Log in
 Pris på hagelbock...  
Namn: chivas
Datum: Söndag den 20 November 2005 Kl: 17:49
Vänta lite nu,, menar du att du ska jaga älg med 243????
har ett mycket bestämt minne av att det är klass 2.
Dessutom är 243 ökänd för att vara otroligt svår att få att skjuta tätt.

Älg dör bäst av kulor över 8mm i diameter, helst med en V0 över 800,

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Lördag den 19 November 2005 Kl: 00:29
Hej JK!
Håller med om detta med att i Första Hand träffa rätt. Fick jag själv välja älgkaliber så blev det .243W.

Den skjuter fint och med rätt kula dödar den allt som finns i Norden. Punkt!

Under älgjakt har man dock nästan alltid social press på sig att skjuta allt som springer förbi, oberoende om man vill eller inte. Därför kan det vara bra och lagenligt att utrusta sig med lite bastantare grejer än .243W.

Torsti

Namn: JK
Datum: Tisdag den 15 November 2005 Kl: 10:51
Hej själv Torsti. Detta om 6,5;an minns jag inte :( men har jag skrivit det så är det väldigt klokt :) Men som sagt, träffar man rätt även med kulvapen så blir ju resultatet därefter! Vildsvin, där är det en vinklerätt träff i bogbladet som gäller även med kalibrar över 6,5mm.
Även om 6,5 enligt vissa är en klen kaliber så uppvägs det något med Oryx-kulorna som beter sig bra. En träff i bogbladet bör gå rätt i hjärtat, men också så att grisen inte sticker från platsen och en god chans till ett fäll-skott. Sen slipper man svåra och farliga eftersök i mörker.
Vad det gäller eftersöket så använder jag hagel och snärpor (8 hagel), det har precis lika bra effekt att stoppa en skadad gris som slugs har. Silvas orienterings-pannlampa den för 2.400:- är en av de bästa hjälpmedlen jag har, rejält med ljus och hyfsat lång batteritid.

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Måndag den 14 November 2005 Kl: 23:54
Min sambo Maud, som jag lärde att jaga för säg 20 år sedan har kämpat med sitt hagelskytte sedan dess. Hon klarade jägarexamen med nöd och näppe men kom aldrig upp till några lysande bravader. I många år försökte jag med ömsom vin och ömson vatten visa henne tillrätta. Vi var också till en hel del skjutskolor men utan att det gav märkbara resultat. För bara några månader sedan såg jag att hon själv hade lärt sig vad hon gör för fel när hon inte träffar och kunde korrigera för dessa fel. Till min stora förfäran kan jag nu notera att hon skjuter minst lika bra som jag, om inte bättre!

"The art of game shooting" tycks därmed inkludera ett element av erfarenhet som är svårdefinierbart. Kanske hade hon inom samma tidsrymd som nu blivit en bra skytt utan att slösa en massa pengar på skjutskolor, utan genom att bara läsa en massa olika böcker om skytte och så småningom, genom en kombination av teori och övning, till sist komma till den slutgiltiga insikten själv. Vem vet? Jag vet inte annat än att om inte kolven passar för mig så är skillnaden i träffprocent 1/10. D.v.s. om kolven passar så träffar jag 90%, om den inte passar så bommar jag 90%! Men däremellan går det åt en helsikes massa pengar på skott och duvor, innan man kommer till den insikten!

Torsti

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Måndag den 14 November 2005 Kl: 23:27
Hej JK!
Precis vad jag tycker också! Jag håller själv på med en massa hyss när det gäller kulvapen med handladdning och allt vad det innebär. Har faktiskt seriösa planer på att börja handladda hagelpatroner också. En granne till oss var på ett seminarium om vildsvin, den hölls av en yrkesjägare med 20 års erfarenhet av eftersök på vildsvin. Han sade att det blir väldigt sällan eftersök på vildsvin med 6,5 Swedish Mauser, utan det är från 30-06 och uppåt som skapar eftersök!

Och det är precis som du säger: Den som skjuter med 6,5 vet att han är lite i underkant vad gäller kalibern och slarvar inte med skottet hur som helst. Djuret blir då kvar på platsen därför att kulan träffar där den skall träffa. Den som skjuter med grövre kalibrar tror att man kan träffa var som helst på djuret och den dör. Det här är en egenskap hos kulor som få djur känner till... En annan nackdel med grova kalibrar är att så få klarar att bemästra rekylen. Har man en gång blivit rekylrädd så är det svårt att bota. Jag skjuter själv med en väldigt lätt, kort och smidig 30-06 och tränar hundratals skott varje år för att kunna bemästra skotträdslan med de häftigaste patronerna jag laddar. Lite självplågare måste man ju vara, bara så man vet att man fortfarande är vid liv:-)) 7x64mm kan vara den idealiska patronen för den "modesta" skytten som jag skulle rekommendera... Duger till allt från ekorre till älg på 300 meter!

Det är likadant med hagelskyttet, 56 gram med nr:1 (4mm) hagel kan aldrig kompensera för dålig förmåga att placera skottet där det skall sitta och absolut inte för missbedömning av avståndet!

Torsti

Namn: JK
Datum: Måndag den 14 November 2005 Kl: 08:01
Torsti, ett långt och kanske ett tips som gör förvirringen
ännu större? :) Angående hagelskytte så finns det egentligen bara dessa riktlinjer. LÄR DIG TRÄFFA och ÖVERSKATT INTE DIN FÖRMÅGA.

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Söndag den 13 November 2005 Kl: 23:17
Jag har glömt att nämna en sak. Skall ni sträva till att göra det enkelt för er, med ert patronval, så rekommenderar jag 28 gram av 2,7, - 2,8mm hagel till allt utom rådjur och kalkon och struts. Där kan det vara 30 - 32 gram av 3,o mm om det handlar om lite längre håll. Patronvalet kan gärna vara av inhemskt fabrikat. De är utmärkta om inte alltid de billigaste.

Rapphöns, ripor och fasaner kräver inte mera än 24 gram av säg 2,5 - 2,8mm. Beckasin (Gud förbjude utom utomlands, och trast, 24 gram 2,4mmm).

Till träning på lerduvor så är allt som slår sönder duvorna på de håll du skjuter från bra. Uppfyller de kraven är de bra. Skjuter du träffbilder med dem och finner att de är oregelbundna så skjut inte på tävling eller jakt med dem. Köp lite bättre patroner till dessa viktiga evenemang istället.

Man kan få intrycket att man måste gå igenom varje fabrikat som finns på marknaden för att hitta den bästa. Jag tror inte alls att det är så. Skjut mycket en kort stund. Är du inte nöjd med skyttet så skjut ett antal testbilder. Om de täcker väl, då är det så att du inte kan skjuta. Om de inte täcker väl, trots att du har siktat väl, byt ammo!

Jaaa, ja! Bössor är som hunderi. Man kan diskutera i evighet. Skillnaden är att orättvisa diskutioner om en hund kan slutligen resultera i en avlivad hund. En orättvis bedömning av en bössa kan aldrig sluta värre än i en skrotning av en bit stål!

Shit, jag glömde vissa special patroner. Stålhagel slår sönder allt på moderata håll, så mycket vet jag. Gyttorp har för övrigt Steel Max med nära 500m/s utgångsfart. De kanske bara passar moderna vapen men det kan vara lönt att ringa till Gyttorp och rådfråga. Själv har jag skjutit mycket med deras vanliga stålpatroner och har egentligen inga invändningar för än andra, vissa, vid tester, uppkommna ojämna träffbilder.

Skall jag nu måsta nämna något i den här högst upphettade diskutionen om trångborrnigen så kan jag nämna att jag använder "modified cylinder" på båga piporna. Skulle jag bli inbjuden till gåsjakt någonstans så skulle jag byta till några trångare chocktuber, och något grövre hagelladdning än 28 grams av 2,8mm. Annars inte. Rapphöns och annat småvilt, som man oftast skjuter på nära håll, funkar bra med 24 grams av 2,5 - 2,7mm hagel.


Torsti

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Fredag den 11 November 2005 Kl: 21:43
>>Hm, det låter ju lite oroväckande med vapendelar som flyger omkring! Jag får fundera lite.

Jag vill tacka alla för svaren. Det är kanon med detta forum när alla är villiga att dela med sig av sina erfarenheter.

Tack för hjälpen!
// Anette>>

En hel del automater har en egenskap som jag inte kan förklara, de har en bra "balans" och är ofta behagliga att skjuta med. Det är lätt att skjuta bra med dem, när de funkar. Automater är i funtionen egentligen problemfria eftersom de flesta inte kastar grejer omkring sig och eftersom det finns en sådan uppsjö av ammunition på marknaden att man alltid kan finna en viss typ och fabrikat av ammunition som bössan alltid, alltid! funkar med. Men innan man hittat den rätta ammunitionen kan det ha gått åt en hel del pengar och då kan det vara så att just den ammunitionen tas in i Sverige bara en gång! När den är slut måste man börja söaknadet igen. Det är utomordentligt pinsamt att ha köpt 2000 patroner av en ny ammunition och sedan upptäcka att vart femte eller tionde skott klickar!

Har man råd kan man ju kringå detta genom att enbart köpa ammunition av premiumkvalitet, de brukar funka i de flesta bössor, mne hur många har råd med det.

I en hyggligt bra s/s eller bock kan man stoppa in det mesta och det smäller nästan varje gång man drar på trycket. Om man är nöjd med att det bara smäller så slipper man testa fram den ammunitionen som ger de bästa träffbilderna. Träffbilderna är för övrigt ganska egala så länge man kan avhålla sig från att skjuta på längre avstånd. Av det ätbara viltet är det nästan bara björktrasten och enkelbeckasinen som kräver bra träffbilder även på kortare håll. Enkelbeckasinen lär för övrigt vara fredad, har jag hört och björktrasten är det bara ett fåtal som förstor sig på.

Men funderar man på att skjuta på håll över 25 meter så är det mycket förståndigt att prova fram en patron som bössan gillar och tecknar bra träffbilder med och sedan hålla sig till den.

Det är under alla omständigheter bra för nybörjaren att först och främst öva disciplin i skyttet och konsekvent avstå från långa/svåra skott. Ju högre träffprocent man får, dessto mera växer självförtroendet och på lång sikt, och man måste alltid tänka på lång sikt när det gäller skytte, är detta gynnsamt för ens utveckling som skytt. Om man i sin iver spräcker sitt självförtoende som skytt har man en lång och mödosam/ekonomiskt kostsam period framför sig som till och med kan helt ta slut på jaktlusten!

Det kostar på att vara disciplinerad i början men det är värt det i slutändan. Ooooo vad jag önskar att jag hade haft disciplin i mina yngre dagar!

Om man inte vet om något bättre så står man ut med grejer som inte fungerar. Det kommer dock en dag när man inser att det finns bössor som skjuter allt man matar i dem, och skjuter allt med åtminstonde acceptabel presicion och tillförlitlighet. När den dagen kommer så är det troligt att man kanske vill ha en av dessa bössor. Byter man till en sådan då så tillkommer en mer eller mindre lång och kostsam period av omlärning.

Mitt drömscenario är att ha en jaktintresserad ungdom som har råd att köpa en bössa av bra kvalitet och med god tillförlitlighet och därutöver tillpassad personen ifråga innan han eller hon skjuter sitt första skott med den. Det kostar mycket och få har råd med det, tyvärr. Besvikna unga jägare slutar kanske jaga?

Det skulle nog inte göra väldigt ont om seriösa vapenhandlare, istället för att försöka sälja så mycket som möjligt, kunde lägga ned lite mera tid på information till framförallt unga jägare om de olika vapnens egenskaper och tillförlitlighet. Skall man möta en argsint björn så är det bättre att göra det med en begagnad Mauser-98 i gott skick än med en ny "state of the art" bössa som magasinet trillar ut ur efter första skottet.... "typ", som det heter på nysvenska.

Nå, det var väl en liten deviation från hagelgevär men om jag skall ge er ett bra börstips så köp upp alla gamla Mauser-98 lås (Obs gäller ej Mauser-96) som ni kan hitta till rimligt pris. Bry er inte om hur pipa eller kolv ser ut bara låset är i bra skick. De kommer att bli guld värda i framtiden!

Tillförlitlighet är alltså återigen på kommande inom vapenbranchen, nymodigheterna har inte bevisat något annat än att hjulet kan uppfinnas hur många gånger som helst!

Man kan inte skjuta bättre träffbilder än de med 0,1 mm grupper och man kan inte få bättre tillförlitlighet än 0,1 fel på 100000 skott. Lord Ripon sköt förvisso över 500 000 vilt under sitt liv men de enda fel han redovisade med sina Purdy bössor var när han med NR:1 sköt bort mynningarna på NR:3 bössan som hans laddare råkade hålla på fel ställe i fel tidsrymd!

Torsti


Namn: Hipshot
Datum: Måndag den 7 November 2005 Kl: 13:08
Jag inledde min karriär som jägare med en Remington 1100 och någon gång hände det att den strulade med omladdningen. Detta var då det var rätt kallt ute och jag sköt då med en 32 grams laddad trappatron. Annars tyckte jag helt klart om bössan. Visst, lite tung och klumpig men bortsett från det så gick den bra. En kompis har en dylik som han jagar med ffa och den har fått slita rätt rejält och jag tror det varit problemfritt. En faktor är ju att du förefaller trivas med vapnet vilket isig är rätt värdefullt. Jag skulle nog kunna sträcka mej till att betala upp mot 2000 givet att jag trivdes med bössan.

Mvh!

Namn: Anette
Datum: Måndag den 7 November 2005 Kl: 09:23
Hm, det låter ju lite oroväckande med vapendelar som flyger omkring! Jag får fundera lite.

Jag vill tacka alla för svaren. Det är kanon med detta forum när alla är villiga att dela med sig av sina erfarenheter.

Tack för hjälpen!
// Anette

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Fredag den 4 November 2005 Kl: 21:58
1000 - 1500kronor max. Har skjutit med en sådan en gång på lerduvor. Plötsligt såg jag något i ögonvrån som flög iväg i skottet. Efter mycket krypande i gräset hittade jag handtaget som man öppnar slutstycket med! Jänkarna bryr sig inte om sådana små fadäser men här i Europa är det ofint att krypa runt i gräset på alla fyra och söka efter borttappade vapendelar :-)))

Torsti

Namn: Chrille
Datum: Fredag den 4 November 2005 Kl: 18:19
Bjud en tusing tycker jag. Du skriver att du tycker om bössan, och det tycker jag är nog så viktigt. Klassisk bössa som nog varar bra länge till. Kör hårt!

Namn: it
Datum: Fredag den 4 November 2005 Kl: 16:25
ge max 1000 för den inte värd mer,du hittar mycket bättre halvautomater(berettor) begagnade för 2000

Namn: chivas
Datum: Fredag den 4 November 2005 Kl: 08:39
en 1100 är inte direkt ett samlarvapen, bjud lågt inte över 1500kr.
Dom har egenhet att kunna krångla vid lätta laddningar och kan vara bökiga att göra rent,
kolla efter sprickor i både kolv o stål.

Det finns en stor nackdel med den typen av vapen och det är att dina kamrater inte lika lätt kan se om vapnet är tomt eftersom det inte går att bryta det som en vanlig bössa.

Skaffa en plugg av trä som du målar illrött som håller slutstycket öppet du klämmer alltså fast den mot lådan när slutstycket ska fram, då ser dina kamrater att den är öppen och inget kan hända.

Lycka till..

Namn: Anette
Datum: Fredag den 4 November 2005 Kl: 08:22
Alldeles rätt Chrille! Modell 1100 är det. Jag har skjutit lite lerduvor med den och den funkade kanon. Nu kommer jag inte ihåg vilken storlek det var. Jag ska kolla det.
// Anette

Namn: Chrille
Datum: Torsdag den 3 November 2005 Kl: 17:16
Vågar vi gissa att det är en 1100? Hur som helst, testa så det går att skjuta med lätta laddningar som du kommer använda när du övningsskjuter på bana, 24 g är det väl? Många har haft problem med just halv automater och sportpatroner.

Namn: chivas
Datum: Torsdag den 3 November 2005 Kl: 10:58
Vad heter det mer en remington???
Du måste skriva ner allt som står om vapnet, just nu frågar du hur mycket kostar en blå bil ;););)

Namn: Anette
Datum: Torsdag den 3 November 2005 Kl: 10:08
det ska naturligtvis vara hagelvapen inte "hagelbock...."
// Anette

Namn: Anette
Datum: Torsdag den 3 November 2005 Kl: 09:54

Hej,
Jag har blivit erbjuden att köpa ett enkelpipigt hagelgevär, halvautomat, Remington, kaliber 12, tillverkningsår 1970. Den är eg för 5 skott men är "plomberad" för "lagligt" antal skott. Jag ringde polisen och de sa att det gick att få jaktvapenlicens för detta vapen.
Vapnet är inte mycket använt. Jag har provskjutit det och tycker mykcet om det.
Nu till frågan: Vad är rimligt att betala för det?

Jag hoppas att någon av alla vapenkunniga på detta forum kan svara på min fråga.
// Anette

  << tillbaka
EftersöksService: 798    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida