffar på som har odrägliga hundar som inte lyder har ofta samma typ av barn, medan dom med väluppfostrade hundar oftast har några väldigt trevliga barn. Nu tror jag inte detta har med det verbala språket att göra, snarare ledarskap genom konsekvens och ömsesidig respekt>>

Och där, Michael har du mitt fulla stöd, i varje ord!

Torsti

Namn: Annika
Datum: Torsdag den 23 Mars 2006 Kl: 13:24
Hundar/vargar har inte riktigt samma preferenser som vi människor. Ett sätt för oss att ta initiativ (dörren, aktiviteter, matskål) kan vara att lära hunden vänta på "varsågod" och därigenom bygga upp kontakt, viss respekt och att vi höjer oss själva som påhittiga och roliga i hundens ögon. "Det roligaste kommer genom matte."

I vargens värld har det ju ingen större betydelse vem som springer först genom t ex en passage. För dem är det viktigare att "undersåtarna" visar respekt och hövlighet när de närmar sig ledaren (inte knuffas eller springa rakt på), att ledaren har första-tjing på maten (även om alla i flocken har rätt till den mat de för tillfället kommit över) och att alpha-paret är de i flocken som parar sig.

Vargarna i hägnet på Kolmården har en strikt rangordning där ledaren i första hand får hälsa på människor som kommer in, i andra hand nr 2, längre ut i periferin väntar nr 3 på tillåtelse från ledaren att människor tar kontakt med honom och nr 4 får över huvud taget inte alls vara i närheten. När jag var där och nr 2-vargen fick lite mycket uppmärksamhet och kel från människorna, spände nr 1-vargen ögonen i honom, stegade rakt emot och talade tydligt om för nr 2 att han borde veta sin plats i flocken och inte ta för sig på detta sätt. Inget bråk, inget annat än detta tydliga kroppsspråk.

En bra ledare är nog som Tinas tik, tålmodig och snäll men mycket säker på sig själv. En självsäker ledare behöver inte ta till våld.

Namn: Tina.
Datum: Torsdag den 23 Mars 2006 Kl: 09:37
Ledaren ska såklart vara initiativtagande och superkul, men vi får inte vara så avvisande mot hundens egna initiativ till kontakt och lek att vi hämmar den, och därmed gör den på tok för passiv.
Jag tycker det är intressant att fundera över det här med att t ex "visa att du är ledare genom att gå först ut, och sedan får hunden komma" - det är baa en fundering, ofast brukar min tik sitta och vänta innan jag ger henne ett varsågod så hon får gå ut.
Men när jag iakttagit mina två tikar härhemma, så brukar den unga hunden gärna studsa ut innan den äldre, och springa förbi henne i trappan. Rätt ohövligt kan tyckas, men den äldre har tålamod och säger inte till henne, trots att hon tydligt är ledaren här i huset...


Namn: rosen
Datum: Torsdag den 23 Mars 2006 Kl: 09:12
Mycket bra sammanfattat, Gunilla!

Det är du som är ledaren och bestämmer vad som ska göras. Hunden har så mycket gener från vargen som vi inte kan påverka så mycket, vargen har funnits i 100 000-tals år och tamhunden en bråkdel av denna tid. Att följa en ledare är en naturlig del i hundens liv och den vill inget hellre än att veta sin rang i flocken, precis som vargen. Att slippa försöka klättra i rang (som ofta "problemhundar" gör) eller ännu värre att bekräfta sin egen ledarroll över hundägaren gör varken hunden eller ägaren glad.

Det är inte grymt att bestämma allt för hunden, den vill ha det så och gör den lycklig!

Exempel: Då går ut med hunden. Släpper den när du kommer bort från gångbanan. Hunden springer åt ett håll. Då går du åt ett annat. Det är du som är ledaren och bestämmer var ni ska "jaga". Hunden uppfattar det som att du leder "jaktturen" (även om det bara är kvällspissningen så är det en slags jakt efter föda i hundens (läs vargens) hjärna).

När ni ska gå ut så går du ut först genom dörren och hunden sitter innanför och tittar dig i ögonen. Sedan får han kommando att gå ut. Detta är ytterligare en förstärkning av ledarställningen. Flockledaren går alltid ut ur "lyan" först för att se att det är säkert för övriga medlemmar att komma ut.

Det finns mycket mer som förstärker ledarrollen, men kom ihåg att ingen är roligare att leka med och ingen bjuder upp till så mycket roliga saker som ledaren! Ledaren är ingen sur, sträng och elak individ utan är konsekvent, bestämmande och rolig!

Namn: Gunilla
Datum: Torsdag den 16 Mars 2006 Kl: 16:10
Louise,
Ledaren går först och visar vägen konsekvent och tydligt.
Ni leker DU bestämmer hur och när annars ingen lek. Matskålen får inte röras förrän ditt "varsågod". I och ur bilen, in och ut genom dörren lika så. Promenad = ditt tempo glöm ej variera.
Bjud upp till div saker och visa att du är trevlig att följa. Ju mer saker ni gör tillsammans destu lättare blir det. Även nonsen grejer som ni gör för Ni tycker det är roligt. Tex bära in tidningen, hämta koppel, klättra upp på en sten, spola på toa, balansera på stockar, hoppa över väggrisar, hålla kanten, gå på rätt sida om vägstolpar, lyfta upp tassen vid koppeltrassel. Det är bara din fantasi som sätter gränser.
Inte bara enformiga promenader med inkallningar som inte ledar till något.


Namn: Matte
Datum: Torsdag den 16 Mars 2006 Kl: 14:54
Ironi är väl helt okej. Men i lagom mängd. När tråd efter tråd spårar ur till personligt tjafs och på gräns till påhopp och rena elakheter då upphör allt läsvärde.
Diskutera olika åsikter - toppenbra - det är mycket intressant, man får tänka till lite över sitt eget sätt att arbeta och få nya idéer. Och det gäller även åsikter som man inte alls delar, de är lika intressanta och läsvärda - men trådar som spårar ur till påhopp och andra fulheter, nej tack!

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Onsdag den 15 Mars 2006 Kl: 23:03
Michael skrev:
>>Lite småkul och intressant detta här: om man håller med den ena sidan så är det ok med lite ironi, men om man tillhör de som tycker annorlunda så förstör man tråder, ser ner på andra, uppträder föraktfullt och överlägset. Helt klart är att i de tråder där diskussionen har gått varm så har såväl ironi som en och annan tuff kommentar förekommit från båda håll, men tydligen ska en sida hålla sig på mattan….hmmmm…..så länge man bidrar med någon form av konstruktiva tankar och sin egen erfarenhet så bör man väl tåla lite ironi??>>

Ironi är helt OK, bara det är "lagom" mycket. Du är i Sverige nu och inte i Norge där det svenska "lagom" ironi är "alltför lite" i norska termer eller kanske "ingen ironi alls". Verbal incinerering av opponenten är inte politiskt korrekt i Sverige annat än under partiledardebatter i riksdagen och i kvällspressen....tänk på gasräkningen föresten, och skorstensfejaravgiften, det är bara i riksdagen de betalas från skattemedel...

Torsti



Namn: ry
Datum: Onsdag den 15 Mars 2006 Kl: 17:02

Såg ni det där programmet på tv där en engelsk tjej åker runt och skall lösa hundägares problem.
Det programmet jag såg var det en dalmatiner som inte hade några regler alls, åt från bordet, sov i soffan och hade bitit folk, både ägarna och personer som kom och hälsade på. Att fysiskt tillrättavisa var helt förkastligt enligt tränaren, en hund som slås över nosen lär sig att bita folk löd tesen.

Nåja detta (biter besökande) skulle de lösa med "positiv betingning" eller nåt sånt fint. Metoden var då att de som kom på besök skulle (utan att titta på hunden för den kunde känna sig utmanad) kasta kycklingbitar till hunden. Allt för att hunden skulle bli positivt inställd till folk.
Hunden åt och var glad, sen gick den fram till en småfet kille vid fikabordet, buffade till en gång med nosen, tittade på honom och sen nafsade den till lite i sidfläsket. Hunden bits, blev slutsatsen (ohjälpligt fall)-avlivning övervägdes-men som en sista utväg kastrerades den.
För mig såg det ut som ett typiskt fall av en hund utan ledare som helt enkelt ville ha mer kyckling! Därav tiggeriknuffen och nafset.

Hmmm jag vet nog ungefär vad tex Jeppe Stridh tyckt om den metoden. Han hade direkt konstaterat att det var fel på ledarskapet och att det var hunden som bestämde och satt ägarna i träning, utan godis!
Han hade GARANTERAT lyckats.

Namn: Torkel
Datum: Onsdag den 15 Mars 2006 Kl: 14:26
Om en enskild person är korkad, nedlåtande eller bara allmänt off så är det väl inget att orda om. Herregud, har ni inte varit med i någon förening? Eller ute i arbetslivet? Problemet ligger hos den som väljer att ta åt sig så mycket att en öppen diskussion kollapsar. För om man jämför med andra forum så ÄR diskussionerna på Birddog både ovanligt sakliga och ovanligt nyanserade. Sedan är det där med ledarskap ovanligt laddat eftersom det delvis handlar om helt olika dressyrfilosofier och syn på hundar. Det polariserar alldeles väldeliga, precis som klickerdiskussioner som tendera att handla om något helt annat.

Namn: Louise
Datum: Onsdag den 15 Mars 2006 Kl: 13:26
Tråkigt att tråden tog slut med en diskussion. Jag är fortfarande nyfiken på träningsmetoder, som stärkarledarskapsförhållandet...

Namn: michael
Datum: Måndag den 13 Mars 2006 Kl: 15:02
Annika, m flera….

Lite småkul och intressant detta här: om man håller med den ena sidan så är det ok med lite ironi, men om man tillhör de som tycker annorlunda så förstör man tråder, ser ner på andra, uppträder föraktfullt och överlägset. Helt klart är att i de tråder där diskussionen har gått varm så har såväl ironi som en och annan tuff kommentar förekommit från båda håll, men tydligen ska en sida hålla sig på mattan….hmmmm…..så länge man bidrar med någon form av konstruktiva tankar och sin egen erfarenhet så bör man väl tåla lite ironi??

Vad jag försökte få fram i det inlägget du citerar är den enorma skillnaden i helheten ”ledarskap” och separata övningar på dressyrplan, och att med ett gott ledarskap så blir arbetet med att lära in nya moment väldigt mycket enklare, då behövs inte enormt avancerade metoder för varje steg. Vidare tycker jag inte at det citat du citerar på något sätt säger att jag ser ner på någon, snarare att jag tycker hunddressyr idag görs för komplicerat och att kommersialismen samt alla nya försök på att uppfinna hjulet tar bort fokus från det att förstå hunden. Jag står 100% för det jag säger; att det är synd att många nyblivna hundägare ska landa mitt i en grop fylld med olika teorier, detaljerade och långa instruktioner hur man ska få hunden att göra enkla övningar samt en massa hjälpmedel. Detta istället för att få lära sig lite om hunden som individ, vilka krav som kan och bör ställas samt hur man kan få hunden att välja att lyda istället för att göra något annat. Detaljer som språk, kroppsspråk, konsekvens, ärlighet etc…..

Det du citerar var inget personangrepp, men det är klart, om någon känner sig träffad så kan inte jag göra så mycket ….

Om detta med ”ledarskap” bygger på olika filosofier, olika sätt att använda hunden eller olika kravnivåer vet jag inte men helt klart är att detta efterhand så luddiga och mytiska ordet är en central del i mångas sätt att uppfostra hund, det är också en grund som gör det långt lättare att uppnå ovillkorlig lydnad.

Jag vet inte om man ska ge sig på en översättning av ordet, men ändå: Respekt, tillit, vilja att lyda, välja att lyda i en mycket pressad situation, samarbete, acceptans av oss som ovillkorlig ledare.

Jag har i alla fall märkt att jag lägger långt mindre tid på regelrätta dressyrpass med mina hundar de senaste åren jämförd med för 15 år sedan, men resultaten blir inte sämre, snarare tvärt om…Jag sålde en valp till en mycket hundklok kille i Kiruna för några år sedan, jag tror inte att den hunden har haft ETT dressyrpass eller varit på en enda kurs, jag tvivlar också på om husse har läst en enda bok om hunddressyr, likafullt så jagar den som en gud; stort sök, bra kontakt, står och respekterar, apporterar och sekunderar. I stadsmiljö går den vackert utan koppel. Med andra ord, som en hund ska vara! Detta genom ett mycket bra ledarskap där man kan rosa och korrigera vid enstaka tillfällen dom första gångarna något nytt ska hända, polletten ramlar snabbt ner och saker fungerar eneklt och smärtfritt. Men då ska man ha en hund som till 100% uppskattar rosen samt respekterar ett NEJ. Ska lägga till att killen i fråga har levt med hundar sedan barnsben och fått en god portion ”hundhjärna” från sin far.

När det gäller det att ”prata” med hundar så tror jag sammanlikningen med vara sig en 3 åring eller en vuxen människa inte hör hemma här, vi talar om djur, och kroppsspråk samt andra sätt att kommunicera gäller i större grad än det verbala språk vi använder i fallet med människor. Men en liten rolig detalj har jag sett genom åren, dom man träffar på som har odrägliga hundar som inte lyder har ofta samma typ av barn, medan dom med väluppfostrade hundar oftast har några väldigt trevliga barn. Nu tror jag inte detta har med det verbala språket att göra, snarare ledarskap genom konsekvens och ömsesidig respekt

Jo Annika, tråden du nämner och som gör dig så stolt blev väldigt långt men den kom att handla om långt mera avancerade saker än att lära en hund att gå i koppel, för min del ville jag inte se det som någon stor bedrift att lyckas med det. Men för all del alltid kul att kunna hjälpa andra i nöden, Grattis!

Hoppas jag med detta har fördjupat vad jag försöker säga i mitt första inlägg från den 10/3, detta utan att någon har fått platta tår….

Michael

Namn: Sebbe
Datum: Lördag den 11 Mars 2006 Kl: 18:20
håller med dig Annika, ibland...egentligen hela tiden blir tonen på detta forum nedsättande och personangripande i stället för sakligt och diskuterande.
tack för ordet

Namn: Annika
Datum: Lördag den 11 Mars 2006 Kl: 17:16
Har absolut inte tänkt starta upp ett nytt evighetstjafs och tänkte egentligen inte säga något mer. Svarar ändå på dina frågor, Michael:

1. Du frågar om jag tycker att du har sett ner på någon eller vad jag gick igång på. Svar: Citat från dig: "..hur ska man förklara detta enkla faktum bland alla intrikata råd...klickers, godis, knep och knåp...synd bara att många hundägare ska ramla med pannbenet först i kommersialismens fallgrop..."

2. Du frågar om jag har komplex eller tycker jag bara inte om dig? Svar: Tycker inte om en överlägsen och föraktfull attityd. För övrigt känner jag inte dig.

3. Ditt påstående/fråga: "Kanske bara fortfarande röd om kinderna, efter andra diskussioner om dressyrmetoder..." Svar: Jätteroligt att du tog upp just det! Det bär mig emot att säga "vad var det jag sa", men som sista inlägg efter den 170 inlägg långa tråden som startades upp av Krille ang "Olydig 2-åring", har han återkommit den 25/2 med följande text: "Oj vilken lång tråd det blev. Tack Annika. Dina råd var perfekta..." (I så fall röd om kinderna av glädje å Krilles vägnar + en liten aning stolthet...)

4. Påstående av dig: "Det är precis en sådan hållning som du visar man INTE ska visa när man "pratar" med hundar, aggressiva, omotiverade utfall..." Svar: En hunds "förstånd" kan man när det gäller vissa saker jämställa med ett 3-årigt barns. Eftersom du är ca 40 år så utgår jag ifrån att jag inte behöver prata barn-/hundspråk med dig. Så klart man kan läsa in känslor i skriven text, men jag känner mig varken aggressiv eller tycker att mina s k utfall är omotiverade. Däremot har jag svårt att hålla tyst när jag tycker något är fel. - Okey, det är en svaghet. För övrigt är jag faktiskt allmäntrevlig både mot människor och djur...

5. Påstående av dig: "..det kan hända att du såväl som jag har en del att lära..." Svar: Oj, här är vi faktiskt ense!

6. Du frågar: "Hur hade valpen lärt sig av sin mor att visa underkastelse??? o s v" Svar: Läs mitt svar per 8/1 kl 17.44 under tråden "Olydig 2-åring". Orkar inte skriva av texten.

Med det får det vara bra för min del. Tack o hej!

Med vänlig hälsning
Annika

Namn: Michael
Datum: Lördag den 11 Mars 2006 Kl: 13:36
Matte,

Bara för att mitt synsätt inte passar dig så är det inget häcklande av andra….Om du läser mitt svar till Louise (fred 10/3) så ser du att jag försöker ge mitt svar på hennes fråga: hur arbeta med ledarskap….vilket är något helt annat än olika dressyrtekniker. Jag angriper ingen och kallar i alla fall ingen för korkad!

Dom ende som har fört in negativa kommentarer och ont blod i denna tråd, är dig själv och Annika, som ögonaböj var tvungna att hoppa på mig med flera som vanligt….Du själv har inte bidragit med något konstruktivt överhuvudtaget, bara kritik av mig, vilken nytta har Louise av sådana inlägg?? Jag tror nog inte att jag slutar säga vad jag menar för att du ber mig om det.

Tyvärr är det Ni som försöker få tråden att spåra ur…lugna ner er, läs inläggen en gång till och kom tillbaks med konstruktiva svar på frågan: Hur bygga ett ledarskap?

Michael

Namn: Matte
Datum: Lördag den 11 Mars 2006 Kl: 08:31
Jo, Michael, du ser det kanske inte själv men dina inlägg går mest åt till att förlöjliga och reta upp andra människor, mindre utrymme ägnas åt att dela med dig av din kunskap.
Jämför med Torstis inlägg, han gräver inte ner sig i hur korkade alla är som inte ser på problemet som han gör. Han beskriver hur han tycker och tänker, och då blir det givande, även om man inte tycker lika i allt.
Förstör inte den här tråden också. Berätta gärna hur du tänker och tränar, Michael, men låt andra kunna beskriva sitt sätt utan att häckla dem så förbaskat.
Många trådar som du dyker upp i spårar ur och blir ett tjafs.
En vädjan - var snäll och sluta med det. Låt oss få en läsvärda trådar med öppen, vettig diskussion istället!

Namn: Michael
Datum: Lördag den 11 Mars 2006 Kl: 01:18
Louise,

Din fråga rörde ledarskap och jag tycker det är enormt bra att du har insett att det krävs en del av en jakthund och dens ägare! Om du behöver mera hjälp med att hitta böckerna jag talade om eller andra tips: Skicka ett mail!

Torsti,

Så är det, ”keep it simple”, så enkelt är det med umgänget mellan djur och människor…, men det är klart: vad använder man hundarna till och vilka krav ställer man? Om man vill göra saker svårt så är det lätt att göra fel: As they say in the US: ”Life is easy, People fuck it up….”

Annika,

OJOJ, har jag eller andra sett ner på någon, vad gick du igång på?? På vilket sätt ser jag ner på någon i mitt inlägg längre ner? Har du komplex eller tycker du bara inte om mig??? Kanske bara fortfarande röd om kinderna, efter andra diskussioner om dressyrmetoder…)

Här frågade Louise om begreppet ledarskap och så långt har jag och andra försökt att ge en konstruktiv bild av hur vi anser att ett sådant skapas… detta innan du kastade dig in och anklagade mig och Torsti för att se ner på andra, tycka att vi är gurus etc.etc….

Det är precis en sådan hållning som du visar man INTE ska visa när man ”pratar” med hundar: aggressiva, omotiverade utfall…..

Annika, lite mera respekt borde du visa än dina plötsliga påhopp: Jag har själv sett Torsti i arbete och jag kan lova dig att det är effektfullt men ack så kärleksfullt….Själv har jag haft jakthundar sedan jag var 10, det är 30 år sedan nu och jag har blivit jättenöjd med alla, dom har också varit nöjda med mig…..

Till sist Annika: du borde inte vara så kategorisk och känslig, hundvärlden är stor, det kan hända att du såväl som jag har en del att lära……

PS. Hur hade valpen lärt sig av sin mor att visa underkastelse??? Med godis??? Troligen inte, men däremot genom konsekvens, kärlek och lite tuffa tillsägelser....Gjorde ”morsan” fel??

Med vänlig hälsning
Michael

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Fredag den 10 Mars 2006 Kl: 23:47
>>Namn: Michael
Datum: Fredag den 10 Mars 2006 Kl: 11:43
Torsti,

Du har rätt igen, men hur ska man förklara detta enkla faktum bland alla intrikata råd om specifika övningar som att lära hunden gå i koppel, komma på inkallning, inte gå förbi föraren vid apportinlämning etc.etc…? Klickers, godis, knep och knåp etc.etc i en aldrig sinande ström…..Hur ska man få fram budskapet att det inte handlar om specifika övningar, men om en helhet som byggs från 8 veckor och framåt, en helhet som INTE handlar om vissa relativt enkla övningar???? Men en helhet som däremot handlar om samspelet mellan oss och hunden…..tyvärr blir det fort en teknisk övning av hundägandet och mindre förståelse av djuret.>>

Jag har ju egentligen haft hundar under en väldigt kort period, sedan 1990, men den perioden blev sedan väldigt händelsefylld som lärde mig oerhört mycket om hundar och hundägare.

Det som först fick mig att vackna upp var en knäppskalle till hund som inte följde de regler som en hund skulle följa enligt alla böcker och kurser jag gick. Mot alla regler högg den ett barn och då först vaknade jag, som hundägare. Den fick sota med sitt liv och andra hundar tog över. Det skulle dock vara bra om uppfödaren till den första hunden i mitt liv kunde betala in den köpesumma som jag betalade för valpen, till barncancerfonden t.ex. Bara för att visa att uppfödaren har förstått vikten av vad hon sysslar med när hon sysslar med hundavel!

Hur som helst, det är lätt at virra ifrån ämnet. Låt oss nu återkomma till det:

Jag har en fallenhet för lättja men jag kan också vara mycket bestämmd när så erfodras. Men i första hand kör jag med lättja så långt det går. Våra gamla hundar har varit med så länge att de kan båda mina sidor.

För att förstå min historia, hur lång den nu blir, så är det nödvändigt att veta följande. Alla våra hundar genomgår en mycket strikt lydnadsträning som börjar vid ca. 8 veckors ålder. Senare vet de vad som gäller. De vet tyvärr också, med åren, att det som gällde igår inte längre gäller idag...

OK! I det dagliga livet med hundarna tar de för sig mera och mera om man inte hela tiden framhärdar sitt ledarskap.

Ibland, när hundarna pockar på både det ena och det andra dagen igenom så tar mitt tålamod slut helt och hållet och jag ber dem fara åt både det ena och andra hållet bäst de kan. För dem är detta inget problem, de har hur många sovplatser som helst runt huset.

Det intressanta är att när de ser att när jag har tappat tålamodet, då gör de, utan undantag, allt jag pekar åt dem att göra! De springer inte iväg, de gömmer sig inte under soffan, de vill inte gå ut och kissa, utan de stannar kvar och frågar "vad vill du husse".Det intressanta i den här situationen är att hundarna vill samarbeta! Varför vill de samarbeta? Därför att jag har visat att jag är en ledare som vill övertaga initiativet och de facto har gjort det!

Hur om helst, när mitt tålmod är slut, och jag ryter till hundarna "HÄR" så vet de att nu skall vi hålla oss kring fötterna på husse, nu är det ingen fri jakt på gång längre utan nu får vi gå "här" och vänta och se.

Jag har inte sett att någon av hundarna, eller någon av alla de hundar vi har haft på våra kurser, skulle ha tagit skada av kommandot "här".

Däremot har jag sett, att när jag gått för långt in "i dimman" = "kulturelt tänkande", för att nå resultat, att det gått åt helsike och sedan när det vänt tillbaka till grunden, så har det funkat bra. Keep it simple!

Torsti

Namn: Matte
Datum: Fredag den 10 Mars 2006 Kl: 22:36
Michael, du får gärna hylla ledarskapet. Men att som du och vissa andra svara "det behövs bättre ledarskap" som svar på en önskan om hjälp vid problem blir som "goddag yxskaft".
Nu har du förtydligat vad du menar och det är bra.
Men du har en tråkig tendens att se ner på och platta till alla som inte tycker som du och som har andra metoder och andra tips att "bjussa" på. Det tycker jag är mycket trist. Bjud gärna på din kunskap men jag och förhoppningsvis fler vill gärna höra även andras åsikter. Du behöver väl inte se alla trådar på forumet som en personlig kamp som du ska vinna till varje pris?
Vägarna till ett bra ledarskap är många, det bästa är väl om man kan ta del av flera metoder och tips, välja det som passar en själv och hunden bäst? Men då måste alla få chans att komma till tals i en vettig diskussion.

Namn: Annika
Datum: Fredag den 10 Mars 2006 Kl: 20:22
Hej Tina,
Håller helt med dig om ditt (och många andras) sätt att träna! Kontaktkontraktet/Eva Bodfäldt är mycket bra.
Ofta är vi noggranna och pedagogiska när det gäller att träna in nya lärdomar. Däremot när det gäller att träna bort olater tror vi att hunden ska fatta på en gång.
Var och lyssnade på Memea där hon beskrev valpen som låg och bet på stolsbenet på stolen hon satt på. När hon upptäckte det så nej:ade hon valpen lite burdust och den visade genast underkastelse. När hon fortsatte läsa tidningen så fortsatte valpen gnaga. Hon nej:ade igen och valpen visade igen underkastelse. Så höll dom på några gånger tills valpen suckade och gick därifrån, förmodligen "tänkande": "Min matte är konstig. Först bryr hon sig inte om mig, sen vill hon dominera en stund, sen är det lugnt igen, så vill hon dominera igen osv. Fattar inte varför, jag sticker."
Valpen hade alltså inte alls förstått varför den fick tillsägelse. Däremot hade den sedan tidigare (förmodligen via sin mor) lärt sig visa underkastelse när någon var dominant mot den.
Som vanligt på detta forum säger sig Torsti och Michael vara "födda ledare" och ser ner på alla andras sätt att träna utom sitt eget. Det må vara hänt, men tråkigt när nyblivna hundägare får sådana spydiga svar som ni levererar emellanåt. Dessutom är ni tydligen synska när ni tror att alla som inte har Wilson/Rödseth/Christoffersson/Strid/Mäkinen/Fossum som gurur endast godisklickar på dressyrplanen någon timme om dan och låter hunden ta över ledarskapet resten av dygnets 24 timmar. Självklart gäller mitt ledarskap och kommunikationen med hunden dygnet runt! Vem har sagt något annat?
Jag tycker mycket av det ni säger är rätt och jag tror säkert att ni har lika bra kontakt med och ledarskap över era hundar som jag, men inställningen är tröttsam. Tack för mig.

Namn: Tina
Datum: Fredag den 10 Mars 2006 Kl: 13:52
Ett litet tillägg.. Apropå det här med kontakt..
Kontaktkontraktet av Eva Bodfäldt är en bok som jag tycker är suverän! Det är ett hett tips, om du skulle vara intresserad. Finns ofta på bokhandlar, bibliotek eller på Evas hemsida http://www.hundkonsulten.se/

Hälsningar från Tina!

Namn: Tina
Datum: Fredag den 10 Mars 2006 Kl: 13:50
Hej!

All hundträning handlar om samarbet och kontakt!
Michael har en hel del poänger i det han skriver..
Det jag kan haka mej lite i när man diskuterar ledarskap kan vara att det är väldigt många förbud "hunden ska inte göra så" "hunden ska invänta kommando innan det och det händer".
I naturen så blir den individ som är mest lämpad ledare för flocken. Den med mycket erfarenhet och som klarar av att leda en flock. Behöver min hund mej, eller klarar den sej bra på egen hand när vi är ute? Leder jag min flock till mat? det som är livsnödvändigt för flockens överlevnad? Vinner min hund något på att komma till mej? Vinner min hund ngt på att ta kontakt med mej, att lyssna på mej? Hur bra är jag på att uppmuntra hundens egna initiativ, men också att visa en alternativ väg om de inte riktigt passar flocken just då?
Är jag behövd som ledare?
Självklart ska en ledare även kunna säga ifrån då så behövs, men är det inte roligare att på vägen lära och uppmuntra hunden rätt beteenden, snarare än att korrigera hunden till dej?
"Nej, du får inte hälsa på gästen" eller "matte, nu kommer det en gäst, om jag sätter mej fint vid din sida, får jag godisen/hälsa då, som vi lärt oss? - Två olika sätt att träna. Vilket väljer du?

Namn: louise
Datum: Fredag den 10 Mars 2006 Kl: 12:38
Tack Michael...

Äntligen något som låter som det jag vill, men som är så himla svårt att få till....

Dina idéer låter mycket, som det jag själv tänker mig... Men det är ett långt steg från tanke till handling - nån stans på vägen blir det änddå lite fel.

Var får jag tag på dessa böcker?

Namn: Michael
Datum: Fredag den 10 Mars 2006 Kl: 11:43
Torsti,

Du har rätt igen, men hur ska man förklara detta enkla faktum bland alla intrikata råd om specifika övningar som att lära hunden gå i koppel, komma på inkallning, inte gå förbi föraren vid apportinlämning etc.etc…? Klickers, godis, knep och knåp etc.etc i en aldrig sinande ström…..Hur ska man få fram budskapet att det inte handlar om specifika övningar, men om en helhet som byggs från 8 veckor och framåt, en helhet som INTE handlar om vissa relativt enkla övningar???? Men en helhet som däremot handlar om samspelet mellan oss och hunden…..tyvärr blir det fort en teknisk övning av hundägandet och mindre förståelse av djuret.

Om man bara befäster ett bra ledarskap och ett bra samarbete så blir alla dessa små delmoment precis som att byta växel på bilen…..inget arbete alls, man visar bara vad man vill…..

Den goda gamla devisen om konsekvens, himmel/helvete och stor grad av kamratskap lever än och ingen annan metod kan överträffa den! Synd bara att många hundägare ska ramla med pannbenet först i kommersialismens fallgrop och behöva tro att varje liten ”växling” är ett enormt steg, som måste nötas till förbannelse och hälst kompletteras med en fruktansvärd massa hjälpmedel…. Detta istället för att koncentrera sig på att tanka bilen och se till att ha med sig nycklarna…..

Nej, en stor dos Wilson ( grunddressyr/ ledarskap) och en lika stor dos Rödseth (se till att det blir rätt första gången) samt mycket O. Schetne (glada hundar) parat med lite ”hundklokhet” så fungerar det utmärkt, har det gått fel på vägen så fixar det sig med ett bra ledarskap, utan detta så fungerar inget….

Tror nog din kompis hade ”skapt fina band” med sin hund i stugan men fått en bättre lydnad och gladare hund/husse på en kurs med dig, kombinationen vore nog 100%.

Louise och Matte,

Jag vet att det låter tjatigt med denna eviga hyllning till ordet ”ledarskap”, men det finns ingen enkel superlösning på hur man når dit, precis som jag skriver längre upp så handlar det inte om teknik men om hur man uppför sig med och runt sin hund.

Men en mycket viktig sak; lydnad och ledarskap skapas inte på dressyrplanen eller när man tränar dressyr, den skapas i alla andra situationer och i alla lägen när man normalt inte tränar hund. Det hjälper föga att lägga 4 timmar om dagen på dressyrövning om man ”avdresserar” dygnets övriga timmar.

I det dagliga livet har man hundravis av möjligheter att lyfta ribban: valpen/unghunden ska lära sig att ligga plats när den får besked och tills den får besked om annat, inte hälsa först på gäster som kommer på besök, vänta på ok före den äter, går ut etc.etc….Men allt detta är också teknik så först och främst: bestäm dig för att vara en rättvis, konsekvent, intressant och lugn ledare ALLA dygnets timmar så får du också ett ledarskap.

För bättre råd, lån eller köp Wilson, Rödseth eller Christoffersons böcker för inte att glömma den fantastiska ”den glade fuglehund” av Olav Schetne.

Michael



Namn: Chris
Datum: Fredag den 10 Mars 2006 Kl: 11:27
Hejsan!
Några bra tips att alltid använda och ta som vana i vardagen.1-hund skall ta ögonkontakt vid matskålen och får börja äta vid varsågod.2Förare går alltid in och ut genom en dörr först,hund får lov att gå ut och in vid varsågod .3.Hund skall ta ögonkontakt sedan varsågod,får hoppa in och ut från bilen.Du får bra kontakt med hunden,den springer inte ut obevakat.Ta som vana att göra det alltid,som att borsta tänderna...Då har du mycket lydnad gratis.Var konsekvent,lycka till

Namn: Matte
Datum: Fredag den 10 Mars 2006 Kl: 08:35
Jag undrar hur många hundägare med olika problem i sitt hundägande som fått just det rådet av folk som anser sig som riktiga experter.
"Du måste ha ett bättre ledarskap. Det är ditt ledarskap som brister. Skaffa ett ledarskapsförhållande till din hund."
Jaha??? Enkelt råd att ge och känna sig själv duktig och få den som ber om råd och hjälp att känna sig ännu mer i behov av hjälp. Av någon som tar sig tid att dela med sig av konkreta, praktiska råd. Som några på tråden tidigare har gjort. Det är väl det som behövs när man vill ha hjälp? Inte bara få reda på att du måste ha bättre ledarskap.

Namn: Louise
Datum: Fredag den 10 Mars 2006 Kl: 08:26
Jag är helt enig Torsti!

Frågan är: Hur skapar jag denna kontakt?! Hur får jag ett bra ledarskapsförhållande? Det måste väl finnas lite tips, råd och riktningslinjer för detta, som ni kan dela med en "första-gångs-hundägare"?

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Fredag den 10 Mars 2006 Kl: 00:20
Jaa du Michael!
Det är oerhört märkligt att vi i årtionden har basunerat ut vikten av att ha ett ledarskap över hunden innan vi börjar med specialmoment som "inkallning".

En kompis till mig, som håller på med älghundar, föreslog, som ett alternativ till regelrätt ledarkskap/lydnads träning, att hyra en stuga i Norrland för 3 veckor där han skulle bo med sin hund och bara med sin hund och därigenom knyta "ett band med hunden". Allt detta i tid och kostnad för att slippa vanlig lydnadsträning som inte skulle ha kostat något i pengar(med mig som instruktör)och högst 3 dagar i tid.

Jaaa, man slutar aldrig att förundras!

Torsti

Namn: Michael
Datum: Onsdag den 8 Mars 2006 Kl: 20:24
Torsti,

110% rätt, amen! Turligt nog verkar det som om Lousie har insätt detta....

Michael

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Onsdag den 8 Mars 2006 Kl: 20:01
>>Namn: Louise
Datum: Måndag den 6 Mars 2006 Kl: 11:41

Jag har ett problem med min labradortik, som är 10 månader gammal. Jag mistänker att det är min roll som ledare, som är lite otydlig, men lyckas inte riktigt att åtgärda det. Därför hoppas jag att någon här har idéer, som kan hjälpa mig. Största problemet är inkallningen, som för det mesta funkar, men inte optimalt. Hon vet vad det betyder, men kommer inte direkt i kallet utan ska alltid avsluta sina egna ärenden först. Jag tror att detta skulle kunna åtgärdas, om hon var mer kontaktsökande, men hur tränar jag fram detta? >>

Inkallning är bara ett delmoment i en helhet som kallas lydnad/kontakt. Inkallning kan man inte träna som ett enskillt moment. Inkallning är ett resultat av en mängd moment som syftar till att upprätta och bibehålla ett ledarskap över hunden. Även om man endast tränar inkallning som ett enskillt moment så når man ingen framgång innan man genom ett eller annat nödvändigt sidospår etablerat ett ledarskapsförhållande till hunden. Jag är ledsen men det är ett faktum!

Torsti

Namn: Annika
Datum: Tisdag den 7 Mars 2006 Kl: 22:56
Jag ser det så här: Bygger man upp en bra kontakt mellan sig och hunden under kontrollerade former för utökade störningar där man själv alltid får igenom sin inkallning, så klarar den kontakten även en uppdykande hare, rådjur m m, även för den mest viltintresserade hund. Allt handlar om kontakt, kommunikation och ömsesidig respekt. Det gäller att grunda väl innan man utsätter hunden för alltför svåra störningar.
En äldre jägare i vår kommun kan gå med sin drever lös i skogarna där han brukar jaga, med full lydnad och hunden har inte en tanke på att driva rådjur. När han tar på sig jaktkläderna och tar med bössa och ryggsäck är hunden fullt beredd på att det är jakt på gång. Med det menar jag att det är föraren som bestämmer när det ska jagas, oavsett hundens jaktlust.

Namn: Anders
Datum: Tisdag den 7 Mars 2006 Kl: 19:42
Tina, det finns en mellanväg mellan din väg och att banka hundstackaren gul och blå.

Du menar att det fungerar med enbart shaping, att belöna rätt beteende och ignorera det icke önskvärda. Visst det kanske det gör, jag har inte sett någon än, men det kvittar. Nackdelen med denna metod är att eftersom du måste öka svårigheterna i så oändligt små steg för att inte riskera att hunden förfaller till att jaga haren. Fördelen blir utav samma anledning att de många repetionerna gör att det rätta beteendet befästs väl.

Motsatsen måste vara "uteblivet obehag är beröm nog". Dvs tillfoga obehag när hunden gör fel och ignorera när den gör rätt.

Men varför måste allt vara antingen eller? Jag började träna jycken tidigt. Lärde in de viktigaste kommandona innan hunden var fyra månader, och sen har jag långsamt ökat kraven, allt eftersom han har mognat och blivit äldre.

Eftersom man lär hunden att man ska komma när husse ropar under den tiden när hunden fortfarande känner större trygghet hos mig än nyfikenhet på resten av världen är det inte svårt att lyckas. Jaktlusten är heller inte utvecklad och han satte sig på kommando fast det studsade kaniner runt omkring. Jag har vid ett par tillfälle tagit hunden i nacken vid korrigering, aldrig slagit honom eller varit elak. Den enda gången han skyggat för mig var när jag höll på att åka över honom med skidor. Han förstod inte att det var olämpligt att lägga sig i spåret och rensa tassarna. Åtminstone när jag var precis bakom honom.

Trots min i dina ögon kandske brutala träning (skidincidenten undantagen) så kan jag åka skidor med honom lös, vissla av honom på 100 meters avstånd när han störtade efter ett rådjur som förirrat sig ut på sjön i går. Detta trots att jag berömt honom varenda gång han har gjort just det mellan 1 oktober och mitten av januari.

Jag tror, tills motsatsen är mig bevisad, att vill man ha säkra resultat inom en rimlig tid får man finna sig i att tala om för hunden när den gör fel ibland för att skapa en lite större skillnad mellan bra och nej, rätt och fel, himmel och helvete.

Det kan ju i mitt fall vara så att hunden helt enkelt inte har någon jaktlust att tala om, och då hade det kanske kvittat hur jag tränat. Det får jag be och återkomma om när han har fått en säsong till i skogen.

Med träningsvärk i rygg och ben

Anders

Namn: Tina
Datum: Tisdag den 7 Mars 2006 Kl: 18:36
Jag har märkt att på min hund som ÄLSKAR att jaga hjort blir det mycket lättare att bara säga "nej" och hon lyder då ett gäng hjortar står framför henne om vi tränat massa kontakt och är aktiva, det kommer liksom med "på köpet".
Det finns lite olika vägar att gå. Hur godisusugen är din hund? Var är det absolut bästa belöningen för den?
Shaping kan vara ett alternatvi OM du känner att du vill satsa och det är något för dej - men jaktsituationer är faktiskt något som kräver att man kan sin sak i shapingträningen och då kan en erfaren instruktör krävas..

Träna så långt bort att retningen inte är för stor utan att ni klarar att se på haren utan att hunden för den sakens skull behöver sticka och korta succesivt ner avståndet. Lär hunden att "markera" haren istället för att jaga den..
Jag har inget rakt besked, men det jag vill uppmana dej till är att tänka och känna efter vad du vill träna, vad du har för grundprinciper i din träning, vad du vill och inte vill göra med/mot hunden och arbeta utefter det.

Lycka Till!

Namn: Tina.
Datum: Tisdag den 7 Mars 2006 Kl: 18:30
Hej Louise,

Står man med en godisbit i handen när det springer en hare framför en jaktgalen hund så kommer du nog inte så långt ;)

Du kan naturligtvis välja att banna hunden. Då måste det vara så obehagligt att hunden inte vågar springa efter haren - men då måste du också fråga dej, om du vill "utsätta" hunden för det obehaget?
Min erfarenhet säger mej att du måste vara otroligt tuff mot en jaktgalen hund ör att den ska avstå från retningen, och jag vill som jag tidigare skrivit inte utsätta hunden för det.

Namn: trudi
Datum: Tisdag den 7 Mars 2006 Kl: 17:42
Fast jag tycker att det där med belöningens betydelse ofta missuppfattas. Det handlar ju inte om att hunden väljer godisbiten hos matte framför att jaga haren, det handlar om att hunden väljer att göra som matte säjer. Därför att den lärt sig att det faktiskt är ett vinnande koncept, sas.
Och i denna helhet, eller relation, ingår de sammanlagda belöningar av olika slag hunden upplevt från matte i en MINST lika stor del som det missnöje hon visar om hunden inte lyder. För att missnöjet ska ha någon betydelse för hunden måste också den "positiva" matte ha betydelse.

Namn: Anders
Datum: Tisdag den 7 Mars 2006 Kl: 14:22
Louise, genom att berömma när hunden gör rätt och tala om på lämpligt vis när hunden gör fel. Då får du en hund som vet att om jag gör som matte säger så blir hon glad och det är kul, gör jag inte som matte säger utan jagar hare får jag fan av henne och det är inte kul.

Namn: Louise
Datum: Tisdag den 7 Mars 2006 Kl: 10:56
Tack för hjälpen! Har ett par funderingar bara...
Det är många av er som skriver om belöningar, vilket säkert funkar och jag också försöker använda i viss mån, för att få upp motivationen och lusten att komma tillbaka till matte.

Men min fundering är hur det funkar i en jaktsituation nät hunden helt plötsligt ska välja mellan att springa efter en hare eller tillbaks till matte och få en godisbit. Då tror jag inte att godisbiten har så stor betydelse längre, då gäller det att ledarskapet är befäst... Eller vad tycker ni? Hur tränar man fram bra ledarskap och håller kvar motivationen?

Namn: Lisa
Datum: Måndag den 6 Mars 2006 Kl: 22:51
När den är tio månader kan du börja ställa krav på din hund. Kalla in den när den inte är så långt ifrån dig, om den inte kommer genast springer du och hämtar den, du behöver inte vara arg eller göra det så att det blir obehagligt, ha halsband på så kan du ta den i det (skulle den hoppa undan får du ta en lina och trampa på och hala in). Beröm när ni är på det stället du var när du kallade in. Grejen med detta är att hunden ska lära sig att den inte har något val, om du kallar är det bara att komma, och det genast.

Var konsekvent med att begära att hunden ska lyda genast, det går inte att ibland hala på tiden och ibland begära snabbt svar!

NÄR/OM den kommer direkt på inkallning, ska du berömma efter egen smak, men se till att hunden blir glad, om det är är godis, lek eller kel.

Namn: Annika
Datum: Måndag den 6 Mars 2006 Kl: 22:11
Jag håller helt med Tina - att hundens fart in till föraren beror till största delen på att den har hög förväntan på att jag har något som är värt att komma för (rolig övning, mat eller bjussar på mig själv på annat sätt). Men bli inte för förutsägbar. "Tjatigt att få tårta varje gång man kommer hem..." Om du till att börja med belönar med bästa belöningen varje gång och sedan blir lite mer sporadisk, så vet inte hunden riktigt när det blir "bingo" - vilket gör att den ofta anstränger sig mer.

När jag grundat min inkallning enl ovan och jag vet att hunden har förstått signalen och det allra roligaste på jorden är att komma till matte, så övergår min inkallning till att vara obligatorisk. Jag kallar på hunden en gång. (Jag gör mig alltså inte rolig för att locka den att komma om den inte genast lyder, utan jag har alltid en visselsignal/ord/röstläge som alltid låter likadant. Och om den inte kommer genast så har den inte lytt signalen.)

Skulle den inte komma så går jag dit och pratar allvarsord med den (psykiskt, ej fysiskt) med lågt röstläge. Viktigt att jag ser att den tar budskapet. Sedan backar jag undan en bit och gör om inkallningssignalen. Då brukar det bli väldigt bråttom in och jag ger full belöning och jag är "glad". Sedan får den springa lös igen, och när jag ser att den är upptagen med något gör jag om inkallningssignalen. Om mitt budskap gått fram så släpper den genast det intressanta och kommer med glädje snabbt in - som då naturligtvis ska belönas för att den nästa gång ska komma lika bra in.

Jag brukar tänka att det jag gör denna gång ska göra att hunden vill göra om övningen med ännu bättre resultat (glädje, effektivitet, fart, noggrannhet) nästa gång, oavsett vilken övning det är - apportering, lydnad etc.

Namn: JF
Datum: Måndag den 6 Mars 2006 Kl: 20:25
Jag häller med er alla, men ibland kommer man inte så långt med att bara berömma det goda. En hund som nonchalerar en inkallning som den innan har klarat av kan man också misstänka att den testar. Man kan försöka göra sig rolig och se om det kan locka hunden. Man kan också försöka gå till hunden och banna den för att den nonchalerar sin ledare. Vilket som fungerar bäst vet man inte fören man har försökt. Labbar brukar ju vara ganska godisgalna så jag tror nog att godis kan locka, men......då ska hunden bara ha godis om den kommer direkt på första inkallningen. Om hunden kommer efter en stund så är den duktig men inte så duktig så att den förtjänar största belöningen. Hundar vet faktiskt skilnaden på ett litet beröm och den stora korvbiten.

Namn: Tina
Datum: Måndag den 6 Mars 2006 Kl: 20:08
Hejsan!

Jag har en tjej som är rätt självstädnig av sej. Hon tycker att hon klarar sej bra på egen hand. Vad jag gör är att försöka göra henne lite mer beroende av mej.
T ex "hitta mat" åt flocken ute på promenaden. Först äter jag lite (macka elr vad som) sedan kanske hon får smaka lite. Jag gör roliga aktivteter. Hoppa upp på en sten, kasta en dummy, någon godisövning m.m.
Att vara aktiv med henne gör att hon känner ett större behov av att vara med mej, och att vi är ett team som är ute och spatserar.
Om jag t ex gått en helt annan väg och hon inte uppfattat det och sedan sticker efter mej, kan jag ibland ömka henne lite för att förstärka att "usch vad hemskt det var att vara på egen hand".

Personligen så vill jag inte fysiskt säga till min hund att hon ska komma in till mej, utan det vill jag helst klara av utan att behöva använda någon form av obehag.
Inkallningen för mej känns mycket som ett bevis på hur behövlig jag är som ledare, och hur attraktiv min hund ser mej.
Jag belönar henne då hon tar spontan kontakt med mej på promenaden genom att t ex göra ngt kul, kasta en godis eller annat.

Ett bra tips jag fått är även att inte prata så mkt i situationer det inte är så behövligt, så mitt prat blir som ett bakgrundsbrus då lätt ett kommando blir en del av det.

Beröm alltid när hunden faktiskt kommer in till dej - tänk på vilken uppoffring den gör, och lämnar det roliga den nu sysselsatte sej med, för att komma till dej, (vilket ju givetvis ska vara ännu roligare är ju tanken) men anpassa beröm och belöning till hundens bedrift.
Är hunden riktigt snabb så är det en hejdundrans belöning och är det lite seg så viss inte missnöje men inte heller jätteglädje, det är skillnad på inkallning och inkallning..

vet inte riktigt om tipsen blivit lite diffusa men hoppas du förstår lite av tanken bakom dem.
Ju mer aktiv du är - desto mer uppmärksam brukar hunden bli på dej är min erfarenhet!

Hälsningar Tina.



Namn: Hugo
Datum: Måndag den 6 Mars 2006 Kl: 16:56
Håller med Charlotte, men när hunden inte kommer direkt måste man fysiskt gå och tala om vad som gäller, hur fysisk man skall vara beror på hunden, men när man sedan direkt efter gör en ny inkallning skall hunden komma momentant gör den inte det har man tagit i för lite...

Namn: Charlotte
Datum: Måndag den 6 Mars 2006 Kl: 12:10
Hvis hun ikke kommer så vet hun ikke hva som forventes, innkallingen er ikke generalisert. Eller så lønner det seg rett og slett ikke å komme på innkalling for henne. Du sier hun har en tendens til å "jeg skal bare" når du kaller inn, kanskje det er hennes måte å dempe deg på dersom du har opptrådt med sinnafjes eller irritasjon i stemmen. Hvis du er veldig bestemt i stemmen, så er det kanskje ikke så attraktivt for henne å komme? Jeg vet selvsagt ikke hvordan du opptrer, men innkalling er ikke så veldig komplisert, så et sted har ting gått galt.

Jeg ville begynt på nytt hvis jeg var deg. Når du går tur eller er ute, så gi henne ros eller godbit -hver- gang hun tar kontakt. Evt ha en ball eller leke i lomma som hun kan få i 2 sekunder. Kall henne inn KUN dersom hun allerede er på vei inn til deg, slik at "kom hit" blir assosiert med at hun faktisk kommer, og ikke med at hun står og snuser i gresset. På den måten blir kommandoen skuddsikker, og du får mest sannsynlig en hund som kommer for å ta kontakt hele tiden - fordi det lønner seg for hunden :)

Namn: Louise
Datum: Måndag den 6 Mars 2006 Kl: 11:41

Jag har ett problem med min labradortik, som är 10 månader gammal. Jag mistänker att det är min roll som ledare, som är lite otydlig, men lyckas inte riktigt att åtgärda det. Därför hoppas jag att någon här har idéer, som kan hjälpa mig. Största problemet är inkallningen, som för det mesta funkar, men inte optimalt. Hon vet vad det betyder, men kommer inte direkt i kallet utan ska alltid avsluta sina egna ärenden först. Jag tror att detta skulle kunna åtgärdas, om hon var mer kontaktsökande, men hur tränar jag fram detta?

  << tillbaka
EftersöksService: 798    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida